START (vikt och BMI)
Jag har visst "glömt" att skriva vart jag startar och vad jag förväntar mig av denna resa. Eller inte direkt resa, en resa har ju ett slut. Och jag misstänker att detta snarare är "resten av mitt liv" än just en resa...
Så, nu till det jobbiga. Jag börjar på en vikt på 102 kilo till mina 155 cm (jag vet dock inte exakt vad jag väger nu då jag har ett vägningsförbud från min sköterska sedan tre veckor tillbaka). Det är BMI på 42,5.
Det idealiska vore om jag kunde väga mellan 48-60 kilo. Men med tanke på min kroppstyp så tvivlar jag på att detta är realistiskt eller att det skulle se normalt ut. Mitt mål just nu är i alla fall att väga 70 kg eller lite mindre. Men 70 är målet just nu!
Det här är vad jag vet; jag har en ärftlig benägenhet att lägga på mig både muskler och fett. Jag har lätt att bli muskulös och jag har lätt att gå upp i vikt. Jag har svårt att gå ner i vikt pga vissa gener. "Vanliga" regler gäller inte mig när det gäller muskler. Jag behöver inte alls vara aktiv för att "hålla igång" mina muskler, de är fortfarande starka och stora oavsett om jag lägger ner träningen i veckor eller månader..konstigt? Jo, jag vet...men det är medicinskt konstaterat i alla fall.
Det betyder att jag har stora lår, då jag en gång i tiden red väldigt mycket, simmade mycket och spelade innebandy. Jag har fortfarande kraftiga axlar och överarmar sedan jag styrketränade när jag var yngre. Konstigt nog klarar jag fortfarande samma vikter på gymmet även om jag inte tränat styrketräning på år och dagar....det kanske i någons ögon kan verka bra, men personligen ser jag inga som helst fördelar med att min kropp är så "seg". För mig innebär detta förmodligen också att det kommer ta mycket längre tid att gå ner i vikt...men denna gång ger jag inte upp!! I alla fall så tror jag att ett realistiskt mål vore om jag kunde komma ner till 70 kilo eller strax där under. Tror att jag fortfarande skulle se okej ut då. Asså jag menar att jag inte skulle se för oproportionelig ut..eller hur det stavas :S Ni fattar säkert vad jag menar...
Skulle uppskatta era tankar kring detta..
Så, nu till det jobbiga. Jag börjar på en vikt på 102 kilo till mina 155 cm (jag vet dock inte exakt vad jag väger nu då jag har ett vägningsförbud från min sköterska sedan tre veckor tillbaka). Det är BMI på 42,5.
Det idealiska vore om jag kunde väga mellan 48-60 kilo. Men med tanke på min kroppstyp så tvivlar jag på att detta är realistiskt eller att det skulle se normalt ut. Mitt mål just nu är i alla fall att väga 70 kg eller lite mindre. Men 70 är målet just nu!
Det här är vad jag vet; jag har en ärftlig benägenhet att lägga på mig både muskler och fett. Jag har lätt att bli muskulös och jag har lätt att gå upp i vikt. Jag har svårt att gå ner i vikt pga vissa gener. "Vanliga" regler gäller inte mig när det gäller muskler. Jag behöver inte alls vara aktiv för att "hålla igång" mina muskler, de är fortfarande starka och stora oavsett om jag lägger ner träningen i veckor eller månader..konstigt? Jo, jag vet...men det är medicinskt konstaterat i alla fall.
Det betyder att jag har stora lår, då jag en gång i tiden red väldigt mycket, simmade mycket och spelade innebandy. Jag har fortfarande kraftiga axlar och överarmar sedan jag styrketränade när jag var yngre. Konstigt nog klarar jag fortfarande samma vikter på gymmet även om jag inte tränat styrketräning på år och dagar....det kanske i någons ögon kan verka bra, men personligen ser jag inga som helst fördelar med att min kropp är så "seg". För mig innebär detta förmodligen också att det kommer ta mycket längre tid att gå ner i vikt...men denna gång ger jag inte upp!! I alla fall så tror jag att ett realistiskt mål vore om jag kunde komma ner till 70 kilo eller strax där under. Tror att jag fortfarande skulle se okej ut då. Asså jag menar att jag inte skulle se för oproportionelig ut..eller hur det stavas :S Ni fattar säkert vad jag menar...
Skulle uppskatta era tankar kring detta..
Ätardag
Apropå en kommentar som skrevs till mitt tidigare inlägg...om mitt sug efter pepparkakor. Usch, jag har så svårt att gå å handla utan att köpa pepparkakor! Det är värre än mitt fd chokladsug som jag hade för flera månader sedan...
