MiniZillen

GOTT NYTT ÅR!

Nyårslöften i all ära. Jag brukar vara sisådär med att hålla mina löften. Men nu jäklar!!!

 

1. Jag ska bli utredd å jag tänker inte ge mig om sjukvården återigen vill remitera bort mig.

2. Jag ska motionera, varje vecka!

3. Jag ska fortsätta att skriva i MåBra-boken

4. Jag ska fortsätta att träna mentalträning

5. Jag ska fortsätta med LCHF

 

 

Gott nytt år på er alla!!

På återseende!!

Polycystiskt ovariesyndrom (PCOS), tidigare kallat Stein-Leventhals syndrom, är en hormonell rubbning som kan förekomma hos kvinnor. Mellan fem och tio procent av alla kvinnor i fertil ålder beräknas ha PCOS. Diagnosen är troligen genetiskt betingad med multifaktoriell etiologi.

Nyare forskning visar att det även finns fördelar med att ha denna äggstockstyp. Se föreläsning av Jan Holte här: http://media.medfarm.uu.se/flvplayer/anovulation/video1/part1

Förkortningen PCO står för polycystiska ovarier och betyder egentligen äggstockar med många cystor. Namnet är inte korrekt eftersom det inte rör sig om cystor utan om äggblåsor (folliklar). Vid ultraljudsundersökning kan man se att äggstocken innehåller många små äggblåsor, ofta arrangerade som ett pärlband i kanten av äggstocken.

Enligt de sk. Rotterdam-kriterierna har kvinnor med minst 2 av följande 3 fynd PCO-syndrom (PCOS): 1) äggstockar av PCO-typ, 2) kronisk anovulation (uteblivna ägglossningar uttryckt som oregelbundna eller uteblivna menstruationer), och 3) hyperandrogenism (förhöjda nivåer i blodprov av manliga hormon eller ökad hårväxt i ansiktet)^[1] Hyperandrogenism fastställs med blodprov. Kvinnor med PCOS har ofta en ökad produktion av de manliga könshormonen testosteron och androstenedion. Uteblivna ägglossningar fastställs med blodprov eller med urinprov (LH-test).

 

http://sv.wikipedia.org/wiki/Polycystiskt_ovariesyndrom

Idag testade jag att samåka med en som också jobbar i samma kommun som jag.  Gick väl sådär...hon var sååå extremt negativ. Det fanns liksom inte ett uns positivism där inte. Själv är jag stolt över att jag inte påverkades allt för mycket av hennes tjat.

När jag väl kom till stan så tog jag min väska med badkläder och gick till badhuset. Väl där så simmade jag 1 km. MYCKET skönt! Sambon slutade sent, vilket betydde att jag hade god tid på mig i badhuset :D Efteråt åkte vi till en restaurang och åt god mat! Sambon åt pizza och jag åt gyrostallrik, istället för strips beställde jag grillade grönsaker! Åh så gott det var!
Fast det bästa har hittills varit en vägkrog i Gävle som grillade vitkål till mig för att jag inte ville ha potatis. Det va riktigt gott! *mums* Aldrig ätit det innan faktiskt.

I morgon ska det bli pepp-dag! Massor av egentid å mys! Sambon ska jobba natt. Men vi hinner mysa i alla fall!


På återseende!

Angående varför jag va så upprörd över att jag ätit lite godis och att det var mitt enda snedsteg...det är för att jag är så SUPERkänslig för socker. Det får efterdyningar som heter duga. Och jag måste fajtas hårt och länge med mig själv för att inte börja hetsäta igen...och för att inte slänga i mig mera socker.

Så idag var jag hos barnmorskan för att få mitt p-piller-recept förnyat. Å som alla tjejer vet så tar dessa besök ganska så lite tid. I alla fall om man inte ska undersöka sig, vilket jag inte skulle. Då jag nyligen flyttat behövdes det dock tydligen göras en lite mer grundligare "koll" på mig. Jaha. Det va bara å svara på ett gäng frågor...och sedan kom naturligtvis VIKTEN. Japps, jag är överviktig. Japps, jag behöver gå ner ca 50 kilo om man tittar på BMI. Japps, det verkar märkligt med tanke på vad jag svarat på övriga frågor...Ja, det är konstigt att jag inte gått ner mer i vikt...bla bla bla. I alla fall. Det var då hon sa det: "du borde se till att få en utredning gjord på dig...om du har PCOS, eller så. Har du gjort det?" Nej, det har jag inte. Kan det vara det som ställer till saker och ting i min kropp?

