Matmissbruk/sockermissbruk del 2
Att kämpa i tysthet, gav mig nada (=inget).
Vändningspunkten kom när jag började vara ärlig mot min omgivning. Speciellt mot min sambo, som naturligtvis (han är inte dum) insett att jag har ett mycket sjukt och komplicerat förhållande till mat (vilket jag fortfarande har).
Dock upplevde jag att det blev bättre när jag var ärlig mot min sambo. Men han har ALDRIG skuldbelagt mig, det är jag så duktig med själv. Däremot brukar han ALLTID säga "ska du verkligen ha den där? VILL du ha den där? Eller är det missbruket som vill ha den där?". När han har ställt de frågorna får det mig att stanna upp. Det får mig att stanna upp tillräckligt för att bli väckt ur min så kallade "hetsätnings-koma"-liknande tillstånd.
Jag stannar upp och tänker efter. Är det värt det? I början svarade jag nästan alltid "ja, det är jag som vill äta det där". "okej", sa sambon. Även om han visste att det var missbruket som talade.
Han kom på en fantastisk idé, som han/vi fortfarande använder oss utav. Nu ska jag erkänna en massa pinsamma saker. Så för er som kommer döma mig, varsågoda. Men jag är bara ärlig. Faktum är att jag älskar att baka. Och jag är duktig på det. Så duktig att jag utvecklat en specialitet. Kladdkaka. (läs "sockerbomb"). Det är fortfarande det godaste jag vet (näst efter fläskkotlett). I början när vi ätit det vi skulle av sådant som jag bakat, slängde vi det. Eller hällde vatten på eller så. Nu kommer det pinsamma: det fungerade inte för mig. När jag fick ett sug kunde jag ta upp kladdkakan och fortsätta äta i smyg oavsett vad som legat brevid den i sopen. (jag skäms).
Jag vet inte vad som fick mig att säga "nu får det fan vara nog". Jag minns inte. Kanske var det faktum att vågen visade 105 kg. Kanske var det att inga byxor längre passade. Kanske var det sambons ömma kärleksblickar som sa "jag ser att du lider, låt mig hjälpa dig". Jag led. Mycket. Skuldbelagde mig själv. Mådde illa psykiskt och fysiskt. Vad gjorde jag mot mig själv? Hur kan jag misshandla min kropp på det här viset?
Jag erkännde.
Jag erkännde för min sambo att jag hetsåt. Ofta. Och att det ibland innebar att jag BOKSTAVLIGT talat åt ur soporna. Sambon blev ledsen. Han satt tyst en lång stund och jag var då säker på att han skulle göra slut. Jag var säker på att han aldrig velat bli ihop med någon som hade så stora psykiska problem så att mat var allt i världen.
Han var tyst länge. Tills han reste sig och gick till frysen. Han tog ut alla kakor och bullar och allt jag bakat, allt vi köpt. Han tog fram en ketchup flaska och sprutade ner allt med mängder av ketchup innan han slängde det. Allt i tystnad.
Nu kanske du tänker att jag har Sveriges mest galna sambo. Tro mig, det trodde jag också. Han var chockad och ledsen. Så var jag också. Vi pratade inte mer om detta på en lång stund. När min sambo är sur vill han inte prata om det direkt. Jag är tvärtom, jag vill prata direkt. Medans jag fortfarande är uppjagad.
Vi pratade om det vid ett senare tillfälle. Tro det eller ej. Men de närmaste 6-7 månaderna var det ketchupen som hindrade mig från att hetsäta. Jag kunde bre fem mackor och va just igång att äta upp allt...när jag tog flaskan och sprutade ner mackorna med ketchup. Jag äter inte längre ketchup.
Men jag köper det och har alltid en flaska hemma.
Jag sökte hjälp hos sjukvården för min hetsätning. Men fick inte den hjälp jag velat. Attityden mot mig var i stil med "sluta bara äta onyttigt och rör på dig mera". Jag har gjort allt själv. Med hjälp av en mycket uppskattad sambo. (och ketchup).
Jag har inte hetsätit på ca 7 månader. Men får fortfarande stora sug, så att jag nästan blir galen. Då känns det tryggt att gå loss med ketchupen, även om jag nu tror att jag klarar mig utan...men jag litar fortfarande inte på mig. Jag litar inte på att jag är fri. Inte än. Jag fortsätter att kämpa.
Jag hoppas att det kanske kan hjälpa någon som läser. Ni får jättegärna ställa frågor kring detta också. Om ni vill. Ska försöka svara så fort och bra jag kan.
På återseende.
Matmissbruk/sockermissbruk
Det var först när jag flyttade hemifrån..eller ett år efter det..när jag var 20 år, som jag erkände för mig själv: "jag har ett problem. ett stort ett."
Kanske är det på grund av min utbildning som socionom, jag vet inte, men jag vill inte likna mina matproblem..eller likställa dem med annat missbruk. Det finns många likheter, jag vet. Men det bär ändå emot att säga att narkotikamissbruk och socker"missbruk" är samma sak. Jag är dock övertygad om att de är mer lika varandra än många tror.
Så vad ska man göra?