Det här som många har...en ätardag..en dag då man får tillåta sig själv att äta lite mindre nyttiga saker ;)
Åh, jag vill så gärna ha en. Men min sköterska sa att jag INTE skulle ha det.
I alla fall..så jag har för första gången på cirka tre veckor brytit mot de "matregler" jag fått av "min" sköterska. Igår åt jag pistagenötter (bilden är från Exotic Snacks).. Gud, va gott det var! Jag har inte ett dugg dåligt samvete, även om jag kanske borde. Jag anser fortfarande (även om inte sjukvården håller med) att det är lättare att hålla sig till en smal diet om man då och då får ha en ätardag. Har alla som läser denna blogg en ätardag? Och hur fungerar det för er? Hur mycket och vad, äter ni då?
Det här som många har...en ätardag..en dag då man får tillåta sig själv att äta lite mindre nyttiga saker ;)
Åh, jag vill så gärna ha en. Men min sköterska sa att jag INTE skulle ha det.
I alla fall..så jag har för första gången på cirka tre veckor brytit mot de "matregler" jag fått av "min" sköterska. Igår åt jag pistagenötter (bilden är från Exotic Snacks).. Gud, va gott det var! Jag har inte ett dugg dåligt samvete, även om jag kanske borde. Jag anser fortfarande (även om inte sjukvården håller med) att det är lättare att hålla sig till en smal diet om man då och då får ha en ätardag. Har alla som läser denna blogg en ätardag? Och hur fungerar det för er? Hur mycket och vad, äter ni då?
Orättvist!
Jag vet att det är fel att tänka så som jag nu kommer att skriva...
Men jag kan inte hjälpa det! Jag surfade runt lite på olika "viktbloggar" och kan inte hjälpa att jag jämför mig själv...
Jag är en tjej som äter bra, så som man "ska" enligt många...mycket grönsaker, inget snask, inget godis, inget socker, inget halv- och helfabrikat osv...Jag vardagsmotionerar varje dag, har en vallhund som behöver mycket promenader... Jag tränar pilates och crosstrainer och numera även motionstränar på gym, sedan någon vecka tillbaka. Men om man tänker på innan dess jag började att träna på gym....
Jag förstår att folk går upp i vikt om de slänger i sig godis, läsk och pizza och aldrig motionerar. Men HUR kommer det sig att JAG inte går ner i vikt?! Och kom inte och säg att det handlar om min DNA och att jag har en förmåga att bilda muskler och hela den biten...det vet jag, det är bevisat...men jag har också TONVIS (känns det som) med fett på kroppen som inte tycks vilja försvinna?! Vad är det för fel på mig? Jag har levt så "hälsosamt" i snart fyra år!!!! Och ändå händer det inget på vågen eller måtten! Jag blir tokig! Och så har sjukvården mage att säga att jag äter och motionerar bra och att det är "bara att fortsätta"...och att jag dessutom ska gå ner "cirka två kilo i veckan"...!
Va f*n!! Om jag klarat att gå ner i vikt på den mat och motion som jag lever med just nu, hur kommer det sig att de tror att jag söker hjälp då? Blir så trött. Det är mindre än en månad kvar tills nästa möte med sjukvården...ska ta upp detta då...på ett sätt önskar jag att jag inte går ner ett dugg, så att hon fattar att jag menar allvar och att jag INTE LJUGER! Naturligtvis vill jag gå ner i vikt...det är inte hälsosamt att en tjej på endast 155 cm ska väga över 100 kilo...*suck* Jag är bara så trött på denna kamp! Vill kunna njuta av livet utan att behöva tänka på vikt, kalorier och mat hela tiden! Min sambo frågade vad jag önskar mig i julklapp...ärligt talat önskar jag mig en vän som har samma problem som jag och som vill hjälpa och stötta mig, så att jag kan hjälpa och stötta henne/honom. Så att vi kan vinna denna kamp tillsammans...Men det kan man kanske inte riktigt önska sig, va?
Men jag kan inte hjälpa det! Jag surfade runt lite på olika "viktbloggar" och kan inte hjälpa att jag jämför mig själv...
Jag är en tjej som äter bra, så som man "ska" enligt många...mycket grönsaker, inget snask, inget godis, inget socker, inget halv- och helfabrikat osv...Jag vardagsmotionerar varje dag, har en vallhund som behöver mycket promenader... Jag tränar pilates och crosstrainer och numera även motionstränar på gym, sedan någon vecka tillbaka. Men om man tänker på innan dess jag började att träna på gym....
