Mors dag
Ibland är det skönt att komma ner till varmare breddgrader.
Tittade på vädret å såg att det regnar hemma...här..hos mamma å pappa..är det varmt men blåser så in i bomben. Men det stör inte mig...just nu njuter jag av att vara ledig. Har läst lite i en bok och letar just nu inspiration på nätet. Sambon sover middag, likaså gör min mor...min far är på golfbanan å spelar...å bror min jobbar.
Underbart å vara ledig.
Har jag berättat att jag har semester nu i en vecka?
Jag ska åka till Island med min familj. Härligt, va? Låt oss nu bara hoppas att inte askmolnet kommer ivägen!
Tack för att ni fortsätter att komma in här även om jag inte uppdaterar så mycket som jag skulle vilja...
Tittade på vädret å såg att det regnar hemma...här..hos mamma å pappa..är det varmt men blåser så in i bomben. Men det stör inte mig...just nu njuter jag av att vara ledig. Har läst lite i en bok och letar just nu inspiration på nätet. Sambon sover middag, likaså gör min mor...min far är på golfbanan å spelar...å bror min jobbar.
Underbart å vara ledig.
Har jag berättat att jag har semester nu i en vecka?
Jag ska åka till Island med min familj. Härligt, va? Låt oss nu bara hoppas att inte askmolnet kommer ivägen!
Tack för att ni fortsätter att komma in här även om jag inte uppdaterar så mycket som jag skulle vilja...
Svar
"Leta boende, vart då, varför?"
Jag är handläggare för ensamkommande barn. Jag letar boende för dem. Vart som helst i Sverige. Varför? För att de ska känna sig trygga, få tak över huvudet, få mat i magen. Möjlighet till skolgång och kontakt med personal...
Jag är handläggare för ensamkommande barn. Jag letar boende för dem. Vart som helst i Sverige. Varför? För att de ska känna sig trygga, få tak över huvudet, få mat i magen. Möjlighet till skolgång och kontakt med personal...
Bråk = jobb
Det har vart bråk i helgen. 10 ungdomar som är aktuella hos oss har blivit påhoppade. 8 av de ungdomarna va "mina". Mitt jobb just nu är att se till att de är säkra och att de känner sig trygga. Mycket svårt jobb..och allt måste ske snabbt. Ovanpå detta händer det massor med saker i kommunen också..organisatoriskt.
Jag har varken tid eller lust att fokusera på vikt just nu. Jag äter bra. Men träningen va lääänge sedan. Motivation noll. Snart är det semester dock. Jobbar bara halva dagen i morgon..sedan en vecka ledig!
Nu måste jag fortsätta leta boende...
P.S Om någon -mot förmodan- fortfarande läser min blogg...vänligen kom med pepp-idéer...! Tack! D.S
Jag har varken tid eller lust att fokusera på vikt just nu. Jag äter bra. Men träningen va lääänge sedan. Motivation noll. Snart är det semester dock. Jobbar bara halva dagen i morgon..sedan en vecka ledig!
Nu måste jag fortsätta leta boende...
P.S Om någon -mot förmodan- fortfarande läser min blogg...vänligen kom med pepp-idéer...! Tack! D.S
PAUS
Paus från allt vad bloggskrivande är. Mycket stressigt på jobbet. Hinner inte. Ska försöka skriva i kväll.
Shopping i brist på annat
Pjamas är något jag köper allt för sällan..vilket betyder att den jag har nu är sååå gammal å sååå nopprig å dan.
Så jag bestämde mig för att skämma bort mig själv i min ensamhet och.."ååå vad synd det är om mig för jag är förkyld"-humör.
Så jag bestämde mig för att skämma bort mig själv i min ensamhet och.."ååå vad synd det är om mig för jag är förkyld"-humör.
Ibland hinner jag inte med
Just så känns det. Att jag inte hinner med. Livet. Jobbet. Allt. Två veckor utslagen av en förkylning. För stressigt på jobbet för att kunna vara sjuk hemma i sängen, så som jag borde och kanske bli frisk snabbare.
Till i morgon ska jag vara klar med två utredningar..på två ungdomar som vill vara fortsatt placerade trots att de är över 18 år. SUCK! Hur ska detta gå?
