MiniZillen

Jag har märkt att mental träning är väldigt effektivt. Och jag saknar det verkligen när det går för lång tid mellan tillfällena då jag lyssnar på mina avslappningsband... Är det fler än jag som lyssnar på detta?

Känner att det verkligen ger resultat när det gäller min hetsätning. Rätt märkligt egentligen. Fast samtidigt så låter det ju rätt logiskt när man tänker på det...att träna både kropp och själ, liksom. Jag känner mig mer lugn de veckor när jag lyssnar på min mentala träning då och då. Jag tror att människor många gånger glömmer bort att träna det mentala. Många gånger fokuserar man mer på motion och kost, men glömmer bort det mentala. Det är säkert det som skiljer de som lyckas med en varaktig viktminskning och de som inte lyckas.

Jag är inget undantag. Första gången jag lyssnade på Uneståhls mentala träning så tyckte jag att det var urlöjligt. Effektivt? Knappast! Min kära fader använde Uneståhls avslappningsband i hans undervisning och har även bjudit in honom för att föreläsa för pappas klasser. Så, jag tänkte att jag får väl ge det en chans till...och det gjorde jag. Och upptäckte att jag fick många fördelar av det. När jag nyligen lyssnat på banden så känner jag mig piggare och lättare i sinnet. Lugnare. Och framförallt så känner jag att jag har mer kontroll över mina matvanor, vilket för mig är ett enormt plus!

Nu ska jag nog snart gå å lägga mig. Är riktigt trött. Längtar till påsken!!! ;) Vi höres!

Xtravaganza hörde av sig....jag anmälde mitt intresse i höstas..å först nu behagar de höra av sig.
Jag ska på informationsmöte där, men i ärlighetens namn vet jag inte om det är något för mig. Men information utan krav kan ju aldrig skada?

Funderar på om det kan vara något för mig, men vet som sagt inte..känner mig rätt trött på min viktkamp just nu. Känner mig inte speciellt motiverad..inte alls nu när datorn min är sönder och jag inte kan gå in på "mina" vanliga bloggar som jag stalkar och får inspiration av...

Vad tycker ni om Xtravaganza och pulverdieter överhuvudtaget???

Jag har liksom svårt att ta det på allvar...

Hade träning med PT:n idag..tänkte jag skulle fråga henne..men glömde det, vi kom in på mer intressanta diskussioner om hur människor kan bete sig och hur våra jobb kan likna varandra på många sätt..även om jag i min yrkesroll är myndighetsperson och hon inte är det. Men ändock delar våra klienter med sig mer än vad vi många gånger vill/behöver..som sagt en mycket intressant diskussion...

Åter till Xtravaganza...är det någon som har erfarenhet av dem? Hade några läsare i höstas som höll på med detta...hm..hör gärna av er med erfarenheter och åsikter om detta!!!

TACK

Här kommer en uppdatering i hur jag ligger till i Marsutmaningen.

Ja, det var ju ett tag sedan jag vägde mig. Men just nu kan jag säga att det för egen del inte spelar så stor roll. Jag har förlikat mig med tanken på att viktminskningen tar tid. Jag försöker tänka att det är bra. Att det ökar chanserna för att det är en varaktig viktminskning...och att detta inte blir ytterligare försök till viktminskning och att jag sedan går upp allt igen...Denna gång så klarar jag det. Hejja mig!!!

Wuuuupidihuuuu!!!

Det är märkligt hur man reagerar på olika stressorer i livet. Idag har jag blivit rejält utskälld av några av mina klienter...senare fick jag även veta att de ljugit mig rätt upp i ansiktet..så kan det vara. Livet på ett socialkontor. Väldigt sällan får man uppskattning för det man gör, väldigt ofta blir man hotad till livet..även ens nära och kära hotas och hela tiden får man utstå saker som man helst inte vill prata om.. Men sen så finns det de tillfällen som gör att man står ut med allt det negativa. Vissa människor som påverkar en bara så som vissa kan påverka, bara genom att finnas till..bara genom att vara sig själva...


