Fel diagnos?

Nu är det även sommar här uppe i Norrland! Sååå varmt. Svårt att orka med å jobba i värmen, men så är det. Det är ju inte så långt kvar nu...skönt nog. Jag tycker verkligen att pendlingen börjar tära på mig mer och mer...

Har jag föresten sagt att jag fått brev från min läkare? Jag har allt för höga kortisol-värden...Så typiskt. Nu ska de fortsätta att utreda. Men det är skönt att de tar mig på allvar. Men samtidigt är jag rädd -och hoppfull- att jag blivit feldiagnostiserad...Usch, jag hatar att inte veta vad som händer..och bara vänta!

Tre saker som jag gjort idag för att nå mitt viktmål:

1. Gick promenad på en timme i värmen
2. Druckit mycket vatten innan jag ätit
3. Planerat mina måltider och ätit nyttigt

PCO -fråga 2

Fråga 2: Har du fått receptbelagda tabletter? Isf vad?

Jag tror inte att det finns någon medicin att få..om man inte vill bli gravid, det vill säga. I alla fall om man ska tro min gynläkare...Just nu vill jag inte bli gravid.
Så det jag äter nu är Desolett. De hjälper mig jättemycket, mina menssmärtor existerar nästan inte längre.

Gynläkaren sa att hårväxten skulle minska, men att det kunde ta tid, innan jag skulle märka något. Än så länge har jag inte märkt någon skillnad. Men jag hoppas...åh, gud va skönt det hade varit om det fungerade! Jag hatar att raka, vaxa...å laserbehandling! Usch! Jag har testat allt. Just det där med hårväxten, det har jag testat mycket för! Å jag hatar det. Mer än vad jag hatar att vara fet...det är ett sådant handikapp, så pinsamt. Jag hatar det. Låt oss nu försöka vara positiva. Hoppas på det bästa...! Håll tummarna!

PCO -fråga 3

Fråga 3: Tränar du mycket pga PCO:n?

Nej, men jag borde. Jag känner att jag mår bättre av träning. Minst 45 minuter om dagen, det har jag märkt av erfarenhet..att jag mår bättre då. Med allt. Med söstug, med kliandet på sår/acnen i ansiktet...allt..allt känns bättre om jag motionerar. Jag önskar att jag var en sådan där stark person...en sådan som man läser om i bloggar och lyckas gå ner i vikt för varje jäkla vecka...lite i taget, men ändock något! Jag är inte så stark. Just nu har jag ingen motivation. Jag letar som en galning, och försöker hitta den... Önska mig lycka till!

PCO -fråga 1

Mycket kul att få lite frågor och tips på vad jag ska skriva här på bloggen just när jag blivit förkyld å allt :D
Det här med PCO:n. Jag har fått diagnosen. Vilket gör mig både glad och livrädd.


Fråga 1: Hur har du hanterat den nya "sjukdomen"?
Bra fråga. Ärligt talat...det finns flera olika saker med denna sjukdom.
Det positiva:
1. Jag har äntligen en förklaring till min övervikt, det är inte bara i mitt huvud som det är mycket svårt för min kropp att reagera på all motion och omlagd kost. Det finns en förklaring.
2. Oregelbunden mens och mycket riklig mens när den väl kommer, också en förklaring (reglerat med p-piller).
3. Även min acne har fått en förklaring.
4. Jag har äntligen fått en förklaring till min överdrivna pinsamma behåring..vilket är något jag skäms över. Det är mycket jobbigt att redan som ung tonåring få värre mustach än sin bror. Vidrigt, rent ut sagt..
5. Det sägs att även ätstörningar (hetsätningen) kan vara ett symptom på PCO.
6. Onaturligt sug efter kolhydrater...även det ÄNTLIGEN en förklaring. Det är inte bara i mitt huvud.

Det negativa:
1. Jag har mycket svårt att gå ner i vikt
2. Jag kanske inte kan bli gravid
3. Diagnosen skrämmer mig otroligt mycket
4. Jag har blivit deppigare, vilket jag har mycket svårt att erkänna..till och med för mig själv
5. Motivationen till att gå ner i vikt har nästan förvunnit helt..det finns dagar då jag bara vill råfrossa i mat och begrava mig i kolhydrater...

