http://ztorzillen.blogg.se/

Nystart! Om ni vill följa med mig igen, vore jag världens lyckligaste bloggare.
Hade igår ett samtal som inspirerade mig att ta nya tag. NU gäller det. Nystart. Nyblogg.

Fortsätt vara underbara å peppande!


På återseende!

VAKNA!

Dags att vakna upp. Börja uppskatta småsaker som att kunna prata! Idag...och igår har jag varit tyst. Eller försökt så gott jag kunnat. FASEN va irriterande att inte kunna prata. Rösten är som sagt helt borta. Men JAG är inte borta...ska börja bättra mig på att blogga mera!

Nu ska jag se på film å dricka varmt te!

Talförbud

jag har vart rejält förkyld i över en vecka nu. nu har jag pratat med en distriktssköterska. hon rekommenderade tystnad i två dagar, vila och hosmedicin. tydligen har förkylningen satt sig på stämbanden, tydligen vanligt vid denna tid då hon stt flera sådana fall här i staden.

själv tar jag paus från vikttänkandet. funderar på att skapa en ny blogg, alternativt ta bort alla gamla inlägg och börja om på nytt. känner jag behöver en nystart...igen. behöver bli mer seriös. satsa hårdare. fokusera på motionen, eftersom maten nu fungerar bra...

på återseende

Hemma

Nu är jag hemma från Island. Oj, oj...vilken imponerande resa! Vilket landskap! Vilken underbar mat! Har ätit fisk varje dag och inte ångrat något matval alls. Såååå duktiga på fisk alltså! Det jag inte gillar är att jag köpte en sådan där snowglobe (som ovan)...för övrigt samlar jag på sådana! Har massor jul-snowglobar..men har nu valt att fokusera på att skaffa hem en från varje utomlandsresa. Inte speciellt lyckat i detta fall..då den gick sönder på vägen hem..närmare bestämt genom ovarsam hantering av väskan på flygplatsen..ja, jag skyller på de som jobbar med hantering av väskor. Tid är pengar. Kasta väskorna bäst ni vill! SUCK!

 

Just nu är jag bitter över att min fina snökula är sönder. Letar online..och funderar på att beställa hem en..mycket irriterande dock..att det kommer bli så dyrt..speciellt när jag redan köpt en...jaja...jag återkommer!


Mors dag

Ibland är det skönt att komma ner till varmare breddgrader.

Tittade på vädret å såg att det regnar hemma...här..hos mamma å pappa..är det varmt men blåser så in i bomben. Men det stör inte mig...just nu njuter jag av att vara ledig. Har läst lite i en bok och letar just nu inspiration på nätet. Sambon sover middag, likaså gör min mor...min far är på golfbanan å spelar...å bror min jobbar.

Underbart å vara ledig.

Har jag berättat att jag har semester nu i en vecka?
Jag ska åka till Island med min familj. Härligt, va? Låt oss nu bara hoppas att inte askmolnet kommer ivägen!

Tack för att ni fortsätter att komma in här även om jag inte uppdaterar så mycket som jag skulle vilja...

Svar

"Leta boende, vart då, varför?"

Jag är handläggare för ensamkommande barn. Jag letar boende för dem. Vart som helst i Sverige. Varför? För att de ska känna sig trygga, få tak över huvudet, få mat i magen. Möjlighet till skolgång och kontakt med personal...

Bråk = jobb

Det har vart bråk i helgen. 10 ungdomar som är aktuella hos oss har blivit påhoppade. 8 av de ungdomarna va "mina". Mitt jobb just nu är att se till att de är säkra och att de känner sig trygga. Mycket svårt jobb..och allt måste ske snabbt. Ovanpå detta händer det massor med saker i kommunen också..organisatoriskt.

Jag har varken tid eller lust att fokusera på vikt just nu. Jag äter bra. Men träningen va lääänge sedan. Motivation noll. Snart är det semester dock. Jobbar bara halva dagen i morgon..sedan en vecka ledig!

Nu måste jag fortsätta leta boende...