Just det! Jag var i tisdags på klubbkväll på Zizzi, där kunde man delta i en tävling...med okänt pris. Jag deltog, jag har aldrig vunnit i hela mitt liv men gillar att tävla. ;) Är en sådan tävlingsmänniska så det inte är sant. Och idag ringde de min sambo och sa att jag vunnit! Varför de ringde honom? För att jag nyss har bytt mobil och ännu inte hunnit lära mig mitt nummer, så jag anmälde hans nummer ;)

I och med denna vinst så lovar jag mig själv att tillsammans med viktminskning ska mitt årsprojekt även innebära en uppfräschning av min garderob..både kläder och skor! Jag vägrar vara både tjockis och ful..jag kan i alla fall göra något åt min klädsel!

Suck. Har fått virus på min dator.

Tränat lite mindre på senaste tiden. Mår inte riktigt ok.
Har en svårare mens denna månad än på väldigt länge! Idag var jag tvungen att gå tidigare från jobbet då jag var så blek att kollegorna märkte att jag inte var okej. Har också haft smärtor i mage och huvud...mindre kul.
Har också ställt in alla träningspass med min PT denna vecka...

Jag ska försöka hålla igång utan henne...

Just nu känner jag mig väldigt ensam.

Både privat och på jobbet.

Jag saknar att ha någon tjejkompis jag kan prata med om allt.
Jag saknar att min sambo inte är lika öppen mot mig längre.
Det får mig att bli orolig inför flytten. Min sambo ska flytta först, sedan kommer jag efter några månader.
Jag litar på min sambo, innerst inne. Men samtidigt har jag så dåligt självförtroende att jag inte förstår vad han ser hos mig.

På grund av bland annat min övervikt, så har jag varit mobbad under hela min skoltid.
Jag har blivit utfryst. Retad. Folk har sagt elaka saker och kastat saker på mig. De har sagt att jag är värdelös, att jag är ful och att ingen kan älska mig. Om man blir utsatt tillräckligt länge..så börjar man tro på det.

Jag har jobbat med mitt självförtroende länge. Men ibland...ja, ni förstår säkert...

På återseende!

Ett bra tips som jag vill dela med mig av. RISKAKOR. Det är så bra att ha hemma. De är perfekt som mellanmål, samtidigt som det inte triggar igång något sockerberoende eller så! Kanon, helt enkelt.

Någon som har önskemål på vad ni vill läsa om i bloggen?

Uppdatering av min marsutmaningslista ;)

9/15 träningspass.
120/300 armhävningar varav 30/30 på tå
7.5/30 minuter sammanlagt i plankan varav 1.5/10 på tå
80/250 utfall.
20/200 burpees.
40/70 km
1/2 nya träningspass

Japp, så heter den dumma tårtan som jag inte kunde stå emot i dag när jag var hos sambons mamma.

Åh så gott det var! Och jag har inte dåligt samvete. Jag kanske borde ha det, men det har jag inte.

Jag tror att hemligheten bakom en lyckad förändring är att lägga det på sin egen nivå, och ta det i sin egen takt.

Jag har bestämt mig för att förändra mitt liv. Men det måste vara på ett sätt så att jag kan hålla det resten av livet.

Just nu sitter jag och egentligen...gör ingenting...då och då får jag ett ryck och gör lite armhävningar, annars -inte så mycket.


Är väldigt imponerad hur "vanligt" folk får vardagen att gå ihop. När VILAR människor? Hur hinner det med i vardagen? Inte för att jag själv har så mycket att göra..egentligen. Just nu är det pendling fram och tillbaka till jobbet, vilket tar runt 1,5 timme om dagen. Sedan jobb på det. Sedan träna, hunden, sambon, laga mat/städa. Och sedan på helgerna försöka komma ikapp med skolan...

Jag tänker nu på er alla där ute som också..ovanpå detta jag har, även har barn! Barn och ett stort socialt liv. Barn som ska skjutsas fram och tillbaka till träning och kompisar, samtidigt som man ska ha tid för sig själv. Jag är så jäkla imponerad! Hur klarar dessa människor att hinna med att träna och äta rätt?!