Är det någon som läser min blogg som har erfarenheter av PCOS?

Tacksam för svar.

Har fått en telefontid i morgon med en läkare och ska då be att få bli utredd...

GOD JUL PÅ ER ALLA!!!!


Love you! ;)

Är det inte intressant så säg. Det här med nyår. Och nystart. De flesta börjar liksom om, eller tar nya tag i sin resa mot sina mål. Det blir ju så tydligt också, om man gör det första januari. Det är så lätt att räkna då. Bara just därför, för att jag ska rubba mina vanliga tankemönster så börjar jag inte om....eller i alla fall inte med kosten, det har jag ju redan klarat av. Men med motion, börjar jag redan denna vecka. Varför vänta?

Idag kom mina efterlängtade byxor som jag beställt från Ellos.se. Fyra jeans. Varav en passade som handen i handsken. Ett par passade okej. Två par blir mina första "måljeans". Det är inte mycket som krävs, men ändock...lite....en eller två centimeter kring rumpa och midja så kan jag ha dem också. Målet är att jag ska kunna ha dem innan första mars!! Det ni!
Är alltid envis med mina klienter att målen ska vara mätbara, kom just på att mina egna mål kan vara ganska flytande ibland ;)

Imorgon bär det av söderut. Då ska jag hem till mamma och pappa i underbara södermanland. Mmmm..hoppas bara att vägarna är fina. De senaste dagarna har jag åkt förbi bilolyckor och avkörningar varje dag både till och från jobbet.

Nu ska jag meditera lite. Det är svårt så här i början. Känns flummigt. Men samtidigt nyttigt. Jag har sagt det många gånger förut, och jag säger det igen. NU ligger fokus på att hitta balansen. Harmonin mellan kropp och själ. Snart återvänder också min favoritbloggerska, som haft ett uppehåll i skrivandet. Längtar! Älskar att läsa om andras viktproblem och hur de har hittat lösningar och kan kombinera vanligt liv med viktminskning. Så inspirerande. Jag hoppas att jag i framtiden får vara en del i det gänget. De som inspirerar. Tills dess....

På återseende!

Mitt största mål är att kunna ha storlek 44 i jeans. Det är min dröm!

Hur ska jag nå detta? Med LCHF och motion.

När börjar jag? Nystart idag! Nu ska jag ha en plan. Planera är A och O.


Min plan är att varje vecka ha "veckomål". Om jag klarar målen helt så ska jag unna mig själv något. Okej? ;)
Nu är det nya tag.

Är inte dessa små sååå söta? Såg dem i somras när jag va på Borås djurpark.

 

Jag vet att jag inte skrivit på en evighet. Och för det ber jag om ursäkt. Ska försöka bättra mig.

Som kompensation ger jag er en bild på fredagens kvällsmat ;) LCHF-pannkakor. Bestående av vispgrädde, ägg, fiberhusk och kokosflingor. MUMS! Jättegott faktiskt! Till det serverade jag vispgrädde och frusna hallon! Fina grejer.

Vad händer annars då? Tja. Inte så mycket, om jag ska vara ärlig.

Jag har ännu inte kommit iväg å simma. Vet inte vad det är med mig. Men motivationen är någonstans nere i fotknölarna just nu. Kanske för att jag har tittat tillbaka lite kring början av året och instt att jag inte alls gått ner så mycket i vikt som jag hoppades på. Samtidigt har jag gjort flera hälsovinster. Men ändock. Vikten blir ju på någotvis så central.För min del handlar det nog mer om måtten. Alltså: vilken storlek i jeans kommer jag i?

 

Idag är jag fast besluten på att jag ska försöka vända denna negativa trend...

Jag ska mentalboosta mig idag. Med mental och fysisk träning. Det kanske inte blir någon simning, men jag ska inte kunna smita från i alla fall ett styrkepass denna vecka!

Jag ska också fundera på några realistiska mål för nästa vecka.

Visst är det jul å så nästa vecka. Men det ska INTE hindra mig. TVÄRTOM.

Nu jäklar ska jag vara stark.

 

Jag återkommer senare under dagen med uppdaterad mål-lista!

På återseende!

 

Tänk på att bara tre procent av jordens befolkning skriver ner sina mål. Bara en procent av dessa kollar på sina nedskrivna mål varje dag...

Och tre procent av jordens befolkning har 97 procent av alla tillgångar. Tror du att det är en slump?