Men jag ger inte upp. Detta ska jag lösa. Å snart är jag frisk nog att motionera. Kanske ska jag testa lite light.träning idag. Vad tror ni?
Är lite rädd för att träna när jag är förkyld. Min far gjorde det när han var ung. 20 år senare fick han problem med hjärtat till följd av träning när han var förkyld. Han kunde ha dött. Flera gånger. Han gjorde det en gång också, men tackvare läkarkonsten återvände han till livet. Suck.
Åter till arbetet. Ska försöka vara lite mer pepp snart. LOVAR!
Ny dag
I dag är det en ny dag...och i dag ska jag göra allt för att få en bra dag.
PCO -fråga 2
Fråga 2: Har du fått receptbelagda tabletter? Isf vad?
Jag tror inte att det finns någon medicin att få..om man inte vill bli gravid, det vill säga. I alla fall om man ska tro min gynläkare...Just nu vill jag inte bli gravid.
Så det jag äter nu är Desolett. De hjälper mig jättemycket, mina menssmärtor existerar nästan inte längre.
Gynläkaren sa att hårväxten skulle minska, men att det kunde ta tid, innan jag skulle märka något. Än så länge har jag inte märkt någon skillnad. Men jag hoppas...åh, gud va skönt det hade varit om det fungerade! Jag hatar att raka, vaxa...å laserbehandling! Usch! Jag har testat allt. Just det där med hårväxten, det har jag testat mycket för! Å jag hatar det. Mer än vad jag hatar att vara fet...det är ett sådant handikapp, så pinsamt. Jag hatar det. Låt oss nu försöka vara positiva. Hoppas på det bästa...! Håll tummarna!
Jag tror inte att det finns någon medicin att få..om man inte vill bli gravid, det vill säga. I alla fall om man ska tro min gynläkare...Just nu vill jag inte bli gravid.
Så det jag äter nu är Desolett. De hjälper mig jättemycket, mina menssmärtor existerar nästan inte längre.
Gynläkaren sa att hårväxten skulle minska, men att det kunde ta tid, innan jag skulle märka något. Än så länge har jag inte märkt någon skillnad. Men jag hoppas...åh, gud va skönt det hade varit om det fungerade! Jag hatar att raka, vaxa...å laserbehandling! Usch! Jag har testat allt. Just det där med hårväxten, det har jag testat mycket för! Å jag hatar det. Mer än vad jag hatar att vara fet...det är ett sådant handikapp, så pinsamt. Jag hatar det. Låt oss nu försöka vara positiva. Hoppas på det bästa...! Håll tummarna!
PCO -fråga 3
Fråga 3: Tränar du mycket pga PCO:n?
Nej, men jag borde. Jag känner att jag mår bättre av träning. Minst 45 minuter om dagen, det har jag märkt av erfarenhet..att jag mår bättre då. Med allt. Med söstug, med kliandet på sår/acnen i ansiktet...allt..allt känns bättre om jag motionerar. Jag önskar att jag var en sådan där stark person...en sådan som man läser om i bloggar och lyckas gå ner i vikt för varje jäkla vecka...lite i taget, men ändock något! Jag är inte så stark. Just nu har jag ingen motivation. Jag letar som en galning, och försöker hitta den... Önska mig lycka till!
Nej, men jag borde. Jag känner att jag mår bättre av träning. Minst 45 minuter om dagen, det har jag märkt av erfarenhet..att jag mår bättre då. Med allt. Med söstug, med kliandet på sår/acnen i ansiktet...allt..allt känns bättre om jag motionerar. Jag önskar att jag var en sådan där stark person...en sådan som man läser om i bloggar och lyckas gå ner i vikt för varje jäkla vecka...lite i taget, men ändock något! Jag är inte så stark. Just nu har jag ingen motivation. Jag letar som en galning, och försöker hitta den... Önska mig lycka till!
PCO -fråga 1
Mycket kul att få lite frågor och tips på vad jag ska skriva här på bloggen just när jag blivit förkyld å allt :D
Det här med PCO:n. Jag har fått diagnosen. Vilket gör mig både glad och livrädd.