På senaste tiden har jag lagt märke till att mindre och mindre tid ägnas åt att tänka på min vikt och mitt sjuka förhållningssätt till mat. Detta är ioförsig BRA, men å andra sidan har jag också insett att jag har låtit större delen av mitt liv kretsa kring mat...vad ska jag nu göra när jag inte tänker på mat? Det kanske låter larvigt för er som aldrig varit i denna situation..för er som har liknande bloggar, ni kanske känner igen er? Jag känner mig faktiskt lite ensam utan min fixering. Sorgligt, jag vet. Faktum är att, som min sambo påpekade igår, jag inte har pratat om mat/sug eller vikt på hela veckan. Ett enormt framsteg, måste jag erkänna stolt. Samtidigt som jag nu tänker; "vad händer sen?", "hur ska jag ta mig vidare?".

Ytterligare en sak som jag har gjort denna vecka är att, ännu en gång, glömma att väga mig! I morse kom jag på att jag inte har vägt mig denna vecka...och tänkte genast att "jag väger mig idag istället". FAST, sedan ändrade jag mig. Det infann sig ett slags lugn inombords och jag kände "nej, jag tänker inte väga mig den här vecka". Varför, kanske många undrar... För min del handlar det mycket om kontroll. Jag vet att jag förmodligen inte har gått ner så mycket i vikt, samtidigt har jag kännt mer effekt av viktnedgången under veckans träning med min PT. Speciellt i backträningen, där knäna har kännts förvånansvärt mer okej än första gången jag körde backträning med min PT. Förut har jag varit väldigt bitter och ledsen över att jag inte lyckas gå ner i vikt när jag nu ägnar så mycket tid till att försöka just gå ner i vikt. Ändå är jag stolt. Jag har hittills gått ner 6,8 kg sedan jag började träna med min PT. Jag mår mycket bättre och jag har ett sundare förhållningssätt till mat. Framför allt annat så känner jag mig lyckligare. Jag börjar få en mentalbalans..väldigt skönt!

Det verkar vara en hel del strul med min blogg nu...är i kontakt med blogg.se och hoppas hitta en lösning snart



På återseende...

Sedan jag började jobba på mitt nuvarande vikariat så har jag hela tiden varit tydlig vid fikarasterna; att jag inte äter socker (=fikabröd i alla dess former). Varje gång som någon påpekar detta, så ska det naturligtvis ställas frågor om VARFÖR. Först kan jag tänka "varför? Varför inte? Varför SKULLE jag vilja stoppa socker i min kropp när jag vet att det är därför jag ser ut som jag gör, och inte bara utseendemässigt...hälsan! Den allmänna hälsan blir INTE bättre av att man äter socker..tvärtom, punkt slut".

Frågor är inte så jobbiga, som jag nu får det att låta..visst jag svarar hövligt att jag behöver gå ner i vikt och att jag försöker tänka på vad jag stoppar i min kropp då jag av erfarenhet vet att kroppen svarar på ett ickeönskvärt sätt om jag äter ngt med socker i...SÅ därför har jag valt att utesluta socker i min kost, så långt jag kan.

MEN! Det är ju inte nog med detta, naturligtvis inte! Efter att jag normalt har förklarat allt detta, i vanlig ordning..SÅ kommer "bortförklaringarna" eller vad man nu vill kalla dem. Med detta menar jag sådana kommentarer som "du är ju inte tjock", "du behöver inte gå ner i vikt", "huvudsaken är ju att man inte äter socker jämt", "du kan ju unna dig lite"..osv osv.

Först ska jag förklara för er, kära läsare...
JAG ÄR TJOCK. Jag är 155 cm kort. Jag väger över 90 kg. Det är inget jag skäms över, jag har accepterat situationen, jag har accepterat min kropp och jag älskar den. Jag älskar också det faktum att jag, till skillnad från många andra, tar tag i mitt beroende och mitt sjuka tankesätt kring mat. Jag är stolt över att jag inte har gett upp! Jag är stolt över att jag vet att jag numera behandlar min kropp med den respekt den förtjänar!