Ovannämnda citat tog jag från starkare.nu
Det är så klokt. I mitt jobb använder jag mål. Nedskrivna mål för ungdomarna, de uppmanas att ofta titta på sina mål och var 6:e månad eller oftare utvärderar vi målen och skriver nya. Jag ska återigen börja med att skriva upp mina mål här på bloggen. Dels för att jag då känner mig mer motiverad att göra det och dels för att jag då känner ett visst ansvar (nu vet ju alla mina mål så nu måste jag leva upp till det också.).

Jag tänkte börja med veckans mål idag. Även om det är mitt i veckan. Men jag går ut lite smått å siktar på mer avancerade mål för nästa vecka. Hejja mig. Nu jäklar...ska till helgen försöka sätta mig ner å räkna ut hur länge jag klarat mig utan hetsätning (måste ju firas...kanske med lite manikyr eller ansiktsbehandling?)

FÖRST: Tack för alla kommentarer. Lämna gärna ett spår till er blogg, så jag kan spana in dem å kommentera hos er också.



SEDAN!

Har någon av er någonsin gjort en BIA-mätning?
Hade du frågat mig igår, hade jag svarat nej. Nu kan jag däremot säga; ja, det har jag.
Jaha, och vad gav det dig då?
Jo, serru. Nu ska jag redovisa mina resultat.
Tydligen består 44% av min kropp av fett! Det du. Är det inte äckligt så säg! Det betyder i praktiken att jag bör gå ner 30 fettkilo för att anses vara normal när det kommer till fetthalten hos en kvinnlig individ på 155 cm över havet.
Tja, det är ju goda nyheter. Enligt BMI, bör jag gå ner ca 50 kg. Så...30 känns lite mer uppnåeligt!

Det ännu mer goda nyheterna är att jag har hela 32,5% muskler! Wuhu! Det är tydligen mycket enligt min PT. Hehe. Det "normala" brukar ligga på mellan 23-29%. Så det är ju bra.

Det kanske inte låter mycket för världen. Men det gav i alla fall mig en liten puff i rätt riktning. Dags att ta tag i livet ;)

Så gårdagen va skit.

Men i alla fall. Jag är ändå stolt. Varför?

Jag hetsåt inte. Jag tröståt inte. Bra va? Är så stolt!

Fantastiskt. Så jäkla skönt. Så stolt. Är det verkligen jag?

Visst, det gick inte så bra med letandet efter nya byxor. Men vad vann jag?
Jag fick det bekräftat: att jag kan!
Vad gjorde jag istället? Jag färgade håret: cappuccino! Å det är jättefint..
Å jag klarade av att inte hetsäta. Inte tröståt jag heller. Bra, duktiga mig.
Hejja mig. Jag ska klara detta. Igår behövde jag bara gråta ut.
Nu är det nya tag. Jag lovar.
Jag ska verkligen försöka. Fortsätta. Försöka. Igen.

Suck.
Har varit å letat jeans hela dagen.
Konstaterade att min storlek 46 inte fanns i ett enda jävla jeanssort. Suck.
Jag hatar å va tjock. Jag testade 48:or. För stora, men bra över rumpan. 44:orna är för små för rumpan, men bra för ben å så...va fasen!
Usch. Har fått såååå dåligt självförtroende och så dålig självkänsla. HATAR just nu allt.
Känner mig som ett jvla offer.
Är arg.
Besviken.
Varför ska jag behöva försöka så hårt, men det händer inget?
Varför?
Hata.
Orka.
Jag vill inte längre.
Kanske är det bättre att bara ge upp. Försöka va en snygg tjockis istället.
Istället för att bli besviken hela tiden?
Va?
Jag vet inte.
Kanske är operation enda valet för mig?
Suck.

Allt är lugnt.

Jobbar på med min LCHF. Inga viktresultat ännu. Antar det beror på min tidigare hetsätning. Idag var det julbord med mina närmaste kollegor, den 1 december kommer vi byta nämnd...vilket förmodligne betyder nya kollegor...tja.vi får väl se.

I alla fall JULBORD! Mumma! Så mycket gott det finns, men som man inte bör äta...mmm...

