MiniZillen

Det har nu under en längre tid varit problem med att kommentera mina inlägg..och ibland så försvinner inlägg som jag tidigare gjort...

Därför söker jag nu efter en ny sajt där jag kan blogga.

Några tips?

Kl 6.00 Frukost: 4 havreknäcke, smör, ett stort glas mjölk och cankao

Kl 9.30 Mellanmål: ½ kesella burk (ca 125 g), hallon

Kl 12.00 Lunch: Kycklinglår och sallad

Kl 14.30 Mellanmål: ½ kesella med hallon

Kl 19.00 Kvällsmat: Makrill i tomatsås, en gul lök, 2 stekta ägg, 2 morötter

 

Detta var dagens matintag.

Har dock druckit en del vatten också..men det gör jag ju varje dag nu förtiden. Tycker det är rätt svårt att hela tiden dricka och äta..att tänka så mycket på vad man stoppar i sig. Jag förstår ju att det är det som är grejen med viktminskning! Samtidigt längtar jag otroligt mycket efter att det bara ska komma naturligt. Att jag inte ska behöva tänka på det utan det bara kommer..det vore fantastiskt!

 

På återseende!

I dag blev det, förutom promenader med vovven, en timme på crosstrainern..puh!

 

Det bästa med dagen är dock mitt samtal med min bror. Han håller på å pluggar till hälsoutvecklare (hälsocoach, PT och något mer..). Han har fått för sig att han ska hjälpa mig att gå ner i vikt...Känns skönt att äntligen få hjälp med kosten av någon som vet hur det är att vara överviktig. Min bror har gått ner över 30 kilo...Så jäkla duktigt. Å det bästa är att han håler vikten också!

I alla fall jag fick en inköpslista av honom;

Tonfisk

Makrill i tomatsås

Kyckling

Olivolja

Ägg

Avocado

Mjölk

Kvarg

 

I dag har tiden runnit iväg så snabbt att jag inte kan beskriva vad jag har gjort med min tid.
Det är extremt tufft och stressigt på jobbet, samtidigt som jag träffar frustrerade människor som vill ha hjälp med diverse saker. Idag kom det in en kvinna som var hysterisk över att hon fått tre fakturor på hyran...juni-juli-augusti. Hon trodde att hon var tvungen att betala alla samtidigt. På knagglig svenska och med hjälp av kroppsspråk och ritande lyckades jag i alla fall förklara att man betalar bara en hyra varje månad och att det skickas ut fler fakturor för att vi i sverige har semester och då är inte den administrativa personalen på plats...suck..sådant som vi svenskar tar för givet blir så lätt en stor sak när man är ny i ett land och inte förstår språket...

I alla fall..jag fick inte mycket gjort av det jag var tvungen att göra.

I dag tar jag en träningspaus. Inte för att jag på något vis kan motivera att jag "borde" ha det, utan helt enkelt jag är för jäkla trött! Jag är helt slut efter veckan som gått.

Letar för övrigt efter en bra sida/blogg med massor av träningstips. Någon som har några idéer?

Btw, Jodie som jag skrev om tidigare..det var hon som vann! Jag stört grät igår när jag såg finalen! Hon hade nästan blivit av med hälften av sin vikt! Fatta! Det är ungefär i de trakterna jag BORDE gå ner också..

Har nu börjat kolla på Biggest Loser UK säsong 3. Älskar dessa tränare, de är såå duktiga.
Samtidigt som jag tittar på BL så ska jag faktiskt skämma bort mig själv...! Lite fotbad och lite manikyr kanske ;)
Jag ÄLSKAR att hålla på med naglar. Synd att jag inte har flera tjejkompisar...då hade jag fått fler naglar att måla!

Idag när vi var på "lära-känna-varandra"-dagen med jobbet så fick vi bland annat en uppgift att anonymt skriva ett eller ett par ord om varje person i vår personalstyrka på soc, det gällde alla..inkluderat de på utförarsidan, receptionisten, behandlingsgruppen, cheferna, ekonomigruppen, flykting, familjerätten, case managern, budgetrådgivaren...tror inte jag har glömt någon.