Beroende på vilket humör jag är på när jag vaknar...väger de positiva över det negativa..eller tvärtom...
Just nu..det som får mig att känna en uns av motivation är denna blogg. Det faktum att folk fortfarande läser och stöttar mig..trots hetsätning..hit och dit..trots allt tjat om förlorad motivation. Trots upp och nedgångar i vikt osv osv. Stort tack, alla!

PCO

FRÅGA

Zanet: Hej, sökte på PCO på google och hittade även din blogg och min fråga till dig är då; har du fått en fastställd diagnos att du har PCO? eller var det bara något din läkare trodde?

Svar: Jo, jag har PCO. Jag har fått den diagnosen. Fick det av min gynläkare.

Livsstilsförändrar-kvinnan del 2

Först en peppbild.Så här ser mina naglar ut idag.

Så nu är jag nyss hemkommen från livsstilförändrar-kvinnan. Besök nr 2.

Om jag ska vara ärlig så vet jag inte vad jag ska säga. Kvinnan konstaterade i dag att jag äter rätt. Att det är motionen som behöver ökas på, samtidigt som det är viktigt att jag inte känner ett tvång att motionera och därmed öka på stressen. Suck. Det är klart att man finner träningen som ett tvång, i alla fall om man tränar samtidigt som man försöker gå ner i vikt.

 

Hon rekommenderade stavgång...eller joggning. Som jag ser på det just nu så är jag för tung för att jogga, i alla fall för tung för mina 155 cm över havet. Just nu känns det lite utav hopplöst. Jag känner mig vilsen och irriterad. Jag hade hoppats att hon skulle vara mera pepp och hjälpa mig att hitta en väg som fungerar för mig. Nu vet jag varken ut eller in. Ska i alla fall fortsätta med stegräknaren. Så förvirrad. Vad ska jag göra?

Inte nog med det. Så fick jag idag reda på att jag skulle ta ytterligare prover avs utredningen om PCO. Men den va ju klar? Nu ska det tydligen tas flera prover i alla fall. Både morgonprov och eftermiddagsprov, vilket betyder att jag måste ta ledigt från jobbet för att gå till sjukhuset. Muntert, va?


Lördag och ångestattack

I all ärlighetens namn vet jag inte vad som hände igår.
Det var läskigt, så mycket kan jag säga.
Jag skulle motionera, bestämde mig för att köra ett cirkelpass.
Mitt i passet föll jag bara ihop i kramper och började på att störtgråta.

Jag lyckades ta mig till badkaret, som jag fyllde med hett vatten. Där låg jag och skakade och hade svårt att andas i över en timme. Samtidigt som min sambo satt i vardagsrummet och inte hade någon aning om vad som hände.
Ren panik hade jag. Ångest över att jag inte vet vad jag vill med livet. Ångest över att jag känner att det är så mycket saker jag "borde" göra...saker som...jag vet inte...

Har jag berättat att jag har fått ett brev av min läkare?
Hon hade hittat saker i proverna "som jag inte skulle vara orolig för", men som hon ändå ville kolla upp. Jag måste komma in snarast för nya prover. Suck. Mår inte på topp nu kan jag säga. Men efter att ha gråtit ut hos sambon, känns det lite bättre. Lite lättare.

Idag ska jag ta tag i jobbsökandet och skicka ut lite spontanansökningar. Håll tummarna.

Livsstilsförändrar-kvinnan

Nu har jag haft ett par dagar att smälta allt vi pratade om.
Det var ett emotionellt tungt samtal. Jag trodde att vi skulle prata i 15 minuter å sedan skulle det vara klart...men icke. Hon tog mig på allvar..och hon frågade massor av frågor ...och helt plötsligt störtgrät jag. Helt otroligt. Jag fattade inget förens det var "försent". Jag berättade om i princip allt. Mobbningen och hur de behandlade mig i skolan..vilket ledde till en ond cirkel där jag tröståt när jag kom hem för att döva smärtan..hur jag blev mer mobbad, började hetsäta och "gömma" mitt matintag för mina föräldrar osv osv.