Dagens mat

Kl 9.00 sex skivor ost med smör på, två coctailtomater

Kl 12.00 tre ägg-halvor, ca 1 dl gräddfil, hackad röd lök, kokt lax, gravad lax, en skiva julskinka, lite grovkornig senap, rostbiff, två bitar sill

Kl 13.00 en kopp grönt te

Kl 20.00 två fläskkotletter, gräddsås med champinjoner och lök, broccoli, squash

Idag satt jag och lyssnade på mina kollegor och deras snack på lunchen. Jag deltog inte alls i diskussionen. Kände att de inte ville lyssna på det jag hade att säga. De diskuterade mörkrets påverkan på kroppen och humöret. Alla verkade så deppiga. Å ledsna. Å trötta. Det fick mig att fundera över mitt eget liv.
Jag kände verkligen efter.
Å jag insåg att jag är riktigt nöjd med mitt liv. I stort. Jag är pigg på morgonen. Jag har en man som älskar mig. Jag har en fin lägenhet. Jag har ett jobb som jag trivs med och som är relativt bra betalt. Ja...livet leker. Måste helt enkelt stanna upp och njuta lite. Inte gräva ner sig för att bilen går sönder å att man får punktering på hyrbilen ;) Hehe. Man måste försöka bryta ihop å sedan bara skratta åt det. Det tror jag på!


Hejja mentalträning.

Gå in på starkare.nu

PÅ återseende.

Efterlyser kokosmjöl!!!

Är det någon som vet vart jag kan köpa det?
Vet att det kan finnas på olika indiska affärer. Hm. Ska kolla på en thailändsk affär som finns här i närheten.

DAGENS MATINTAG

Kl 8.00 två skivor fröbröd, tjockt lager smör, fem skivor gurka

Kl 10.00 en kopp kaffe med mjölk (finns inte grädde på jobbet)

Kl 12.00 ca 3 dl köttfärs, ca 1 dl riven ost, 3 coctailtomater, lök, purjolök, 4 msk hamburgardressing (4g kolhydrater/100g, ca40% fett)

Kl 18.00 revbensspjäll, tre skivor ost med tjockt lager smör på, 2 tsk hamburgardressing, ett glas mjölk

Funderar på om jag skulle ta en kopp te nu..och mysa med. Det är så fasligt kallt ute...runt 20-25, usch! Nu vill jag ha lite värme ;)

PÅ återseende!

Jag har förmodligen sagt detta tusen gånger...men jag har tio mil till jobbet. Det betyder mycket tid att tänka och fundera på väg till och från jobbet. Oftast tycker jag att det är väldigt skönt och avslappnande och nerstressande. Har jag sagt att jag jobbar med ensamkommande flyktingbarn? Herregud, ibland blir man så trött på denna politik! Har idag träffat en underbar kille som är totalt missförstådd från skolans håll och även boendepersonal. Blir så irriterad på dessa politiker som är så "på" om att allt ska lösas kommunalt, även om det kanske inte är det bästa för barnet. *suck*

Jaja...idag på vägen hem...när jag bestämde mig för att inte tänka på jobbet, kom jag att tänka på detta med min kamp mot kilona. Jag är fortfarande förkyld och har väldigt svårt för att andas genom näsan, så har inte riktigt vågat att träna än..är rädd att det ska dra ut på förkylningstiden, så att säga. I alla fall. Jag ställde mig frågan "när är det nog"? Egentligen kommer denna fundering från det faktum att jag tvingar i mig majonnäs, vilket får mig att må illa..följer ju numera LCHF...samtidigt får LCHF-kosten mig att må mycket bättre ur andra aspekter; jag är mycket piggare, gladare, bättre och finare hud (har haft problem med huden sedan jag föddes, stora fula variga eksem över hela kroppen) och framför allt har min fixering vid mat släppt. Så fördelarna är enorma! Vilket även andra har påpekat. Nackdelarna är att jag äter mat som får mig att må illa...-läs SMÖR och MAJONNÄS-
Och jag vet inte. NÄR är det nog? När får det vara nog, när ska man ge upp? Ska man någonsin ge upp? Hur länge orkar jag hålla ut? När ska kilona ge med sig....?