Jag blev så glad över min lista, så jag tänkte dela med mig av den...delvis för att jag vill "bevara" den samtidigt som den kanske ger er en annan bild av mig än ni redan har.

Ensam - att utmana sina rädslor

Känner mig riktigt ensam nu när jag inte har sambon att prata med när andan faller på.
När jag var lite (lågstadiet) var jag mycket ensam. Inte frivilligt, utan påtvingad ensamhet.
Jag tror att det var för att jag mer och mer började lyssna på vad mina mobbare sa.
Att jag är värdelös, att ingen vill vara min vän, att det inte är någon idé.

Det sitter fortfarande i mina tankar. Fortfarande kommer jag på mig själv med tankar som "uttala dig inte i frågan, ingen vill veta din åsikt" eller "prata inte mer än du behöver" eller "det är ingen idé, hon/han vill ändå inte vara din vän".

Någonstans inombords tror jag att alla dessa tankar kommer försvinna mer och mer i takt med att vikten minskar mer och mer. Jag följer många viktbloggare, varje dag faktiskt. Några av dem har gjort en så kallad gastric bypass, och nästan alla dem skriver hur de blir mer och mer sociala.

Faktum är att jag valde min utbildning för att utmana mig själv. Vi något tillfälle fick jag en kommentar av en lärare som sa att detta inte var ett yrke för mig, att det var bättre om jag satt bakom ett skrivbord och inte träffade människor. I mitt nuvarande yrke träffar jag människor varje dag. Många gånger är jag jätteblyg och känner att jag verkligen vill smita från situationen...jag försöker att skådespela mig till självförtroende och försöker framstå som säker...det fungerar oftast.

I dag har jag haft många funderingar kring VARFÖR jag vill gå ner i vikt. VARFÖR det är så viktigt för mig och VARFÖR jag inte bara accepterar situationen och lägger ner...

Jag har kommit fram till följande;

1. Jag vill bli gravid, jag vill minska riskerna för mig och barnet
2. Jag vill gå in i en "vanlig" klädaffär och kunna prova kläder utan att få ångest
3. Jag vill få revansch, jag vill visa alla som kallade mig för misslyckad att jag även kan lyckas med att gå ner i vikt
4. Jag vill att min utsida ska spegla min insida, jag vill att det ska synas att min kropp mår bra. Just nu vet jag rent medicinskt att den mår bra, men jag vill kunna SE det..se att det finns muskler, att det finns en midja osv.

Ja, det var nog de viktigaste.

Just nu känner jag mig väldigt ensam, även om jag omges av människor varje dag på jobbet. Jag trivs oftast med att vara just - ensam. OFTAST. Jag har ju min hund. Men jag menar...jag skulle vilja ha en nära vän, någon som brydde sig. Någon som hörde av sig på min födelsedag, någon som frågade hur det där läskiga mötet gick. Någon som brydde sig, helt enkelt. Jag har visserligen min kära fästman. Å han är värkligen min bästa vän. Jag älskar honom så mycket. Men det är inte samma sak. Jag kanske låter kräsen, må så vara. Men jag känner mig väldigt ensam i alla fall... I morgon ska vi ha "lära-känna-varandra"-dag på jobbet. Jag ska utmana mig själv! Jag ska vara social! Jag ska engagera mig i att försöka lära känna någon av mina arbetskamrater. Det känns lite tuffare när alla är mellan 10-40 år äldre än mig. Men jag ska banne mig försöka! Utmana mina rädslor. Min rädsla för att släppa in någon på livet, mina rädslor att om jag öppnar mig så kommer jag bli sårad...I morgon gäller det!

 

Blev visst inget bloggande igår. Jaja...så kan det vara när man har det stressigt.

I dag har det inte blivit så mycket träning, ingen alls faktiskt. Istället utnyttjar jag min balansboll, eller yogaboll som en del kallar den...sitter på den när jag bloggar och när jag surfar.