Fråga 1: Hur har du hanterat den nya "sjukdomen"?
Bra fråga. Ärligt talat...det finns flera olika saker med denna sjukdom.
Det positiva:
1. Jag har äntligen en förklaring till min övervikt, det är inte bara i mitt huvud som det är mycket svårt för min kropp att reagera på all motion och omlagd kost. Det finns en förklaring.
2. Oregelbunden mens och mycket riklig mens när den väl kommer, också en förklaring (reglerat med p-piller).
3. Även min acne har fått en förklaring.
4. Jag har äntligen fått en förklaring till min överdrivna pinsamma behåring..vilket är något jag skäms över. Det är mycket jobbigt att redan som ung tonåring få värre mustach än sin bror. Vidrigt, rent ut sagt..
5. Det sägs att även ätstörningar (hetsätningen) kan vara ett symptom på PCO.
6. Onaturligt sug efter kolhydrater...även det ÄNTLIGEN en förklaring. Det är inte bara i mitt huvud.
Det negativa:
1. Jag har mycket svårt att gå ner i vikt
2. Jag kanske inte kan bli gravid
3. Diagnosen skrämmer mig otroligt mycket
4. Jag har blivit deppigare, vilket jag har mycket svårt att erkänna..till och med för mig själv
5. Motivationen till att gå ner i vikt har nästan förvunnit helt..det finns dagar då jag bara vill råfrossa i mat och begrava mig i kolhydrater...
Beroende på vilket humör jag är på när jag vaknar...väger de positiva över det negativa..eller tvärtom...
Just nu..det som får mig att känna en uns av motivation är denna blogg. Det faktum att folk fortfarande läser och stöttar mig..trots hetsätning..hit och dit..trots allt tjat om förlorad motivation. Trots upp och nedgångar i vikt osv osv. Stort tack, alla!
Det här med PCO:n. Jag har fått diagnosen. Vilket gör mig både glad och livrädd.
Fråga 1: Hur har du hanterat den nya "sjukdomen"?
Bra fråga. Ärligt talat...det finns flera olika saker med denna sjukdom.
Det positiva:
1. Jag har äntligen en förklaring till min övervikt, det är inte bara i mitt huvud som det är mycket svårt för min kropp att reagera på all motion och omlagd kost. Det finns en förklaring.
2. Oregelbunden mens och mycket riklig mens när den väl kommer, också en förklaring (reglerat med p-piller).
3. Även min acne har fått en förklaring.
4. Jag har äntligen fått en förklaring till min överdrivna pinsamma behåring..vilket är något jag skäms över. Det är mycket jobbigt att redan som ung tonåring få värre mustach än sin bror. Vidrigt, rent ut sagt..
5. Det sägs att även ätstörningar (hetsätningen) kan vara ett symptom på PCO.
6. Onaturligt sug efter kolhydrater...även det ÄNTLIGEN en förklaring. Det är inte bara i mitt huvud.
Det negativa:
1. Jag har mycket svårt att gå ner i vikt
2. Jag kanske inte kan bli gravid
3. Diagnosen skrämmer mig otroligt mycket
4. Jag har blivit deppigare, vilket jag har mycket svårt att erkänna..till och med för mig själv
5. Motivationen till att gå ner i vikt har nästan förvunnit helt..det finns dagar då jag bara vill råfrossa i mat och begrava mig i kolhydrater...
Beroende på vilket humör jag är på när jag vaknar...väger de positiva över det negativa..eller tvärtom...
Just nu..det som får mig att känna en uns av motivation är denna blogg. Det faktum att folk fortfarande läser och stöttar mig..trots hetsätning..hit och dit..trots allt tjat om förlorad motivation. Trots upp och nedgångar i vikt osv osv. Stort tack, alla!
Samsung Galaxy Ace
Äntligen en ny mobil!
Min gamla har under de senaste månaderna bestämt sig för att ge upp...
Funderar på om det är så att mobilföretagen faktiskt på riktigt gör dåliga mobiler, så att vi konsumenter tvingas att köpa nya vart annat år eller så...
Känns så.
Mamma berättade att hennes Nokia 3310 i december fyller 10 år.
Och fungerar fortfarande lika bra. Varför görs inte sådana mobiler längre?