Det jag kan irritera mig på är när andra säger att jag inte är tjock. Eller när de försöker få mig att äta saker jag inte vill äta. Vad är det för märkliga människor? Ni har säkert alla mött dessa?! Jag tror många gånger att det är människor som är osäkra på sig själva. De som själva känner att de bör gå ner i vikt, men inte orkar ta tag i det. Men varför inte vara glad och stötta sina medmänniskor som faktiskt tagit tag i vikten? Varför försöka förstöra och varför ifrågasätta andras val av livsstil? Inte fasen sitter jag och ifrågasätter min kollega som är troende kristen, eller en annan kollega som har väldigt vänsterradikala åsikter..inte heller sitter jag och ifrågasätter en annan kollega som har valt att äta enligt LCHF, eller en kollega som alltid äter kakor till varje fika? Varför tror folk att de har rätt att ifrågasätta andras val och andras livsstil?!?

Mangostan

Det är den frukt som jag och sambon har testat idag. Jag har också testat en ny fisk; Långa. Helt ny för mig. Måste säga att det här med att äta fisk en gång i veckan är väldigt bra..vi säger till fiskgubben att vi inte vet något om fisk alls, han frågar hur vi gillar att tillaga fisken och sedan fick vi ett förslag på fisk. Helt kanon för mig som är nybörjare på fisk!


Åter till frukten! Smaken är som en blandning av jordgubbar, vindruvor, aprikos, apelsin, ananas och persika. Jag gillade den..men det var jättesvårt att ta sig igenom det stenhårda skalet!!


För övrigt har jag fått en hel del mail om att det inte går att kommentera vissa inlägg. Jag har försökt att få hjälp av blogg.se vi får se hur det slutar... ;)
Fortsätt gärna att läsa och KOMMENTERA om det nu går ;)

DAGENS MAT:
frukost: fullkornsbaguett, mjukost, vatten
mellanmål: cappuccino, blodapelsin
lunch: senapsomelett med wokade grönsaker och räkor
mellanmål: cappuccino, riskaka
kvällsmat: en korv nerhackad i lite buljongbaserad grönsakssoppa
mellanmål: te och mjölk, en hand med parmaskinka chips


Kanske inte världens bästa mat i dag. Blev lite tunnt med mellanmålen. Tycker fortfarande att det är svårt att äta när jag inte är hungrig eller sugen. Så nu i början känner jag mig mer trygg med att äta väldigt lite i mellanmål. Kanske borde jag äta mer, men jag vet inte...det får fungera tills vidare...

Jag vet inte varifrån all denna positiva energi kommer ifrån. Tror att det kanske har med det faktum att jag fick så mycket stöttning av er i helgen, det betydde mycket.

Har den senaste tiden kännt mig lite less på den "vanliga" träningen jag utför...alltså inte den med PT:n, på något konstigt sätt är det alltid roligt även om vi varvar mellan tre-fyra maskiner...det är imponerande hur mycket hon kan komma på att göra på så få maskiner! å andra sidan är det väl därför hon är just PT och att inte jag är det..det jag tycker har vart segt är den vardagliga träningen, den jag utför själv så att säga. Idag kom det hem två stycken dvd:er som jag beställt från CDON.com Försök och gissa vilka två dvd:er som jag syftar på...:P
Tänkte att dessa två dvd:er kanske kan göra så att jag får en nytändning. Nu ikväll, innan jag går å lägger mig tänkte jag testa en av dem. Vet inte vilken än, och vet inte om jag orkar med hela (lång dag på jobbet) men ska försöka..om inte annat så blir det nog hela i helgen i alla fall. Vet att det är några bloggerskor som jag följer som också tränar hemma. Vad är det för typ av träning ni tränar? I Marsutmaningen så var ju en del att testa två nya pass. Min ambition är att ha testat två nya pass denna vecka...! Håll tummarna! ;)

Lycka är att ta på sig ett par jeans och inse att de är för stora.