Får med andra ord i alla fall lite balansträning idag.

 

 

Hur leker livet annars då med er?

Enligt min statistik har jag ett snitt på 30-tal unika besökare varje dag!

WUHU!

Trist bara att så få lämnar kommentarer.

Vad vill ni att jag ska skriva om?

Vad vill ni veta?

Hör

Av

Er

 

Jupps...när jag tränade som värst på den dödsfördömda steppern (hatar den innerligt, men älskar den samtidigt..jag vet, vi har ett märkligt förhållande) så tittade jag samtidigt på Biggest Loser UK. Tänkte liksom...att hur skit jag än mår så behöver jag inte träna så stenhårt som dem, och jag tvingas inte att vara isolerad från familj och vänner...Det blev i alla fall 40 minuter svettandes och pustandes på stepmaskinen.

Men! Va taggad man blir!!!En bild på min favorit. Vet ännu inte vem som vinner, men jag hejjar på Jodie!

Javisst, man ska inte klaga. Men det är nog oundvikligt, i alla fall runt den 25 varje månad..för då är det som mest stressigt och ALLT ska hinnas med på några få dagar fram till den 25 då den sista utbetalningen skickas iväg.

I dag har jag jobbat 11 timmar. Bara för att komma ifatt. Så med andra ord har jag inte skött mig speciellt bra när det gäller kosten, eller jo det har jag..men jag har missat mellanmålet på eftermiddagen. Och jag har ännu inte hunnit med att träna. Men det tänkte jag göra nu! (eller när jag har skrivit klart i alla fall)...

På återseende!

Dag 3

Dagens motion har hittills varit två promenader (45+40 minuter), Aerolates 25 minuter, mage+armar 12 minuter.

Dagens vardagslyx; ansiktspeeling. Åh, så mysigt det var!

Dagens pepp var i forma av Biggest Loser UK säsong 2. Såg två avsnitt, känner att det inte är så starka karaktärer men det är ändå inspirerande att se på för att faktiskt förstå att det ÄR möjligt. Jag måste dock intala mig själv att det är extrem viktnedgång i Biggest Loser och inte "vanlig".

Dagens dröm, Nya Zeeland. VILL åka dit! SKA åka dit när jag klarar mitt viktmål...Hejja mig.

Tankar rent allmänt: Känner mig väldigt ensam just nu. Även om jag alltid vetat att jag är ensam i min egen kamp, så vet jag ju samtidigt att andra människor för samma kamp mot sin egen vikt. Jag saknar att ha någon att prata öppenhjärtligt med om vikten. Någon som förstår och någon som inte är så snabb på att dömma. Jag antar att detta är en av anledningarna till varför jag försöker att var så anonym som möjligt här... Ändå upplever jag att jag är ganska stark i mig själv också. Att det är inte helt hopplöst, utan jag har egen kraft. Hm..jag saknar min fästman också ;) Men om två veckor så ska vi träffas, kan knappt vänta. Längtar så efter att få hålla om honom och känna hans kroppsvärme och doft...mmm...längtar...

 

Idag har vi haft redovisning av vårens arbete om den nya etableringslagen. På ett sätt är jag glad att jag inte har fast tjänst, sådan oro alla handläggare har...över om de kommer finnas kvar eller inte. Usch.

Fick ett jobberbjudande igår kväll. Något som jag var tvungen att tacka nej till då jag har mitt vikariat fram till den 13 augusti. Jobbet gällde från juni till september...hm..trist..!

Jaja, nu till omstarten -dag 2!
Dagen började med en 40 minuters promenad till hundvakten. Sedan jobbande. Valde bara bra matval. När vi fick fika så fanns det även nötter och frukt som alternativ. Så till morgonfikat tog jag frukt och till eftermiddagsfikat blev det nötter och vatten. Efter jobbet blev det lite strosande i regnet inne i stan, sedan en 40 minuters promenad hem igen.

Blev ingen "träning" idag. "Bara" promenader. Men men, det duger också! I kväll så blir det lite mer mentalträning.