P.S Om någon -mot förmodan- fortfarande läser min blogg...vänligen kom med pepp-idéer...! Tack! D.S

PAUS

Paus från allt vad bloggskrivande är. Mycket stressigt på jobbet. Hinner inte. Ska försöka skriva i kväll.

Shopping i brist på annat

Pjamas är något jag köper allt för sällan..vilket betyder att den jag har nu är sååå gammal å sååå nopprig å dan.

Så jag bestämde mig för att skämma bort mig själv i min ensamhet och.."ååå vad synd det är om mig för jag är förkyld"-humör.

I alla fall så valde jag denna grå mys-pjamas. Och idag fick jag den på posten. Ellos, så klart. Det känns som om jag inte har så mycket alternativ med min enorma rumpa. Min kropp är totalt oproportionelig (eller hur det stavas). Min rumpa och mina lår kräver alltid att jag går upp en eller två storlekar, fast midjan och vaderna skulle klara av en mindre storlek. Mysko, va? Fast kanske ändå inte. Det är nog rätt normalt. Nu sitter jag och myser i min pjamas och funderar på vad jag ska göra för träning i morgon. I morgon ska nämligen bli första passet sedan den envisa förkylningen kom till Norrlandskusten och bestämde sig för att infektera mig.

Ibland hinner jag inte med

Just så känns det. Att jag inte hinner med. Livet. Jobbet. Allt. Två veckor utslagen av en förkylning. För stressigt på jobbet för att kunna vara sjuk hemma i sängen, så som jag borde och kanske bli frisk snabbare.

Till i morgon ska jag vara klar med två utredningar..på två ungdomar som vill vara fortsatt placerade trots att de är över 18 år. SUCK! Hur ska detta gå?

Men jag ger inte upp. Detta ska jag lösa. Å snart är jag frisk nog att motionera. Kanske ska jag testa lite light.träning idag. Vad tror ni?

Är lite rädd för att träna när jag är förkyld. Min far gjorde det när han var ung. 20 år senare fick han problem med hjärtat till följd av träning när han var förkyld. Han kunde ha dött. Flera gånger. Han gjorde det en gång också, men tackvare läkarkonsten återvände han till livet. Suck.

Åter till arbetet. Ska försöka vara lite mer pepp snart. LOVAR!


Ny dag

I dag är det en ny dag...och i dag ska jag göra allt för att få en bra dag.


Låt mig få presentera....

...min bästa vän just nu:

Inte nog med att jag är förkyld, jag är ju allergisk mot det satans-pollenet också..eller vad det heter!

Suck!

Jag återkommer med fler peppiga inlägg när jag är frisk.

Vi skrives i morgon!


Matmissbruk/sockermissbruk del 2


Att kämpa i tysthet, gav mig nada (=inget).
Vändningspunkten kom när jag började vara ärlig mot min omgivning. Speciellt mot min sambo, som naturligtvis (han är inte dum) insett att jag har ett mycket sjukt och komplicerat förhållande till mat (vilket jag fortfarande har).

Dock upplevde jag att det blev bättre när jag var ärlig mot min sambo. Men han har ALDRIG skuldbelagt mig, det är jag så duktig med själv. Däremot brukar han ALLTID säga "ska du verkligen ha den där? VILL du ha den där? Eller är det missbruket som vill ha den där?". När han har ställt de frågorna får det mig att stanna upp. Det får mig att stanna upp tillräckligt för att bli väckt ur min så kallade "hetsätnings-koma"-liknande tillstånd.

Jag stannar upp och tänker efter. Är det värt det? I början svarade jag nästan alltid "ja, det är jag som vill äta det där". "okej", sa sambon. Även om han visste att det var missbruket som talade.

