http://ztorzillen.blogg.se/
Hade igår ett samtal som inspirerade mig att ta nya tag. NU gäller det. Nystart. Nyblogg.
Fortsätt vara underbara å peppande!
På återseende!
VAKNA!
Nu ska jag se på film å dricka varmt te!
Talförbud
själv tar jag paus från vikttänkandet. funderar på att skapa en ny blogg, alternativt ta bort alla gamla inlägg och börja om på nytt. känner jag behöver en nystart...igen. behöver bli mer seriös. satsa hårdare. fokusera på motionen, eftersom maten nu fungerar bra...
på återseende
Hopplöshet
Jag behöver pepp.
Det är det jag saknar.
Någon som pressar mig, någon jag kan dela upp och nedgångar med. Just nu känner jag mig så ensam. Ensam. Rädd. Utlämnad. Fet. Ful. Äcklig. Rädd. Ensam. Mest ensam.
Och i morgon ska jag på arbetsintervju. Känner jag mig pepp inför den? Svar: ja.
Men jag behöver känna pepp inför vikten också. Motionen framför allt. Skitdåligt med riktig motion. Blir promenader mest. Då och då. Inte varje dag. Jag är nästan beredd att ge upp. Det har liksom gått för långt. Det är en gång för mycket som jag återigen har gett upp. OCH allt jag tänker på är att jag förmodligen inte kan få barn. Det borde peppa mig mer. Men det gör mig handlingsförlamad. Jag tror jag ska investera i en personlig coach. Mental coach eller så. När jag väl flyttat. Vi ska flytta i augusti. Till södra Sverige. Nu har vi tagit det slutgiltiga beslutet, då varken jag eller sambon hittat nytt jobb här uppe. Suck.
Blir man lycklig av att vara smal?
Speciellt just nu...jag känner mig så stor just nu. Stor och fet. Jag är frustrerad. Känner mig hjälplös. Maktlös.
Känns som om orken tryter hela tiden. Jag känner varken lust eller ork. För något som har med vikt att göra. Jag orkar fortfarande upprätthålla "min" kostplan. Och jag försöker att inte äta så mycket på kolhydrater..jag hetsäter inte (alltid något). Jag äter bra. Kanske för mycket ibland. Äter fortfarande ibland när jag är ledsen, vilket ju INTE är bra!! Orkar inte riktigt med motionen...just nu är det mest promenader, men det är ju bra det med...men känner mig fortfarande stor. Stor och fet...fet och stor. Kan inte riktigt släppa det. Blir jag lyckligare av att vara smal? Blir livet bättre av att vara smal?
Både jag och nej. Jag tror att jag kommer att må bättre. Må bättre av att orka mer. Just nu är det som sagt mitt största problem...När jag säger nej, menar jag att det mesta naturligtvis sitter i skallen...visst kan man vara lycklig och tjock...Samtidigt blir jag arg på mig själv, varför kan jag inte bara vara super lycklig för det jag har? Varför denna fixering vid att gå ner i vikt?
Att välja synsätt
Tänkte på det vid lunchen idag. Folk klagade för att det var "för varmt" (26 grader). I vinter klagade man på att det var "för kallt" (runt minus 30). Eller så klagar folk på sina klienter. Eller samarbetspartners. Eller sina föräldrar eller sin uppväxt eller vad som helst...suck. Jag tycker det är jobbigt. Jag känner många gånger att det handlar om hur man väljer att se på saker och ting.
Ett exempel:
Att diska. Alla gör det...
Varför diskar du?
1. För att det ska bli rent
2. För att du vill ha tid till annat
3. För att du diskar
4. För att det inte ska samlas på hög
Frågan är vilket synsätt väljer du? Jag läser lite om mindfullness och att vara närvarande i nuet. Att välja synsätt tror jag är avgörande också för hur man mår...men det är svårt. Jag tycker det är svårt att välja att se allting på det sätt jag "borde". Det är alltid så mycket lättare att ge andra råd...ja, jag måste nog fundera mer på det här.. Men fortfarande...jag tror att man kan VÄLJA!
Xtravaganza?
Hör gärna av er! All info uppskattas!
Fel diagnos?
Har jag föresten sagt att jag fått brev från min läkare? Jag har allt för höga kortisol-värden...Så typiskt. Nu ska de fortsätta att utreda. Men det är skönt att de tar mig på allvar. Men samtidigt är jag rädd -och hoppfull- att jag blivit feldiagnostiserad...Usch, jag hatar att inte veta vad som händer..och bara vänta!
Tre saker som jag gjort idag för att nå mitt viktmål:
1. Gick promenad på en timme i värmen
2. Druckit mycket vatten innan jag ätit
3. Planerat mina måltider och ätit nyttigt
Hemma
Nu är jag hemma från Island. Oj, oj...vilken imponerande resa! Vilket landskap! Vilken underbar mat! Har ätit fisk varje dag och inte ångrat något matval alls. Såååå duktiga på fisk alltså! Det jag inte gillar är att jag köpte en sådan där snowglobe (som ovan)...för övrigt samlar jag på sådana! Har massor jul-snowglobar..men har nu valt att fokusera på att skaffa hem en från varje utomlandsresa. Inte speciellt lyckat i detta fall..då den gick sönder på vägen hem..närmare bestämt genom ovarsam hantering av väskan på flygplatsen..ja, jag skyller på de som jobbar med hantering av väskor. Tid är pengar. Kasta väskorna bäst ni vill! SUCK!
Just nu är jag bitter över att min fina snökula är sönder. Letar online..och funderar på att beställa hem en..mycket irriterande dock..att det kommer bli så dyrt..speciellt när jag redan köpt en...jaja...jag återkommer!