Förmodligen för att det skulle gå åt pipan för deras företag då...
PCO
FRÅGA
Zanet: Hej, sökte på PCO på google och hittade även din blogg och min fråga till dig är då; har du fått en fastställd diagnos att du har PCO? eller var det bara något din läkare trodde?
Svar: Jo, jag har PCO. Jag har fått den diagnosen. Fick det av min gynläkare.
Zanet: Hej, sökte på PCO på google och hittade även din blogg och min fråga till dig är då; har du fått en fastställd diagnos att du har PCO? eller var det bara något din läkare trodde?
Svar: Jo, jag har PCO. Jag har fått den diagnosen. Fick det av min gynläkare.
Verkliga kvinnor, verkliga kroppar
Lite inspiration. Vackra kvinnor, vackra kroppar!
Älska kvinnokroppen.
Oavsett storlek!!
På väg neråt...
Så...jag har tänkt på det här med min vikt..på alla kvinnor med övervikt.
På hur olika det är, beroende vart vi är födda.
En annan sak..som jag funderat på den senaste tiden är hur "lätt" det är att vara överviktig.
Ett exempel är kläder.
I vissa länder -SVERIGE- är det relativt svårt att vara överviktig. Med det menar jag...att om man är överviktig så måste man verkligen LETA efter snygga kläder, jag tänker inte om man är 5-10 kilos överviktig..utan MERA om man är RIKTIGT överviktig. Nu vill jag förtydliga och säga: det är inte så att jag förespråkar att vi ska ha mera kläder i större storlekar. Det kanske tillochmed får den effekten att de som är extremt överviktiga mer eller mindre accepterar sin vikt, just för att samhället accepterar det på ett annat sätt. Jag kan ärligt säga att jag inte vet om jag tycker det är bra eller dåligt att göra så som i exempelvis USA. Där man kan vara 300 kg tung och ändå hitta snygga kläder...sen kanske det inte ser så bra ut på, men ändå.
Samtidigt tänker jag också att det finns tjockisar där ute som mår bra. Både psykiskt och fysiskt. Så som jag. Fast det är väl att ta i och säga att jag mår jättebra psykiskt. Men alla mina värden enligt doktorn är bra...
Är det inte vår rätt att få vara snygga även när vi är på väg neråt...i vikt alltså..
Jag vill vara fin när jag är på väg neråt! Jag vill hitta snygga klänningar och snygga kjolar som jag kan ha på mig...Varför är det så svårt? Ska verkligen försöka gå inför det nu..att bara hitta finare kläder. Så att jag känner mig vacker när jag är på väg neråt.
På hur olika det är, beroende vart vi är födda.
En annan sak..som jag funderat på den senaste tiden är hur "lätt" det är att vara överviktig.
Ett exempel är kläder.
I vissa länder -SVERIGE- är det relativt svårt att vara överviktig. Med det menar jag...att om man är överviktig så måste man verkligen LETA efter snygga kläder, jag tänker inte om man är 5-10 kilos överviktig..utan MERA om man är RIKTIGT överviktig. Nu vill jag förtydliga och säga: det är inte så att jag förespråkar att vi ska ha mera kläder i större storlekar. Det kanske tillochmed får den effekten att de som är extremt överviktiga mer eller mindre accepterar sin vikt, just för att samhället accepterar det på ett annat sätt. Jag kan ärligt säga att jag inte vet om jag tycker det är bra eller dåligt att göra så som i exempelvis USA. Där man kan vara 300 kg tung och ändå hitta snygga kläder...sen kanske det inte ser så bra ut på, men ändå.
Samtidigt tänker jag också att det finns tjockisar där ute som mår bra. Både psykiskt och fysiskt. Så som jag. Fast det är väl att ta i och säga att jag mår jättebra psykiskt. Men alla mina värden enligt doktorn är bra...
Är det inte vår rätt att få vara snygga även när vi är på väg neråt...i vikt alltså..
Jag vill vara fin när jag är på väg neråt! Jag vill hitta snygga klänningar och snygga kjolar som jag kan ha på mig...Varför är det så svårt? Ska verkligen försöka gå inför det nu..att bara hitta finare kläder. Så att jag känner mig vacker när jag är på väg neråt.