Han kom på en fantastisk idé, som han/vi fortfarande använder oss utav. Nu ska jag erkänna en massa pinsamma saker. Så för er som kommer döma mig, varsågoda. Men jag är bara ärlig. Faktum är att jag älskar att baka. Och jag är duktig på det. Så duktig att jag utvecklat en specialitet. Kladdkaka. (läs "sockerbomb"). Det är fortfarande det godaste jag vet (näst efter fläskkotlett). I början när vi ätit det vi skulle av sådant som jag bakat, slängde vi det. Eller hällde vatten på eller så. Nu kommer det pinsamma: det fungerade inte för mig. När jag fick ett sug kunde jag ta upp kladdkakan och fortsätta äta i smyg oavsett vad som legat brevid den i sopen. (jag skäms).


Jag vet inte vad som fick mig att säga "nu får det fan vara nog". Jag minns inte. Kanske var det faktum att vågen visade 105 kg. Kanske var det att inga byxor längre passade. Kanske var det sambons ömma kärleksblickar som sa "jag ser att du lider, låt mig hjälpa dig". Jag led. Mycket. Skuldbelagde mig själv. Mådde illa psykiskt och fysiskt. Vad gjorde jag mot mig själv? Hur kan jag misshandla min kropp på det här viset?

Jag erkännde.
Jag erkännde för min sambo att jag hetsåt. Ofta. Och att det ibland innebar att jag BOKSTAVLIGT talat åt ur soporna. Sambon blev ledsen. Han satt tyst en lång stund och jag var då säker på att han skulle göra slut. Jag var säker på att han aldrig velat bli ihop med någon som hade så stora psykiska problem så att mat var allt i världen.

Han var tyst länge. Tills han reste sig och gick till frysen. Han tog ut alla kakor och bullar och allt jag bakat, allt vi köpt. Han tog fram en ketchup flaska och sprutade ner allt med mängder av ketchup innan han slängde det. Allt i tystnad.

Nu kanske du tänker att jag har Sveriges mest galna sambo. Tro mig, det trodde jag också.  Han var chockad och ledsen. Så var jag också. Vi pratade inte mer om detta på en lång stund. När min sambo är sur vill han inte prata om det direkt. Jag är tvärtom, jag vill prata direkt. Medans jag fortfarande är uppjagad.

Vi pratade om det vid ett senare tillfälle. Tro det eller ej. Men de närmaste 6-7 månaderna var det ketchupen som hindrade mig från att hetsäta. Jag kunde bre fem mackor och va just igång att äta upp allt...när jag tog flaskan och sprutade ner mackorna med ketchup. Jag äter inte längre ketchup.
Men jag köper det och har alltid en flaska hemma.

Jag sökte hjälp hos sjukvården för min hetsätning. Men fick inte den hjälp jag velat. Attityden mot mig var i stil med "sluta bara äta onyttigt och rör på dig mera". Jag har gjort allt själv. Med hjälp av en mycket uppskattad sambo. (och ketchup).

Jag har inte hetsätit på ca 7 månader. Men får fortfarande stora sug, så att jag nästan blir galen. Då känns det tryggt att gå loss med ketchupen, även om jag nu tror att jag klarar mig utan...men jag litar fortfarande inte på mig. Jag litar inte på att jag är fri. Inte än. Jag fortsätter att kämpa.

Jag hoppas att det kanske kan hjälpa någon som läser. Ni får jättegärna ställa frågor kring detta också. Om ni vill. Ska försöka svara så fort och bra jag kan.

På återseende.

Hemlig uppdatering

Idag är jag "hemlig".

Sitter på jobbet. Normalt så har jag hög arbetsmoral och tycker att det är vidrigt när folk ägnar arbetstid till annat än arbete. Jag är duktig på mitt jobb. Och snabb. Oftast. Tyvärr blir jag "straffad" för detta. Jag får mer arbete av min chef och jag får inget plus på "flexen". När folk klagar på att skatten går till slöa socialsekreterare, så kan jag med gott samvete säga att "inte i mitt fall". Tills för någon månad sedan.
Jag är fortfarande snabb och duktig på mitt jobb. Och det är alltid i första rummet, så att säga. När jag befinner mig på jobbet. Alltid. Men har jag en stund över så händer det..då och då..att jag smiter in här och skriver en rad eller två...eller fem ;)

Hur går det för er med vikten och maten och motionen?

