Hetsätning
Jag är så rädd att jag inte ska klara av allt just nu. Det var så nära att jag kom in i en hetsätningsperiod imorse. Så jäkla nära. Och det gör mig så rädd. Denna gången lyckades jag "stoppa" det, eller skjuta upp det, jag vet inte. Jag tränade med min PT och jag fick möjligheten att prata ut med henne. Hon är en helt underbar människa. Många gånger har jag sagt till henne att hon är mer ett mentalt stöd för mig än något annat. Hon lär mig mycket om träning, visst. Men framför allt så är hon där för mig och på något sätt så FÖRSTÅR hon att hetsätningen är en stor del av mitt liv. Eller hon kanske inte förstår, föresten. Men hon försöker i alla fall och hon bryr sig. För mig betyder det så mycket att hon vet om detta och att hon tar det på allvar. Jag har valt att inte berätta för särskilt många om min hetsätning. Dels för att jag mestadels får till svar; "det är väl bara att inte äta då?" eller något liknande svar.
På senare tid, har jag valt att vara öppen i denna blogg..dels för att jag behöver skriva av mig och dels för att jag är anonym. Jag har också valt att vara öppen mot min sambo, då jag är övertygad om att han är den jag vill leva resten av livet med. Jag har också valt att vara öppen mot min PT. Dels för att jag redan från början kände att hon skulle ta mig på allvar, dels för att hon skulle förstå vart jag kommer "ifrån" och vart jag försöker sträva efter...Ett liv med ett normalt förhållningssätt till mat.
Jag har på senare tid också upptäckt vad denna blogg betyder i mitt förhållningssätt till mat och motion. Jag har fått en större glädje i att motionera. Jag får mer peppning och jag känner att jag allt eftersom börjar och bli mindre och mindre besatt av mat och att mitt behov av att hetsäta glider alltmer längre bort...detta är en lättnad som heter duga!
Just nu mår jag som sagt inte på topp. Jag ska skriva en lista och börja beta av den så att jag kan lugna ner mig. Jag har ett otroligt sug efter godis och mat...och allt som kan dempa ångesten som gör sig påmind. Jag ska gå ut med hunden och försöka få till ett till träningspass så kanske det ger med sig...
Jag vill inte misslyckas nu när allt har gått så bra med mina matvanor...
Jag återkommer...
Du kan klara det. Jag är så himla dålig på pepptalk, men jag hoppas det går bra för dej. Tänk på hur bra det känns när du lyckas hålla dej från hetsen. :)
Vad jobbigt för dig! Hoppas att du kan finna vägar till ro och sinnesfrid! Nu när du har kommit så här långt så vet du ju att du kan även om du skulle få ett återfall. Det är ok att må dåligt ibland också. Det är viktigt att komma ihåg. Men du kan ta dig igenom det! peppa
Du är en pärla, glöm aldrig det! Våga lite på dig själv och tro på att du kan!!!
Stor kram vännen
Åå va fint, öppenhet är dagens lösen
alla dagars lösen
inte lätt
men det är en framkomlig väg
den enda faktiskt
Det man smyger med och döljer eller skyggar för
har en tendens att växa
Så var vidöppen.. och håll i hatten!
Det stormar ibland, men det går över
Du klarar det här
du har valt den här vägen
för att du vill hela dig själv
Woaw vilken kraft du har
och du klarar det :-)
Åhh, vad jobbigt du har det.
Men gud så start att du lyckades stå imot.
Du är så grym som lyckats så här långt, så ge inte upp.
Återfall får man alltid tyvärr, det tar ett bra tag att helt radera sitt gamla levnadsätt och tankesätt.
Men ge inte upp, snart blir det bättre.
Stor varm peppkram
härlig blogg!
kika gärna in hos mej<3
Jätte fin blogg :)
Hoppas allt är bra idag:)
Egentligen kommentar till inlägget ovan (för av någon anledning kan jag inte kommentera där..)
vad STARKT jobbat av dig! Var stolt! inte många som klarar av att stå emot :)
Svar: Saken med vården är ju att man måste ligga på dom som en igel. Dom hänvisar dig till någon du inte får tag i, då ringer du och säger att du KRÄVER att få prata med någon annan om operation, eftersom den de hänvisar till inte är nåbar. Alternativt kan du ju bara ringa till din VC och säga att du vill ha tid hos läkare för att prata om medicinsk hjälp för viktminskning, utan att nämna den där diabetessköterskan alls. Man måste vara tjatig envis, lömsk och köra med alla sätt man kan, för i vården är nästan alla emot en ständigt.
Lycka till :)
Kommentaren tillhör egentligen "Lycka" men kunde inte kommentera det inlägget :S
Grattis!! :D Gud vad kul!! :D Det är inte ett dugg larvigt utan en helt underbar känsla, du förtjänar verkligen resultatet! :D Visst ger det en himla energi när små/lagom kläder börjar bli för stora!? :D
Vad konstigt. Jag kan bara lämna en kommentar här. Om jag trycker på kommentarer på dagens mat kommer det upp Not Found.
Jag är inget proffs och jag la upp mitt test på mitt eget sätt. Som jag har förstått ska man köra en ordentlig uppvärmning, jätteviktigt. Det finns snabbformler på internet om hur man räknar ut sin maxpuls men det kan vara missvisande.
Hur man räknar:
Om du varit inaktiv större delen av ditt liv: 220 minus din ålder. Om du varit aktiv (motionerat) större delen av ditt liv: 210 minus 0,5 x din ålder.
Gå in på: http://www.pulsklocka.nu/
Kunde inte heller kommentera de nyare inläggen. Mangostan ser spännande ut. Ska prova den när jag får tillfälle. :)
Vore kul om du kontakta mej,känns som vi har endel gemensamt..kanske kan hjälpa varandra. [email protected]