MiniZillen

Egentligen får vi inte surfa "privat" på jobbet.
Normalt brukar jag vara så extremt lydig att jag följer allt sådant.
Men idag orkar jag bara inte.

Jag mår fruktansvärt dåligt. Är stressad som in i helvete.
Jag försöker hålla mig flytande.
Jag gillar mitt jobb och mina kollegor. Men det är just nu så mycket runt omkring som bara "stör".
Omorganisationer på vår enhet, på boendeenheten...vi har ingen handledning, vilket jag är bortskämd med från den tid då jag jobbade på soc i södra sverige. Det är jobbigt att ha så sträng sekretess. Att aldrig få prata av sig.
Jag behöver det. Jag behöver ventilera.
Jag var ärlig mot min närmaste kollega idag och sa att jag funderar på att säga upp mig.
Jag har ju bara ett vik.
Jag känner mig så lessen å frustrerad över att de kommunala boendena inte sköter sig.
Jag tar mitt jobb på allvar.
Jag känner ett ansvar inför "mina" barn. Jag vill att de ska må bra och få de saker de har rätt till.
Andra soc sekreterare kanske kan "glömma" att boendena missköter sig. Men hade det vart ett privat HVB-hem hade det aldrig tillåtits att missköta sig. Men kommunalt..då är det ju billigt. SUCK. Men "mina" barn, då?
Ska inte de ha rätt att må bra och få den omvårdnad de behöver?
De har ju ingen annan?
Inga föräldrar.
De kommer från krig och kaos och fattigdom!
Om vi nu ska ta emot dem, måste vi väl ta ansvar för dem och behandla dem med den respekt de ska ha?
Jag tror inte jag passar att jobba som handläggare. Kanske borde fundera en extra gång på mitt yrkesval...