http://ztorzillen.blogg.se/

Nystart! Om ni vill följa med mig igen, vore jag världens lyckligaste bloggare.
Hade igår ett samtal som inspirerade mig att ta nya tag. NU gäller det. Nystart. Nyblogg.

Fortsätt vara underbara å peppande!


På återseende!

VAKNA!

Dags att vakna upp. Börja uppskatta småsaker som att kunna prata! Idag...och igår har jag varit tyst. Eller försökt så gott jag kunnat. FASEN va irriterande att inte kunna prata. Rösten är som sagt helt borta. Men JAG är inte borta...ska börja bättra mig på att blogga mera!

Nu ska jag se på film å dricka varmt te!

Talförbud

jag har vart rejält förkyld i över en vecka nu. nu har jag pratat med en distriktssköterska. hon rekommenderade tystnad i två dagar, vila och hosmedicin. tydligen har förkylningen satt sig på stämbanden, tydligen vanligt vid denna tid då hon stt flera sådana fall här i staden.

själv tar jag paus från vikttänkandet. funderar på att skapa en ny blogg, alternativt ta bort alla gamla inlägg och börja om på nytt. känner jag behöver en nystart...igen. behöver bli mer seriös. satsa hårdare. fokusera på motionen, eftersom maten nu fungerar bra...

på återseende

Hopplöshet

Hopplöshet inför vikten, det är så jag känner nu. Det är för mycket som händer. På jobbet. Som tar energi. All energi. Jag vill så gärna komma igång igen. Är motiverad till att återigen (har testat förut) börja med pulverdiet. Dock måste något ändras denna gång. Jag behöver stöd.
Jag behöver pepp.
Det är det jag saknar.
Någon som pressar mig, någon jag kan dela upp och nedgångar med. Just nu känner jag mig så ensam. Ensam. Rädd. Utlämnad. Fet. Ful. Äcklig. Rädd. Ensam. Mest ensam.

Och i morgon ska jag på arbetsintervju. Känner jag mig pepp inför den? Svar: ja.

Men jag behöver känna pepp inför vikten också. Motionen framför allt. Skitdåligt med riktig motion. Blir promenader mest. Då och då. Inte varje dag. Jag är nästan beredd att ge upp. Det har liksom gått för långt. Det är en gång för mycket som jag återigen har gett upp. OCH allt jag tänker på är att jag förmodligen inte kan få barn. Det borde peppa mig mer. Men det gör mig handlingsförlamad. Jag tror jag ska investera i en personlig coach. Mental coach eller så. När jag väl flyttat. Vi ska flytta i augusti. Till södra Sverige. Nu har vi tagit det slutgiltiga beslutet, då varken jag eller sambon hittat nytt jobb här uppe. Suck.

Blir man lycklig av att vara smal?

Det är en fråga som cirkulerat i min hjärna under de senaste dagarna...
Speciellt just nu...jag känner mig så stor just nu. Stor och fet. Jag är frustrerad. Känner mig hjälplös. Maktlös.

Känns som om orken tryter hela tiden. Jag känner varken lust eller ork. För något som har med vikt att göra. Jag orkar fortfarande upprätthålla "min" kostplan. Och jag försöker att inte äta så mycket på kolhydrater..jag hetsäter inte (alltid något). Jag äter bra. Kanske för mycket ibland. Äter fortfarande ibland när jag är ledsen, vilket ju INTE är bra!! Orkar inte riktigt med motionen...just nu är det mest promenader, men det är ju bra det med...men känner mig fortfarande stor. Stor och fet...fet och stor. Kan inte riktigt släppa det. Blir jag lyckligare av att vara smal? Blir livet bättre av att vara smal?

Både jag och nej. Jag tror att jag kommer att må bättre. Må bättre av att orka mer. Just nu är det som sagt mitt största problem...När jag säger nej, menar jag att det mesta naturligtvis sitter i skallen...visst kan man vara lycklig och tjock...Samtidigt blir jag arg på mig själv, varför kan jag inte bara vara super lycklig för det jag har? Varför denna fixering vid att gå ner i vikt?

Att välja synsätt

Jag tror vi är generellt väldigt negativa i Sverige. Eller människan överhuvudtaget.
Tänkte på det vid lunchen idag. Folk klagade för att det var "för varmt" (26 grader). I vinter klagade man på att det var "för kallt" (runt minus 30). Eller så klagar folk på sina klienter. Eller samarbetspartners. Eller sina föräldrar eller sin uppväxt eller vad som helst...suck. Jag tycker det är jobbigt. Jag känner många gånger att det handlar om hur man väljer att se på saker och ting.
Ett exempel:

Att diska. Alla gör det...
Varför diskar du?

1. För att det ska bli rent
2. För att du vill ha tid till annat
3. För att du diskar
4. För att det inte ska samlas på hög

Frågan är vilket synsätt väljer du? Jag läser lite om mindfullness och att vara närvarande i nuet. Att välja synsätt tror jag är avgörande också för hur man mår...men det är svårt. Jag tycker det är svårt att välja att se allting på det sätt jag "borde". Det är alltid så mycket lättare att ge andra råd...ja, jag måste nog fundera mer på det här.. Men fortfarande...jag tror att man kan VÄLJA!

Xtravaganza?

Någon som har erfarenhet av Xtravaganza eller annan pulverdiet-bryta livsmönster-diet? Vad har ni för erfarenheter? Sååå nyfiken!!

Hör gärna av er! All info uppskattas!

Fel diagnos?

Nu är det även sommar här uppe i Norrland! Sååå varmt. Svårt att orka med å jobba i värmen, men så är det. Det är ju inte så långt kvar nu...skönt nog. Jag tycker verkligen att pendlingen börjar tära på mig mer och mer...