Body Shape (Trinny och Susannah)
Usch, jag är fortfarande sjuk...
Men just nu försöker jag hitta lite motivation och inspiration för att inte börja hetsäta i all hopplöshet..och all snuvighet..eller vad det kan tänkas heta.
Jag är ett stort fan av Trinny och Susannah! (för er som inte redan listat ut det)
Jag gillar filosofin att man inte ska dölja sin kropp. (även om jag är jättedålig på att följa den..)
Och att inte alla kroppar kan bli som ett timglas. Vi ska istället framhäva det vi gillar och försöka att "minska" det vi inte gillar lika mycket. Smart, va?
Själv tror jag att jag är en cello, men är inte riktigt säker..ska försöka leta upp mer info...
Svårt att hitta Body Shape-bibeln..verkar slutsålda överallt!
Vilken kroppstyp är ni?
Nu ska jag fortsätta läsa min andra Trinny och Susannah-bok. Återkommer med en liten recension.
På återseende!
Låt mig få presentera....
...min bästa vän just nu:
Inte nog med att jag är förkyld, jag är ju allergisk mot det satans-pollenet också..eller vad det heter!
Suck!
Jag återkommer med fler peppiga inlägg när jag är frisk.
Vi skrives i morgon!
Äntligen!
Nu kom min present, som jag köpt till mig själv! Såå kul! Så spännande och inspirerande. Även om jag fortfarande är sjuk. Vad inspirerar dig?
På jobbet
Fortfarande "mossig" i huvet. Men ändå på jobbet. Egentligen undrar jag vem jag gör en tjänst för när jag är här på jobbet och känner mig sjuk. Men så är det ju också supersvårt att få till möten med vissa personer och då blir det gärna att jag själv sätter mig i sista rummet, så att säga.
Nu längtar jag hem...till min säng...
Suck!
På återseende!
Nu längtar jag hem...till min säng...
Suck!
På återseende!
Fortfarande sjuk
Suck.
Hatar att vara sjuk. Idag försökte jag gå ut på promenad...efter fem minuter var jag tvungen att gå hem. Vet inte om det var på grund av allergi eller förkylningen...suck. Usch, jag hatar verkligen att vara sjuk. Just nu längtar jag till känslan av att kunna andas utan att tänka på det, varför tar vi det för givet? Varför?
Just nu längtar jag efter att få träna. Vill så gärna börja med träningen igen. I morgon ska jag återigen försöka mig på en promenad. Kanske kommer det att gå. Kanske inte. Men hoppas! Nu ska jag återvända till Greys Anatomy-maraton med min sambo!
Hatar att vara sjuk. Idag försökte jag gå ut på promenad...efter fem minuter var jag tvungen att gå hem. Vet inte om det var på grund av allergi eller förkylningen...suck. Usch, jag hatar verkligen att vara sjuk. Just nu längtar jag till känslan av att kunna andas utan att tänka på det, varför tar vi det för givet? Varför?
Just nu längtar jag efter att få träna. Vill så gärna börja med träningen igen. I morgon ska jag återigen försöka mig på en promenad. Kanske kommer det att gå. Kanske inte. Men hoppas! Nu ska jag återvända till Greys Anatomy-maraton med min sambo!
Ovan, födelsedagspresent från svärmor.
Frånvaro
Jag har varit frånvarande från Internet. Av flera anledningar.
I två dagar har jag via jobbet varit i Stockholm på diverse uppföljningar och hembesök hos placerade barn/ungdomar. Så kul att träffa ungdomar som helt har ändrat sig efter nödvändigt miljöombyte.
Just nu, är läget följande:
Jag är sjuk. Just det. Rejält förkyld. Har ingen röst ALLS. Dricker te, äter halstabletter och äter glass, omvarannat. Suck.
Vädret är underbart och jag önskade att jag hade ork att ta mig upp ur soffan och vistas lite ute. Kanske kommer senare. Vi får se.
Men det förklarar min frånvaro. Jag kommer återkomma i morgon, förhoppningsvis lite piggare!
På återseende!