Okej..så för min egen skull så tänker jag göra lite utav en ”omstart”.

En omstart som började med en rensning av det jag inte ”klarar av” att ha hemma ex. kakor och annat sött som jag har i skafferiet (som jag egentligen inte gillar utan har hemma "ifall någon kommer på besök"..men som också triggar igång småätande och hetsätning..)

 

Sedan fortsatta jag min omstart med träning. 20 minuter på stepmaskinen och 10 minuter styrka med hantlar. Jag vet...det är inte mycket till träning med "bara" 30 minuter. Men jag tänker som så att jag har varit sjuk och samtidigt vill jag inte gå ut för hårt och sedan tappa motivationen helt!

 

Någon som är med mig på en nystart?! KOM IGEN TJEJER! STÖTTA VARANDRA NU! HEJJA HEJJA!

 

 

Nu är det nya tag som gäller...hur många gånger har jag inte sagt det?

Nu känner jag mig mycket bättre med förkylningen och hostan. Var och tränade med PT:n idag. Även om vi tog det lite lugnare än vanligt. Men tror att det var bra...Det behövdes nog.

Nu ska jag i alla fall -på order av PT:n- köpa multivitaminer. Och sedan ska jag få lite mer tips via mail då, för hon hade glömt min matdagbok på sitt andra jobb.. så kan det vara.


Så nu kör vi tjejer..den här sommaren då jäklar!!!

Nu har Internet börjat fungera hemma hos mig igen -äntligen!

Nu har jag blivit nästan helt fri från hostan -äntligen!

I morgon ska jag träna med min PT -äntligen!
Förhoppningsvis kommer jag få lite recept och andra tips ang maten...

När det gäller maten..så har det dessvärre gått dåligt idag. Min mamma och min mormor var på besök. Jag har aldrig varit så medveten om att det förekommer skuldbeläggning avseende mat, i mitt liv, som det var i dag. Mormor hade gjort rabarberkaka och bjöd, jag svarade artigt men bestämt "nej tack, försöker gå ner i vikt". Jag möts av en blick som var menat -förmodligen- att döda...och sådan skam jag kände! "Lite kan du väl ta, JAG har ju gjort den SJÄLV...till DIG", säger hon och tittar på mig. I detta läge BORDE jag stå på mig. Men icke!
"okej, jag tar en bit", säger jag...äter en bit och känner ingen skuld över att jag äter utan mer för att jag borde hålla fast vid det jag sa från början. Sedan kommer ytterliga försök att övertala mig att ta en till. Jag förklarar igen att jag försöker gå ner i vikt och att jag inte vill förstöra det jag lyckats med så bra...(jag får en granskning från topp till tå och sedan en blick mellan mamma och mormor som säger något i stil med "det syns ändå inte att du har gått ner något, ta en till kaka").

Suck.

Jag tog en till kaka. Och en muffins. Och en till muffins. Suck.
Nu mår jag illa. Har skuldkänslor och är rädd för att detta ska göra så att sockersuget är outhärdligt i morgon så att det hela resulterar i en hetsätningsperiod.

Jag är arg på mig själv att jag inte kunde stå emot.

Jag är arg på mamma och arg på mormor.
Varför kan de inte unna mig den lyckan som det ger mig att lyckas gå ner i vikt?
Varför måste de kämpa emot? Varför kan de inte stötta mig?
Känns som om de vill förstöra för att de själva är överviktiga och för att de själva inte tar tag i sina motionsvanor och matvanor?

Jag kämpar så mycket med min vikt att det börjar bli löjligt. Jag kämpar och sliter för att jag vill må bättre, mest mentalt. Men också fysiskt (på mer långsikt).

Varför är det så svårt att HJÄLPA mig i denna situation?

Varför alla dessa övertalningsförsök?

Är just nu väldigt ledsen och upprörd över hela situationen....återkommer i morgon...om Internet fortfarande fungerar (har varit väldigt uppochner de senaste dagarna...)


På återseende.