Vad kom vi fram till? Jag ska vara ärlig och säga: inte speciellt mycket. Jag tror inte vi va överens om allt. I alla fall. Vi ska träffas igen om en månad. Hon kom fram till olika saker:

1. Jag är fixerad vid min vikt

2. Omedvetet så kopplar jag andras känslor för mig till min vikt

3. I och med att jag väger så mycket förtjänar jag inte att bli älskad av mig själv (eller andra)

4. Jag är stressad. Eller min kropp är stressad och håller kvar fettet.

Hm. Okej. Sedan hade hon vissa förslag på vad jag ska göra/fundera på tills nästa gång vi ses...

1. Sluta väga mig

2. Börja titta mig i spegel och "se mig själv" (vi kom fram till att jag undviker speglar)

3. Dra ner på styrketräningen och fokusera på promenader och vardagsmotion och kondition

4. Börja träna mentalstyrketräning

5. Utmana mig själv, jag kan mer än vad jag tror (ex. jag undviker sötsaker på jobbet, men klarar inte av att ha det hemma)

 

Utifrån ovannämnda tänkte jag dra igång en mentaltränings utmaning...!

Är ni med mig?


PCO

Nu är det konstaterat. Jag har PCO. Det var det hon sa...även om hon inte kunde "hitta" mina båda äggstockar..så har jag många av de andra symptomen. jaha...men hon sa i alla fall att hon kände sig trygg med att konstatera att jag har det.
Jag började gråta.
Det känns som en lättnad också. Att veta att jag gör inget fel. Att min kropp bara behöver mer TID att fatta att jag ska gå ner i vikt. Hon har dock beställt flera prover för att undersöka om det kan vara något mer som spökar.
Hon var noga med att säga att detta inte innebär att jag aldrig kan få barn, bara att jag kanske behöver hjälp. Men att det viktigaste just nu var att jag fokuserar på vikten och inte är för hård mot mig själv för att det inte går snabbt. Det är bara så det är. Hennes rekommendation va lågkolhydratskost, promenader och försöka stressa mindre samt ha sjukvårdskontakt med den kvinna jag ska träffa senare i dag då.

Hon var väldigt noga med att påpeka att jag är ung och att en operation kanske vore något om det inte fungerar att gå ner i vikt själv. Hon ville att jag skulle tänka på det igen. Vi ska träffas igen om ett halvår och utvärdera hur det går.

Nu ska jag iväg till livsstils-sköterskan...

TID

Jag har fått en tid med "livsstilsförändraren"...eller vad hon nu hade för titel.
På fredag. Kl 13.00.
Spännande.
Nu ska jag fortsätta att jobba ;)

Man får INTE vara sjuk

Just det, man får inte vara sjuk!
Inte när man ska ha kontakt med sjukvården. Ringde ju förra veckan och bad om hjälp med övervikten. Det är ett stort steg för mig. Delvis för att jag är livrädd för sjukhus och deras dömmande blickar att jag låtit det gå så här långt...dels för att jag är rädd för att erkänna att jag misslyckats.

I alla fall ringde jag idag igen. Då den där "livsstilsförändrings"-människan skulle ringt mig förra veckan..men aldrig gjorde det. Usch. Det känns så förnedrande att jag känner att jag kanske ska skita i det och försöka själv..igen. Samtidigt vet jag ju att det inte går. Jag måste få hjälp.

I alla fall.
När sköterskan svara sa hon något i stil med "ja, just det..hon skulle ju ha ringt dig". Jo, men hon gjorde inte det. "neeehe?". "nej?" sa jag. *lång paus* "kan jag få prata med henne nu kanske?" frågade jag. "hon är ledig idag" informerade sköterskan. "okej?" sa jag. "just det" sa hon. (här någonstans tänker jag...FÖRSÖK samarbeta, kvinna! Hjälp mig då!) "vill du att hon ska ringa upp dig när hon kommer tillbaka?" (säger hon efter en lång paus), "ja,tack. kan jag få en tid den här gången?" frågar jag. "okej...hon kan ringa upp i morgon mellan 8-9, går det bra?" frågar hon. "det går bra, tack" svarade jag.