Har jag föresten sagt att jag fått brev från min läkare? Jag har allt för höga kortisol-värden...Så typiskt. Nu ska de fortsätta att utreda. Men det är skönt att de tar mig på allvar. Men samtidigt är jag rädd -och hoppfull- att jag blivit feldiagnostiserad...Usch, jag hatar att inte veta vad som händer..och bara vänta!

Tre saker som jag gjort idag för att nå mitt viktmål:

1. Gick promenad på en timme i värmen
2. Druckit mycket vatten innan jag ätit
3. Planerat mina måltider och ätit nyttigt

Hemma

Nu är jag hemma från Island. Oj, oj...vilken imponerande resa! Vilket landskap! Vilken underbar mat! Har ätit fisk varje dag och inte ångrat något matval alls. Såååå duktiga på fisk alltså! Det jag inte gillar är att jag köpte en sådan där snowglobe (som ovan)...för övrigt samlar jag på sådana! Har massor jul-snowglobar..men har nu valt att fokusera på att skaffa hem en från varje utomlandsresa. Inte speciellt lyckat i detta fall..då den gick sönder på vägen hem..närmare bestämt genom ovarsam hantering av väskan på flygplatsen..ja, jag skyller på de som jobbar med hantering av väskor. Tid är pengar. Kasta väskorna bäst ni vill! SUCK!

 

Just nu är jag bitter över att min fina snökula är sönder. Letar online..och funderar på att beställa hem en..mycket irriterande dock..att det kommer bli så dyrt..speciellt när jag redan köpt en...jaja...jag återkommer!


Mors dag

Ibland är det skönt att komma ner till varmare breddgrader.

Tittade på vädret å såg att det regnar hemma...här..hos mamma å pappa..är det varmt men blåser så in i bomben. Men det stör inte mig...just nu njuter jag av att vara ledig. Har läst lite i en bok och letar just nu inspiration på nätet. Sambon sover middag, likaså gör min mor...min far är på golfbanan å spelar...å bror min jobbar.

Underbart å vara ledig.

Har jag berättat att jag har semester nu i en vecka?
Jag ska åka till Island med min familj. Härligt, va? Låt oss nu bara hoppas att inte askmolnet kommer ivägen!

Tack för att ni fortsätter att komma in här även om jag inte uppdaterar så mycket som jag skulle vilja...

Svar

"Leta boende, vart då, varför?"

Jag är handläggare för ensamkommande barn. Jag letar boende för dem. Vart som helst i Sverige. Varför? För att de ska känna sig trygga, få tak över huvudet, få mat i magen. Möjlighet till skolgång och kontakt med personal...

Bråk = jobb

Det har vart bråk i helgen. 10 ungdomar som är aktuella hos oss har blivit påhoppade. 8 av de ungdomarna va "mina". Mitt jobb just nu är att se till att de är säkra och att de känner sig trygga. Mycket svårt jobb..och allt måste ske snabbt. Ovanpå detta händer det massor med saker i kommunen också..organisatoriskt.

Jag har varken tid eller lust att fokusera på vikt just nu. Jag äter bra. Men träningen va lääänge sedan. Motivation noll. Snart är det semester dock. Jobbar bara halva dagen i morgon..sedan en vecka ledig!

Nu måste jag fortsätta leta boende...

P.S Om någon -mot förmodan- fortfarande läser min blogg...vänligen kom med pepp-idéer...! Tack! D.S

PAUS

Paus från allt vad bloggskrivande är. Mycket stressigt på jobbet. Hinner inte. Ska försöka skriva i kväll.

Shopping i brist på annat

Pjamas är något jag köper allt för sällan..vilket betyder att den jag har nu är sååå gammal å sååå nopprig å dan.

Så jag bestämde mig för att skämma bort mig själv i min ensamhet och.."ååå vad synd det är om mig för jag är förkyld"-humör.

I alla fall så valde jag denna grå mys-pjamas. Och idag fick jag den på posten. Ellos, så klart. Det känns som om jag inte har så mycket alternativ med min enorma rumpa. Min kropp är totalt oproportionelig (eller hur det stavas). Min rumpa och mina lår kräver alltid att jag går upp en eller två storlekar, fast midjan och vaderna skulle klara av en mindre storlek. Mysko, va? Fast kanske ändå inte. Det är nog rätt normalt. Nu sitter jag och myser i min pjamas och funderar på vad jag ska göra för träning i morgon. I morgon ska nämligen bli första passet sedan den envisa förkylningen kom till Norrlandskusten och bestämde sig för att infektera mig.

Ibland hinner jag inte med

Just så känns det. Att jag inte hinner med. Livet. Jobbet. Allt. Två veckor utslagen av en förkylning. För stressigt på jobbet för att kunna vara sjuk hemma i sängen, så som jag borde och kanske bli frisk snabbare.

Till i morgon ska jag vara klar med två utredningar..på två ungdomar som vill vara fortsatt placerade trots att de är över 18 år. SUCK! Hur ska detta gå?

Men jag ger inte upp. Detta ska jag lösa. Å snart är jag frisk nog att motionera. Kanske ska jag testa lite light.träning idag. Vad tror ni?

Är lite rädd för att träna när jag är förkyld. Min far gjorde det när han var ung. 20 år senare fick han problem med hjärtat till följd av träning när han var förkyld. Han kunde ha dött. Flera gånger. Han gjorde det en gång också, men tackvare läkarkonsten återvände han till livet. Suck.

Åter till arbetet. Ska försöka vara lite mer pepp snart. LOVAR!


Totalt antal besökare:
Besökare idag:
RSS 2.0