Nu har det gått 6 dagar. SEX hela dagar ensam. Och jag har klarat det galant, utan några hetsätningsperioder. Jag börjar så sakterligen få tillbaka självförtroendet över att jag kan klara detta över sommaren, ensam! Har en CD-skiva som jag fick när jag köpte en tidning för ngn vecka sedan..den heter "Pepptalk", mycket mentalträning med andra ord. Jättebra!

I dag har jag varit ute med hunden en hel del. Känns som om jag börjar bli frisk..har inte alls hostat mycket i dag. Känns dock skönt att kunna vara ute i värmen och gå på promenad med vovven utan att hosta och snörvla som en tok. Ha en underbar kväll!

Vill ha!!!! Men ack så dyrt! Någon som har en sådan här Marilyn-klänning...? Det är egentligen en kjol med två långa tygstycken som man kan binda på olika sätt för att få olika typer av klänningar..
















































Det är alltså flera klänningar i en! Kanon jue! Vet inte vilken färg jag vill ha än.. Plus..att den är rätt dyr och man måste beställa den från USA...Hm...några fler som blev sugna? ;)

Först jobbsnack:
Ja, det är en konst att inte tänka för mycket med hjärtat. Tänker nu på mitt jobb. Har idag blivit "nedtryckt" och skälld på av en klient och dennes sjuksköterska inom Öppenpsyk. Tycker personligen att det var oprofessionellt av sjuksköterskan, men det är ju min åsikt. Känner vid några tillfällen då och då att jag skulle vilja hjälpa till mer än vad jag "får" göra...det finns ju en viss möjlighet att tolka lagen, men jag kan ändå inte göra vad jag vill. Vilket iofs är bra på många sätt och vis... Klienten som jag träffade i dag har fått avslag, vilket betyder inga pengar (kort och gott). Samtidigt säger mitt hjärta att denna individ behöver lite mer hjälp, hon har bland annat PTSD. Samtidigt gör jag rätt enligt lagen. Det är så jobbigt att å ena sidan ha myndighetsrollen och säga "nej" å andra sidan sitta som medmänniska och tänka "ja". Så svårt! Tror aldrig jag vänjer mig vid detta. Många gånger, större delen av mitt jobb, gör jag "bra" saker och hjälper folk. De visar dock ingen tacksamhet, vilket jag inte heller kräver...eftersom det är mitt jobb och det är de regler som gäller alla i Sverige oavsett..

Det räcker för mig att veta att jag gör något bra.

Å andra sidan, så fort något bär emot...det behöver inte ens handla om min yrkesroll eller något JAG har gjort...då öser folk skit över en. Känner mig som en syndabock i dag. Nog om detta...kanske skulle starta en egen blogg för jobbsnacket? Undrar just om någon ville läsa den då...hehe..


Sedan vikt/matsnack:
Jag har inte vägt mig denna vecka. Vilket jag tänkte hoppa över. Jag är fortfarande halvsjuk. Hostar som en galning och får knappt sova alls. Börjar bli riktigt rastlös. Går dock en del promenader med vovven, men saknar fortfarande det faktum att jag inte kan träna med min PT å bli sådär supertrött som bara hon kan få mig att känna ;) Just det! Har sett lite Biggest Loser UK 2 säsongen. Oj, vilken skillnad det är på engelska och engelska. Bra tips i alla fall till er alla som behöver lite extra inspiration!
Maten går hyfsat bra måste jag säga. Och med "hyfsat" menar jag jättebra med ett undantag för kvällsmålet i dag som bestod av helfabrikat i form av en paj inhandlat på ICA, fanns i frysen som så kallad "panikmat".


Några önskemål om innehåll i denna blogg, nu när jag är förkyld och inte skriver om min träning?

Det är så parfymen heter som jag fick i födelsedagspresent av fästmannens mamma och syster ;)
Jag fick även en duschtvål och bodybutter i samma doft...helt underbart!

Just nu sitter jag å har deckarkäll. Cold case och sedan Special victims unit. Mycket bra!