I två dagar har jag via jobbet varit i Stockholm på diverse uppföljningar och hembesök hos placerade barn/ungdomar. Så kul att träffa ungdomar som helt har ändrat sig efter nödvändigt miljöombyte.
Just nu, är läget följande:
Jag är sjuk. Just det. Rejält förkyld. Har ingen röst ALLS. Dricker te, äter halstabletter och äter glass, omvarannat. Suck.
Vädret är underbart och jag önskade att jag hade ork att ta mig upp ur soffan och vistas lite ute. Kanske kommer senare. Vi får se.
Men det förklarar min frånvaro. Jag kommer återkomma i morgon, förhoppningsvis lite piggare!
På återseende!
Vikt
Tänkte att jag skulle börja med att skriva en lista, som så många andra viktbloggare också gör. Jag kommer uppdatera den ca en gång/ vecka. För att lättare få en översikt över hur det går med vikten.
110416 Nya startvikten; 104,4 kg.
110425 Vikt: 103, 4 kg. (-1 kg)
110504 Vikt: 103,4 kg. (+/- 0 kg).
Veckans resultat är ju ändå ett resultat. Det är ju bra..jag har ju inte gått upp i vikt i alla fall! Wuhu till mig!
110416 Nya startvikten; 104,4 kg.
110425 Vikt: 103, 4 kg. (-1 kg)
110504 Vikt: 103,4 kg. (+/- 0 kg).
Veckans resultat är ju ändå ett resultat. Det är ju bra..jag har ju inte gått upp i vikt i alla fall! Wuhu till mig!
Tack
Tack för alla gratulationer!
Igår blev det mys. Lite smuläppelpaj och vaniljvisp!
Idag är vägdag. Återkommer med resultat!
Igår blev det mys. Lite smuläppelpaj och vaniljvisp!
Idag är vägdag. Återkommer med resultat!
25 år
Wuhu! Idag är det min födelsedag. Egentligen tycker jag inte om födelsedagar. Men jag vet inte. Idag känns annorlunda. Vad spelar det för roll att dagen började med snö. Sedan regn. Sedan hagel. I maj. När jag var liten var det nästan alltid runt 20-25 plus. Hehe. Det spelar ingen roll. Det känns bra i magen. Så glad. Så lycklig. Vet inte varför. Men har en bra känsla att detta blir bra!
Överaskades på jobbet av ett blombud. Från mamma å pappa. SÅÅÅÅ gulligt ju! Tackar! :D
Vackra, va?
Överaskades på jobbet av ett blombud. Från mamma å pappa. SÅÅÅÅ gulligt ju! Tackar! :D
Vackra, va?
När jag kom hem möttes jag av vackra rosor, från mormor och morfar..och en vacker orkidé från min kära sambo.
Ibland känner man sig lite extra älskad. Så är det idag.
Av sambon...fick jag ett munspel, mitt favorit organiska KRAV-märkta FAIRTRADE-märkta tuggummi, presentkort på garn-affären. Sedan..så bjöd han med mig på lyxrestaurang. Förrätt: vitlöksbröd och västerbotten-bröd.
Huvudrätt: Black Angus-biff. Klyftpotatis kryddad med någon form av örtsalt..sååå gott.
Svar på tal
"För egen del så känner jag att det där med ketchup inte låter helt fel. Jag vet att jag någon gång hällt diskmedel över godis och kanske är det dags att ta upp det igen! Med det krockar med mina tvångstankar att man inte FÅR slänga sånt som går att äta (för miljön skull)!! Haha, ja vi får väl se vad som egentligen är viktigast.
2011-05-02 @ 08:44:19
URL: http://enmatmissbrukareskamp.blogg.se/"
Tvångstankar om att inte slänga mat.
Jag vet inte vad det är för fel på oss i väst. Allvarligt. Vi överför tvångstankar till våra barn om att alltid äta upp. Aldrig får man slänga mat.."tänk på barnen i..." (sedan sätter man i det land, som för närvarande drabbats av svält). Jaja, smart! Skuldbelägg de som inte äter upp! Är det då så konstigt att vi överäter?
Är det konstigt att vi är överviktiga om vi redan som barn lär oss att alltid äta upp och inte slänga mat?
Nej, det tycker i alla fall inte jag.