Jag förstår att folk går upp i vikt om de slänger i sig godis, läsk och pizza och aldrig motionerar. Men HUR kommer det sig att JAG inte går ner i vikt?! Och kom inte och säg att det handlar om min DNA och att jag har en förmåga att bilda muskler och hela den biten...det vet jag, det är bevisat...men jag har också TONVIS (känns det som) med fett på kroppen som inte tycks vilja försvinna?! Vad är det för fel på mig? Jag har levt så "hälsosamt" i snart fyra år!!!! Och ändå händer det inget på vågen eller måtten! Jag blir tokig! Och så har sjukvården mage att säga att jag äter och motionerar bra och att det är "bara att fortsätta"...och att jag dessutom ska gå ner "cirka två kilo i veckan"...!
Va f*n!! Om jag klarat att gå ner i vikt på den mat och motion som jag lever med just nu, hur kommer det sig att de tror att jag söker hjälp då? Blir så trött. Det är mindre än en månad kvar tills nästa möte med sjukvården...ska ta upp detta då...på ett sätt önskar jag att jag inte går ner ett dugg, så att hon fattar att jag menar allvar och att jag INTE LJUGER! Naturligtvis vill jag gå ner i vikt...det är inte hälsosamt att en tjej på endast 155 cm ska väga över 100 kilo...*suck* Jag är bara så trött på denna kamp! Vill kunna njuta av livet utan att behöva tänka på vikt, kalorier och mat hela tiden! Min sambo frågade vad jag önskar mig i julklapp...ärligt talat önskar jag mig en vän som har samma problem som jag och som vill hjälpa och stötta mig, så att jag kan hjälpa och stötta henne/honom. Så att vi kan vinna denna kamp tillsammans...Men det kan man kanske inte riktigt önska sig, va?
Igår...
Glömde visst att skriva igår. Det var mycket som hände....
Äntligen har jag börjat träna. Två stycken promenader och sedan Crosstrainer! (intervallprog. i 35 min)
Ni kanske tycker att 35 minuter är lite? Men jag resonerar som så att det är bättre att börja där och sedan gå uppåt...än att gå ut för hårt och sedan inte orka hålla det resten av livet...
Det tråkiga är att jag igår åt popcorn...fasen, också! Å andra sidan är det bara att ta nya tag. Ett misstag ska inte få förstöra allt, inte igen!!!
Idag är det skoldax hela dagen. Så jag har bestämt att jag ska GÅ till busstationen och sedan i kväll gå hem. På så sätt får jag i alla fall 2x40 minuters promenad...
Äntligen har jag börjat träna. Två stycken promenader och sedan Crosstrainer! (intervallprog. i 35 min)
Ni kanske tycker att 35 minuter är lite? Men jag resonerar som så att det är bättre att börja där och sedan gå uppåt...än att gå ut för hårt och sedan inte orka hålla det resten av livet...
Det tråkiga är att jag igår åt popcorn...fasen, också! Å andra sidan är det bara att ta nya tag. Ett misstag ska inte få förstöra allt, inte igen!!!
Idag är det skoldax hela dagen. Så jag har bestämt att jag ska GÅ till busstationen och sedan i kväll gå hem. På så sätt får jag i alla fall 2x40 minuters promenad...
Shopping
I dag har jag varit och shoppat loss...
Jag har köpt;
Jag har köpt;
- gymkort (introduktion, ett års gymkort, 10 träffar med PersonligTränare)
- hantlar (2x1kg)
- nya innegympaskor
- träningsstrumpor
- träningsbyxor
- två t-shirts och ett linne
Jupps, så nu finns det inga ursäkter längre när det gäller träning! Så det så! Nu kan jag träna styrketräning hemma också! Ska bli såååå spännande att få börja med gymträning igen å även få tips och träningsprogram från en PT...LÄNGTAR!!!
Diabetes
Jahapps. Det senaste är att jag varit på besök hos en läkare, jag sökte hjälp för min övervikt. Fick då en remiss till diabetessjuksköterskan. Där ska jag ta ytterliga prover och få kostrådgivning. Jag längtar efter besöket, konstigt nog. Jag är så ofantligt trött på att hela tiden bara försöka och försöka men aldrig lyckas...
Sen ska jag börja träna också. På gym, fick det som rekommendation av läkaren. Så nu ska jag ta tag i det. Denna gång ger jag inte upp förens jag är i mål! Så det så!
Sen ska jag börja träna också. På gym, fick det som rekommendation av läkaren. Så nu ska jag ta tag i det. Denna gång ger jag inte upp förens jag är i mål! Så det så!