Bah! Jag har nyss varit å lämnat av sambon vid flyget. Så nu är jag officiellt särbo, eller vad det kan tänkas heta.

Nu ska jag titta på mitt första avsnitt -ever- Biggest loser UK.

Kommer en rapport om detta senare...! Tänkte som sagt verkligen gå in för att hitta inspirationen igen...Speciellt nu när jag har tappat bort alla bloggar jag följer...iom att min förra dator la av med virus å allt.

Själv är jag fortfarande sjuk..*host host*

Mindre kul. Ska dock jobba i morgon i alla fall, hoppas jag orkar hela dagen..

Seee yaa!

 

Det är just så det är, inte mycket som händer för utom att jag fortfarande har feber...fortfarande ont i huvudet, fortfarande ont i halsen och fortfarande rastlös..

Är i stort behov av uppmuntran och vill verkligen börja träna så att vikten snart ger med sig!

Nästa veckas delmål i projekt "Förbättra mitt liv".. Är att börja rensa ut garderoben!

Faktum är att jag äger två fulla garderober och en hel byrå full med kläder. Kläder som är urtvättade, kläder som jag aldrig använder, kläder som jag älskar, kläder som jag använder...

Det behövs en helrensning. Tror att det kan vara nyttigt!

Liksom en nytändning!

Något att unna mig! Att bara ha fina kläder hemma, att inte få ångest när jag ska välja kläder!

 

Fram med måttbandet, gott folk!!! Nedan följer dagens mätta mått ;) I parentesen så ses förändringen sedan första mätningen i december. Så kul å se att även om inte vikten har ändrats så mycket sedan årets start så har det i alla fall ändrats med måtten. Senast jag mätte mig var den 15 januari. Sedan dess så har armarna minskat i cm! 3 cm under brösten har POFF försvunnit! :D  Över brösten 3 cm!

Arm: 35 cm (-4.5)

Bröst: Under: 94 cm (-5)

Över: 111 cm (-3)

Navel: 104 cm (-2)

Rumpa: 126.5 cm (-2.5)

Lår: 77 cm (fortfarande oför)

Är det omöjligt för mig att gå ner i vikt?

Jag börjar tro det. Känner ingen lust inför någonting just nu.

Hundvakten som vi skulle ha i sommar har just avblåst allt...så nu är det panik å hitta en ny innan min sambo flyttar ut på söndag.

Känner mig ändå upplyft över att annat i mitt liv verkar falla på plats. Tänker på skolan och jobbet. Har även kommit fram nya jobb på arbetsförmedlingen som jag ska söka till i höst också.

Vore så jäkla kul om jag nu kunde ta tag i vikten när jag å vovven bor ensamma. Då borde jag ha all tid i världen, och vem bryr sig om allt inte är tipp topp hemma? Jag kan städa en annan dag? NU behöver jag bry mig om mig, jag sa faktiskt att år 2010 skulle vara MITT ÅR! Jag ska INTE svika mig själv! Jag ska inte låta vikten förstöra för mig, så som jag har gjort tidigare i mitt liv!!!! Jag tänker inte bli en bitter dam som skyller alla sina problem på vikten! NEJ, nu är det allvar! Om det så är det sista jag gör! Och om det så är att jag får göra ALLT jobb själv, utan stöttning..så får det väl gå då! Jag tänker inte ge upp!!!! NU börjar det!!! NU!

Det senaste är att jag numera är ett år äldre än senast vi sågs ;)

Sedan har jag också börjat skriva matdagbok för att ge till min PT.

Nu är jag sjuk, feber och hostar och har ont i halsen...mindre kul..
Flera på mitt jobb som gått in i väggen...och jag är stressad upp över öronen...och orolig över att jag inte vet vad som händer när mitt vikariat går ut.

Hm...

Känner att intresset för min blogg har svalnat...därav min frånvaro också....
Vi får väl se hur det blir med ett eventuellt fortsatt bloggande. Kampen fortsätter i alla fall med vikten och i morgon tänkte jag mäta mig för att se om det har hänt något sedan sist ;)

Vi höres!