Med risk för att alla ni som läser min blogg ska dömma mig och tycka att jag är världens idiot...här kommer dagens erkännande.
Idag hände en av världens -förmodligen- mest pinsamma saker som kan hända en tjock person som jag själv.
Jag är socialsekreterare, som ni kanske förstått -eller läst-. Under ett möte med en av mina klienter, så brakar det till och mina byxor SPRACK. Javisst. Det är numera ett faktum. Jag är äckligt fet och kan inte göra ett jävla skit åt det. MINA BYXOR SPRACK! Som tur var så va ingen på mötet fräck nog att påpeka detta pinsamma faktum. Jag kände att jag ville dö och bara sjunka genom jorden eller något. Usch. Är så ledsen och äcklad av mig själv. Nu måste jag verkligen nått botten...kan man tycka. Jag vet att jag väger mindre än förra året vid denna tid. Men USCH. Mår illa av tanken på vad som hände i dag. Är rädd för att komma tillbaka till jobbet. Är rädd för att möta mig själv i spegeln. Jag är så äcklad av mig själv... Vem är det som vill mig så illa? Gud? Allah? Karma? Vad har jag gjort för att förtjäna det här? Tycker att jag sliter som fasen för att i alla fall sakta närma mitt mål...men icke. Åh, så pinsamt. Jag vill bara krypa in under täcket och försvinna!

Åh. Det är så spännande att återigen vara inne i december-månad.
Jag får en stark lyckokänsla i magen.
Vill planera det nya året och utvärdera det gågna året. Nästa år så ska jag försöka att ha mer tydliga delmål och fler belöningar.

Min dag har vart åt helvete, rent ut sagt. Bilen gick sönder tidigare i veckan...så jag hade hyrbil till jobbet (det går inga bussar). Vad händer en mil från jobbet? Bilen får punktering och batteriet ger dessutom med sig! Men tacka vet jag norrland. Fick massor av hjälp...så det löste sig, även om det var mycket upp och ner och hit och dit...

I alla fall. Inget nytt på viktfronten.
Nu ska jag äta kvällsfika, vaniljpannacotta! MUMS! ;)

Det gäller att se det från den ljusa sidan...nästan sjuk, nästan frisk! NÄSTAN FRISK :D

Bra, va? Med Ipren och nässpray är jag fit for fight. Eller i alla fall pigg nog att jobba idag.

Så vad har jag gjort idag för att må bra? Hm. Jag har virkat, jag håller på att göra en extra babyfilt då det helt plötsligt visade sig att damen i fråga väntar tvillingar! Ska överraska henne med två babyfiltar. Min mamma berättade så fint till sin kollega att det är brukligt att man till första barnet får något stickat eller hemmagjort. Vilken vacker tradition, tyckte hon...å mamma som inte kan sticka ;) Så det föll på mig.
Vad har jag mer gjort? Njutit av att sambon är borta. Massor av levande ljus och sedan favoritserien på datorn! MYS!

På återseende.

Just det, jag är fortfarande sjuk.
Trist nog. Dessutom så har vår älskade bil lagt av! Kul va? Jag som har 10 mil till jobbet..å inga bussar går. Suck.
Jaja. Jag var i alla fall fortfarande sjuk i dag. Men i morgon ska jag banne mig ge mig iväg till jobbet, det känns bra. Skönt och positivt.

Hur är det med er då?

Jag har testat på att "meditera", men jag vet inte riktigt hur man gör. Letar efter en "ljudbok" eller liknande med instruktioner. Har läst om det på nätet, och försökt göra på samma sätt. Vi får se. Ska testa igen i kväll.

Konstigt nog känner jag mig gladare och lyckligare än på länge. Varför? Jag har lite olika tankar kring detta. Jag tror och hoppas att det har med att jag på senaste tiden valt att fokusera på mitt inre och på min "brabok". Jag vill verkligen att jag ska börja läka innifrån. Jag vill fortfarande gå ner i vikt, jag vill kunna bli gravid en vacker dag. Men just nu känner jag att jag vill fokusera på mitt inre. Bli lycklig och glad med den jag är. Kanske kommer vikten att rasa då också? Min kostrådgivare tycker att jag äter bra, hon tror att det kommer att ta ett tag innan min kropp reagerar...för att jag har ett förflutet som jojo-bantare. Kanske är det så, kanske är det bara så att min kropp inte vill, inte kan gå ner i vikt. I vilket fall som helst så måste jag lära mig att älska min kropp oavsett vad. Jag måste älska mig. Vad som än händer. Jag tror att detta kommer att hjälpa mig i min kamp mot min ätstörning. Om jag älskar mig själv, varför då fortsätta att plåga min kropp med hetsätning? Eller hur? Det är ju hur logiskt som helst, egentligen. Och nu ger jag allt. Verkligen. Jag har klarat mig i flera veckor utan att hetsäta. Hurra för mig! Jag klarar detta! Ett steg närmare mitt mål. Vikten kommer följa med och minska med stormsteg, bara jag håller i detta nu. Bara jag gör detta. Hejja mig. Nu jäklar!