Det hela började i morse. Jag var så söndertrött..hunden hade vart magsjuk i natt så min sambo hade gått upp och ner å svurit åt hunden. Han tyckte att det var bättre att jag sov, eftersom jag har sådana "mördardagar" på måndagar... I alla fall, jag slängde på mig mina "finjeans". De jag fick i julklapp av sambon. De som jag knappt fick på mig i julas. De som jag var så ledsen över att de satt så överdrivet tajta. Men i dag så satt de till och med LÖST! Vid upprepade tillfällen har jag varit tvungen att dra upp byxorna i dag... Vilken underbar känsla! Det kanske verkar larvigt eller så, men jag är jätteglad!!! :D

Stolthet:
Jag klarade gårdagen! Med lite hjälp av motion. Med lite hjälp av min hund. Med lite hjälp av er. Med massor av hjälp av min envishet. Fasen vad jag är stolt över mig själv idag! Och jag skäms inte ett dugg för att säga det! Inte alls. Jag är mäkta stolt! Nu tar jag nya tag och går in i en ny vecka med vetskapen att JAG KAN. Det var länge sedan jag hade ett sådant sug som visade sig igår. Men jag är så glad i dag att jag klarade det. Så jäkla glad! Det är skönt att känna att jag numera har någorlunda kontroll över mitt ätande, även om det är svårt. Idag är jag mer än någonsin säker på att jag kommer att lyckas. Det krävs dock att jag klarar av att stå emot vad min kropp säger åt mig ibland. Jag måste lyssna på vad min kropp säger när jag inte hetsäter. Inse hur bra jag mår. Hur fantastiskt det är att inte bli anfådd i trapporna, att inte gå upp i vikt, att ha jeans som passar...allt detta kommer vara en del av min vardag...bara jag fortsätter så som jag gör nu. Även om det tar tid..så kommer jag lyckas!!!

Fördom:
Jag har aldrig läst Stolthet och fördom. Har däremot sett den på någon sådan där TV-serie från BBC. Vill verkligen rekommendera en underbar serie som jag och min mor såg på som bygger på just Stolthet och fördom. Dock är denna lite mer fantasy, då den handlar om en tjej som lever på 2000-talet och som ramlar in i boken Stolthet och fördom. Riktigt rolig, riktigt bra!

Just nu känns livet inte riktigt på topp. Jag är livrädd. Jag och min sambo ska flytta...taket läcker. Jag vet inte vad som händer när det gäller mitt vikariat. Jag ligger efter i skolan. Lägenheten ser ut som ett bombnedslag. Hundvakten som jag har varje dag kan inte längre på grund av skolan. Den nya hundvakten har nyss fått ett jobb. Och min kära pappa, som jag står så nära, vill inte att jag ska flytta...

Jag är så rädd att jag inte ska klara av allt just nu. Det var så nära att jag kom in i en hetsätningsperiod imorse. Så jäkla nära. Och det gör mig så rädd. Denna gången lyckades jag "stoppa" det, eller skjuta upp det, jag vet inte. Jag tränade med min PT och jag fick möjligheten att prata ut med henne. Hon är en helt underbar människa. Många gånger har jag sagt till henne att hon är mer ett mentalt stöd för mig än något annat. Hon lär mig mycket om träning, visst. Men framför allt så är hon där för mig och på något sätt så FÖRSTÅR hon att hetsätningen är en stor del av mitt liv. Eller hon kanske inte förstår, föresten. Men hon försöker i alla fall och hon bryr sig. För mig betyder det så mycket att hon vet om detta och att hon tar det på allvar. Jag har valt att inte berätta för särskilt många om min hetsätning. Dels för att jag mestadels får till svar; "det är väl bara att inte äta då?" eller något liknande svar.

På senare tid, har jag valt att vara öppen i denna blogg..dels för att jag behöver skriva av mig och dels för att jag är anonym. Jag har också valt att vara öppen mot min sambo, då jag är övertygad om att han är den jag vill leva resten av livet med. Jag har också valt att vara öppen mot min PT. Dels för att jag redan från början kände att hon skulle ta mig på allvar, dels för att hon skulle förstå vart jag kommer "ifrån" och vart jag försöker sträva efter...Ett liv med ett normalt förhållningssätt till mat.

Jag har på senare tid också upptäckt vad denna blogg betyder i mitt förhållningssätt till mat och motion. Jag har fått en större glädje i att motionera. Jag får mer peppning och jag känner att jag allt eftersom börjar och bli mindre och mindre besatt av mat och att mitt behov av att hetsäta glider alltmer längre bort...detta är en lättnad som heter duga!