Jag har alltid haft dåligt samvete när jag lämnat mat. Det är en känsla som följt mig varje dag i 25 år. Jag känner fortfarande skuld när jag kastar mat. Sedan jag började med min ketchup-episod..och jag har erkänt för mig själv och andra att jag har ett sjukt förhållande till mat...sedan dess har jag också haft lättare att kasta mat. Varför ska jag äta om jag inte längre behöver? På en skala 1-10, där 10 är så äckligt mätt att man nästan spyr och 1 är så hungrig och utsvulten att man inte längre känner hunger...så vill jag alltid försöka vara på en 5:a. "Nöjd".
Inte hungrig, inte sugen, inte mätt. Utan "nöjd".
Ibland är det svårt att lämna så mycket mat. Då jag blir nöjd fort, beroende på vad jag äter. Då lägger jag resterna i en matlåda. En matlåda jag kanske aldrig äter..men det känns liksom lite bättre. För då har jag möjligheten att äta upp den till kvällsmat i stället. Eller till dagen därpå..
Jag kommer säkerligen alltid att ha ett konstigt förhållningssätt till mat. Men så är det. Det gäller bara att hitta överlevnadsstrategier. För egentligen: Varför vill jag gå ner i vikt?
FÖR VEM VILL JAG GÅ NER I VIKT? VAD ÄR VIKTIGAST? ATT JAG MÅR BRA ELLER ALLA URSÄKTER?
I all ärlighetens namn. Ursäkter. Jag har använt dem allihop!
Miljön. Stackars svältande barn. Inte idag. En annan dag. Lite socker är okej. Jag äter i alla fall mindre än henne/honom. Jag väger mindre än henne/honom.
FÖR VEMS SKULL VILL DU GÅ NER I VIKT?
URL: http://enmatmissbrukareskamp.blogg.se/"
Tvångstankar om att inte slänga mat.
Jag vet inte vad det är för fel på oss i väst. Allvarligt. Vi överför tvångstankar till våra barn om att alltid äta upp. Aldrig får man slänga mat.."tänk på barnen i..." (sedan sätter man i det land, som för närvarande drabbats av svält). Jaja, smart! Skuldbelägg de som inte äter upp! Är det då så konstigt att vi överäter?
Är det konstigt att vi är överviktiga om vi redan som barn lär oss att alltid äta upp och inte slänga mat?
Nej, det tycker i alla fall inte jag.
Jag har alltid haft dåligt samvete när jag lämnat mat. Det är en känsla som följt mig varje dag i 25 år. Jag känner fortfarande skuld när jag kastar mat. Sedan jag började med min ketchup-episod..och jag har erkänt för mig själv och andra att jag har ett sjukt förhållande till mat...sedan dess har jag också haft lättare att kasta mat. Varför ska jag äta om jag inte längre behöver? På en skala 1-10, där 10 är så äckligt mätt att man nästan spyr och 1 är så hungrig och utsvulten att man inte längre känner hunger...så vill jag alltid försöka vara på en 5:a. "Nöjd".
Inte hungrig, inte sugen, inte mätt. Utan "nöjd".
Ibland är det svårt att lämna så mycket mat. Då jag blir nöjd fort, beroende på vad jag äter. Då lägger jag resterna i en matlåda. En matlåda jag kanske aldrig äter..men det känns liksom lite bättre. För då har jag möjligheten att äta upp den till kvällsmat i stället. Eller till dagen därpå..
Jag kommer säkerligen alltid att ha ett konstigt förhållningssätt till mat. Men så är det. Det gäller bara att hitta överlevnadsstrategier. För egentligen: Varför vill jag gå ner i vikt?
FÖR VEM VILL JAG GÅ NER I VIKT? VAD ÄR VIKTIGAST? ATT JAG MÅR BRA ELLER ALLA URSÄKTER?
I all ärlighetens namn. Ursäkter. Jag har använt dem allihop!
Miljön. Stackars svältande barn. Inte idag. En annan dag. Lite socker är okej. Jag äter i alla fall mindre än henne/honom. Jag väger mindre än henne/honom.
FÖR VEMS SKULL VILL DU GÅ NER I VIKT?