Asså man får inte ge upp. Det gäller att ligga på! Suck. Hur ska detta gå?


Fortsättning följer....

Sjukvårdskontakt

Nu har jag ännu en gång ringt till sjukvården.
Jag berättade min historia och sa samtidigt att jag inte vill göra en operation.
MEN jag behöver hjälp.

De har någon form av livsstilscoach som ska kontakta mig idag eller nästa vecka.
Jag hoppas jag får hjälp..för jag behöver hjälp!

Smyguppdatering (igen 2)

Fått provresultaten den här morgonen.

:(

Visade sig att min matsmältning/ämnesomsättning är bra. Förra provet visade nedsatt funktion, men detta visade alltså att allt var "bra". Jag pratade med sjuksköterskan och sa att allt inte alls är bra. "Allt är inte bra om man har både kostrådgivare/dietist i två-tre år och även en PT under samma tid OCH man dessutom inte går ner mer i vikt än ca 9-10 kilo!". Jag blir så trött på detta så att jag nästan grät när jag pratade med henne.
Hon frågade om jag har funderat på en gastric bypass. Ja, det har jag sa jag. Då kan du prata med din läkare om det när utredningen på Gyn är klar och om den inte visar något avvikande, svarade hon.

Men jag vill inte operera mig. Jag vill inte riskera alla komplikationer. Jag vill inte riskera att dö på operationsbordet. Jag vill inte få överskottshud. När jag egentligen "mår bra". Vikten är EGENTLIGEN en kosmetisk grej..alla värden är ju bra! Sen är det självkänslan och chanser att bli gravid som ökar om jag går ner i vikt. Det är en ENORM motivation. Men jag vet inte om det är tillräckligt för att våga "ta steget" till operation. Nu ska jag i alla fall vänta tills provtagningen den 9:nde och sedan får jag resultatet den 25 mars. DÅ får jag bestämma mig.
Vad är mest värt? Vad ska jag göra..? Hur ska jag gå vidare om inget visar sig på gyn heller?!

Återkommer.

Smyguppdatering (igen)

ONT!

Det är vad jag har. Mens. Har kraftiga blödningar, har aldrig haft sådana blödningar som jag har idag. Ont gör det också. Flera tabletter går åt under dagen. Helst vill jag bara hem. Flera som påpekat att jag är blek. Ont! Suck!
Synd att jag samåker med två andra, annars hade jag åkt hem och gömt mig under täcket. Orkar snart inte mera. Har sååå ont, så jag tror att jag håller på å svimma. Hatar mens. Hatar det verkligen! Saknar p-piller! Då hade jag inte så här ont. Vill att utredningen ska vara klar. Så att de vet vad som är fel och så att jag får medicin och slipper att ha ONT.

Återkommer.

Provtagning

Jag var på provtagning igår...igen...
Sjuksköterskan som jag pratade med sa att det var prov för matsmältning och ämnesomsättning.
Tydligen var det ungefär samma prov som förra gången. Läkaren hade dock upptäckt något som var "fel", men innan de skulle meddela mig vad som var fel måste de va säkra på att det var rätt på provet, så därför gjordes samma prov igen.

Jag vet inte när jag kommer få reda på resultatet.

Nästa besök hos sjuksköterska är den 9/3. Fast då är det på mödravårdscentralen. Å då ska de väl kolla hormonella nivåer. Tydligen kan de spela roll också för viktminskningen. Det skulle göras flera prover också. Men det skulle jag få veta närmre när jag väl är där.

Usch. Det känns lite blandat. Är nervös. Fast samtidigt vill jag att det ska vara något fel. Jag vill veta att det inte är min "karaktär" det är fel på. Jag vill få svart på vitt att det är något fel, för då är det kanske lättare att behandla det och hitta det som är rätt...vi får se helt enkelt!

Totalt antal besökare:
Besökare idag:
RSS 2.0