Just nu mår jag som sagt inte på topp. Jag ska skriva en lista och börja beta av den så att jag kan lugna ner mig. Jag har ett otroligt sug efter godis och mat...och allt som kan dempa ångesten som gör sig påmind. Jag ska gå ut med hunden och försöka få till ett till träningspass så kanske det ger med sig...

Jag vill inte misslyckas nu när allt har gått så bra med mina matvanor...

Jag återkommer...

I dag har vi börjat på en ny hundkurs. Nämligen "hundmöten". Det ska bli riktigt kul. Hoppas att vovven lär sig att lita på andra hundar nu...

I dag är det ju torsdag. Och jag har ju bytt vägdag lite hit och dit. Men jag vägde mig i alla fall i dag. Fick, tro det eller ej, ett MINUS! YEYE!!! Inte ett stort minus, men ändock ett minus! Är glad att det går neråt..även om det tar omänskligt lång tid..Vill att det ska gå snabbare!! Har inte tränat i dag heller...suck...hur hinner folk???

DAGENS MAT:
frukost: ett ägg, rågmacka, mjölk
mellanmål: cappuccino, riskaka x2
lunch: kyckling och broccolipaj, vatten
mellanmål: riskaka x2, vatten
kvällsmat: våfflor, vaniljsås, mjölk
mellanmål: vatten + C-vitamin


Jättegod lunch, även om det blev många kalorier. Men det struntar jag i! Jag äter i alla fall inget jätteonyttigt. Jag äter regelbundet och äter av nästan allt, fast inte mycket. Är stolt över mig själv! Peppad, även om jag inte hunnit med att träna så mycket som jag ville. Fick ett förskott på lönen, en veckas lön...köpte direkt två stycken träningstidningar för inspiration och pepp. Det är fasen dags att jag börjar unna mig saker! Har levt under existensminimun i snart fyra år...jag är VÄRD detta!!!

Känner att jag inte riktigt hinner med allt jag vill när det gäller träningen i mitt liv. Men nu j*klar, nu ska jag banne mig klara denna utmaning! Inget kan stoppa mig! Av någon anledning känner jag mig jättetaggad!!! Tror att det är alla braiga bloggar jag följer, alla är så duktiga... KAN NI, så kan jag också! Så det så!!!


4/15 träningspass.

13/300 armhävningar varav 13/30 på tå
4/30 minuter sammanlagt i plankan varav 0/10 på tå
50/250 utfall.
0/200 burpees.
15/70 km
0/2 nya träningspass.

Jag förstår inte hur folk som har arbete faktiskt klarar av att träna OCKSÅ! Det är så mäkta imponerande... Nu är klockan 20.00. Och jag har nyligen kommit hem. Åkte till jobbet kl 06.20. Suck!

Nu har det hänt massor av saker sedan sist.
Min sambo har fått erbjudande om jobb i västernorrland. Vi ska förmodligen flytta. Taket läcker fortfarande och hyresvärden har ännu inte gjort ngt. Sambons företag betalar dubbel hyra, flyttjobbare, flyttstäd osv...

Allt är en röra...jag tänkte jag skulle pressa in ett styrkepass nu! Så att jag får tänka på lite annat..

Skrivs senare! ;)

DAGENS MAT

frukost: två stycken ägg, vatten, örtsalt
mellanmål: varm choklad, en banan
lunch: kött- och grönsaksgryta, en halv potatis och vatten
mellanmål: cappuccino, utan socker
kvällsmat: bacon, ägg, sallad, vatten
mellanmål: te och mjölk

DAGENS MAT:
frukost: två stycken äggmackor, juice
mellanmål: chailatte, en riskaka
lunch: köttfärspaj och sallad
mellanmål: äpple, vatten
kvällsmat: fisk, en halv potatis, citronsås, sallad, blomkål, vatten

Sedan två veckor tillbaka har jag och sambon som mål att äta fisk minst en gång i veckan. Jag är väldigt dålig på att äta fisk. Tycker rent ut sagt att det är rätt tråkigt, men det beror väl på att jag inte KAN laga fisk. Liksom vad ska man göra med den? Mer än att steka då? Någon som har ngt bra recept?