För mig. Helt okej.

Vikten. Inte vägt mig sedan jag va hos livsstils-kvinnan.

Maten. Det går mycket bra. Är riktigt stolt över mig själv. Inte hetsätit något på hela året. Jag har utmanat mig själv och köpt favorit naturgodiset. Och jag klarade det. I flera dagar stod det där och bara tittade på mig. Sedan åt sambon upp det, HAN klarade det mindre bra. Men JAG klarade det. Inget socker. Inget vitt mjöl. Nästan inga kolhydrater.

Motionen. Har börjat med daglig motion. Har som mål att varje dag röra mig minst 20 minuter oavsett vad det är. Och det fungerar bra. Tyvärr har jag inte kommit igång igen efter min förkylning med rejäla svettas-pass. Men det är mitt nästa mål att ta itu med. Jag behöver mer pepp och ska i kväll spendera tid med att surfa runt och bli inspirerad. Detta efter att ha firat sambons födelsedag...som jag nu måste planera innan jag åker hem ;)

På återseende, förhoppningsvis mindre "hemlig".

EFTERLYSES

EFTERLYSES:

Kvinnor med PCO. Jag vill lära mig allt!
Vet ni någon som har PCO och bloggar? Tipsa mig, snälla?!

Tusen tack!

Promenad

Ska sparka mig själv i röven och ta en välbehövlig promenad på lunchen sen.

Inga ursäkter är acceptabla.
Det är bara ta tjuren vid hornen och köra på!!
Hejja hejja!

Jeaggings

Jag var på Kappahl i veckan. Köpte två par jeaggings.

Egentligen är de i minsta laget. Jag kunde gott ha gått upp en storlek till. Men nu får det vara nog. Jag vägrar.
Jag måste motionera ner mig så att det passar perfekt. Så det så. Det här håller inte längre.

Inga ursäkter är godkända längre.

Nu ska jag gå ut på promenad med sambon. Sedan bowling eller biljard och sedan bio!

Mys!


Dött?

HALLLÅÅÅÅÅ?? *eko*

Lite dött här inne? Eller?

Hm.

Idag har jag vart ute på långpromenad. Mycket skönt.
Längtar dock efter mera "riktig" träning. Men det blir nästa vecka, lovar.
Denna vecka har jag i alla fall rört mig varje dag. Mycket stolt.
Skönt.

Är lite less dock. Är frustrerad över att sockersuget har kommit tillbaka. Känner mig hjälplös och vet inte riktigt  vad jag ska ta mig till. Hur jag ska förhålla mig till mat. Vill mest krypa ner under täcket och gråta. Jag önskar jag kunde vara mer pepp och vara mer inspirerande för er att läsa. Men jag kan inte. Så less på allt just nu.

Dagens träning

Idag har jag vart på promenad med svärmor. Så kan det gå. Glömde ta på mig stegräknaren i morse. Så nu i kväll visade den 5 000 steg.


I övrigt har jag spenderat dagen med att lösa korsord, fixa naglarna och ...tja..inte så mycket mera. Mycket skön söndag med andra ord. Maten har fungerat sisådär. Både glas och naturgodis har slunkit ner i magen. Riktigt dåligt. Men det gör inget. Inget jag deppar för. Nya tag direkt bara. Å så är det utmaningsdax i morgon. TVÅ veckor. För hoppningsvis fulla med pepp!!! Hejja oss!


 

Jag älskar att hitta nya sätt att "unna" mig saker..istället för mat. Så. Jag ropade in nageltippar via tradera. Förmodligen en hel livstidsförbrukning. Men ändå. Det är liksom vardagslyx. PLUS att jag älskar att fixa mina naglar själv, plus att det är billigare än att göra det på salong.

Nej, nu måste jag gå. Ska umgås med svärmor å min älskade sambo.

 

På återseende.


Tidigare inlägg
Totalt antal besökare:
Besökare idag:
RSS 2.0