Japps...jag sa ju att jag bytt vägdag. Vilket jag själv glömde bort :S Så nu blev det en sen vägning. Denna vecka, konstigt nog så var det helt oförändrat på vågen. Samma vikt som förra veckan med andra ord! Jag får vara nöjd med det i alla fall. Jag har inte gått upp denna vecka. Är så otålig och vill gärna att vikten ska rasa och att jag hipp som happ helt plötsligt är normalviktig! Men, jag ger inte upp! Jag blir peppad av alla era kommentarer och av att läsa om era viktresor på era bloggar. Förhoppningsvis kan jag snart (kanske om ett år?) visa en före- och efterbild a la Biggest Loser. Det vore något det, va?

Det var egentligen inget möte..utan mer bara en vanligt lunch på jobbet.
Det jag blir upprörd över var att jag och en kollega diskuterade att kämpa med vikten. Hon har i hela sitt liv kämpat med att gå UPP i vikt, medan jag har kämpat med att gå NER i vikt. Hon berättade att det vid upprepade tillfällen har kommit fram folk på stan till henne och sagt att hon ser ut som ett "anorexifall" och att hon "måste äta mer" osv. Sedan kommer en kvinna och lägger sig i vår diskussion..och har mage att säga att jag förmodligen är så överviktigt på grund av att jag äter som en karl och aldrig motionerar! Hur kan hon ens påstå något sådant när hon inte ens kännt mig i en vecka?! Och vad vet hon om hur mycket jag motionerar? Vad får folk att tro att de har rätt att kommentera andras viktproblem?? Speciellt om man inte är inbjuden i diskussionen?!

I alla fall..för att fortsätta i mer positivanda...så har jag funderat på om jag ska skriva vad jag äter här. Det var också någon som skrev det i en kommentar (tack för kommenterandet). Kanske kan jag få lite tips av er, och kanske kan ni få lite tips av mig?

DAGENS MAT:
frukost: ett glas a-fil samt två stycken riskakor, rökt skinka
mellanmål: cappucino utan socker samt en banan
lunch: kesoplättar, kycklingköttbullar, squash och sallad
mellanmål: två stycken riskakor, smör samt ramlösa
kvällsmat: thailändsk spicy-soppa med räkor och purjolök + baguette!

Insåg för övrigt att jag denna vecka inte har "unnat" mig några snedsteg matmässigt...förutom i dag då när jag åt baguette till maten, vitt bröd...mindre bra..

2/15 träningspass.

3/300 armhävningar
0/30 minuter sammanlagt i plankan.

40/250 utfall.

0/200 burpees.
5/70 km
0/2 nya träningspass.

 

Tränade med PT:n idag. Backträning i intervall..eller vad man ska kalla det. Vi gick på löpbandet, inte så fort då jag tidigare har haft problem med mina knän...sedan så ökade vi på lutningen på bandet så att det blev som att gå i en backe. Upp till 10%-lutning och sedan ner...och sedan upp, på olika procentsatser då...

Just det! Jag har gjort lite på utmaningen. Har gjort hela tre stycken armhävningar på tå :P

Äntligen lite PT-träning, det var det som behövdes efter alla spänningar...å sådant iomed nytt jobb, läckan i taket osv.

Nu börjar jag alltså att skriva på träningslistan! Förhoppningsvis så hinner jag fylla på den ganska snart igen. Har fortfarande inte lärt mig att kombinera heltidsjobb, studier och ett liv i övrigt..men men...snart så..! Tack för uppmuntran också!!! Det värmer så!


1/15 träningspass.

0/300 armhävningar
0/30 minuter sammanlagt i plankan.

0/250 utfall.

0/200 burpees.
2/70 km
0/2 nya träningspass.

 

 

Blä...i dag har jag knappt hunnit andas. Jag vet att stress är det minsta jag behöver nu när jag vill gå ner i vikt. Men av någon konstig anledning så jobbar vi till kl 18 på måndagar. Drygt!


Gillar denna blogg...

En blogg om hur man orkar att leva med hetsätning och en otrolig vilja att gå ner i vikt!

Nehe..nu ska jag dricka lite te och se på Outsiders. Ses!