Om jag visste svaret på det skulle jag nog bli rik. Det tror jag det. Det är många som ständigt går runt med ett sug. Ett sug efter i princip vad som, bara det innehåller socker. Jag började för snart fyra år sedan med en "reningskur" med LCHF. Alltså; bort med ALLT socker. Det var ett helvete, den första veckan. Jag var ledsen och deppig, tyckte synd om mig själv och menade "att det inte finns något värt att äta om det inte innehåller socker". Snacka om sjukt synsätt?!
Men om ärligheten ska fram, och det ska den. Så KAN jag inte leva efter strikt LCHF (det tog mig dock fyra år att inse, men bättre sent än aldrig). Jag pallar inte att äta så mycket fett. Grundprinciperna lever jag fortfarande efter. Jag äter nästan aldrig potatis (senast för två veckor sedan och innan dess 8 månader sedan), pasta eller ris. Jag äter bönor eller rotfrukt till maten, oftast vitkål eller grönsaker. Vitkål är en favorit som jag lärt mig älska. För tro mig, jag har alltid HATAT vitkål.
Fredagsmys
Då sambon började 15.00 idag och slutar 03.15, tänkte jag att jag kunde "unna" honom att han får köra bil hem.
Så när jag kom in i stan åkte jag till hans jobb, parkerade och sedan gick jag hem.
Det blev en promenad på ca 40 minuter.
Sen när jag kom hem...kände jag att skulle "unna" mig lite fredagsmys.
Första tanken var lightglass. Å vad jag älskar glass. Sedan ändrade jag mig.
Va fan, jag har ju klarat av att inte äta tårtan.
Så tittade runt i frysen...och hittade blåbär!
Mums!
Till fredagsmys blir det blåbär och mjölk.
Och film. Spy game.
Jag försöker av principskäl att inte kalla mat för att jag "unnar" mig.
Mest för att ändra tankesätt och förhållningssätt gentemot mat.
Men nu när jag sitter och njuter av blåbären, känns det lite som vardagslyx.
Nu ska jag njuta av blåbär och film.
På återseende!
"hemlig"
Med detta menas att jag återigen uppdaterar från jobbet. Spännande, va? Jag är lite olydig.
Så kan det vara.
En person vars anställning avslutas i dag bjöd på tårta. Jag drack vatten och åt en banan. Men ack vad jag stirrade på tårtan..och jag brukar inte ens gilla tårta. Just nu försöker jag intala mig det jag redan vet. Att det inte är värt det! Det är inte värt det, Mini!!! Okej?
En prinsesstårta innehåller 190kcal/portion. Är det värt det? TROR INTE det, va? ;)
Så vad jag vill säga är: ingen tårta till mig. Men en vinst till mig eftersom jag lyckades motstå ännu en frestelse idag! Hejja mig! Fortsätt så här och jag kommer nå mitt mål innan du hinner blinka, eller nått.
Önskelista
Ett "måste" så klart!!!
Titanringar är alltid välkommet!
Och garn så klart!!!
Inspiration
Det är så kul att kolla in denna hemsida. Så mycket fina baddräkter och fina klänningar.
Önskar att jag hade en större garderob. Med flera klänningar.
Har ju som bekant, ett projekt..att klä mig mer feminit och inte gömma mig i tält!
Känns som om det går bra.
Det går framåt. Jag klär mig bättre..och har börjat använda mer smycken och sjalar.
Kul, va?
God mat, ska det vara
God mat behöver inte vara onyttig.
Här ovan är ett utmärkt exempel.
2 biffar. Massor av ärtor. Å ugnsstekta grönsaker!
Åh så gott.
Favoriten just nu är kött.
All sorts kött.
*mums*
Vad vet ni om VÄSTERÅS?
Hittade just ett intressant jobb i Västerås, som jag tänker söka.
Funderade just på staden som sådan. Vad vet ni om den?
Själv vet jag väl..ungefär att de hade de snyggaste hockeyspelarna som fann i elitserien under 90-talet.
De är duktiga på bandy.
De finns mycket gurka där.
Hjälp?
Livsstilsförändrar-kvinnan del 2
Så nu är jag nyss hemkommen från livsstilförändrar-kvinnan. Besök nr 2.
Om jag ska vara ärlig så vet jag inte vad jag ska säga. Kvinnan konstaterade i dag att jag äter rätt. Att det är motionen som behöver ökas på, samtidigt som det är viktigt att jag inte känner ett tvång att motionera och därmed öka på stressen. Suck. Det är klart att man finner träningen som ett tvång, i alla fall om man tränar samtidigt som man försöker gå ner i vikt.
Hon rekommenderade stavgång...eller joggning. Som jag ser på det just nu så är jag för tung för att jogga, i alla fall för tung för mina 155 cm över havet. Just nu känns det lite utav hopplöst. Jag känner mig vilsen och irriterad. Jag hade hoppats att hon skulle vara mera pepp och hjälpa mig att hitta en väg som fungerar för mig. Nu vet jag varken ut eller in. Ska i alla fall fortsätta med stegräknaren. Så förvirrad. Vad ska jag göra?
Inte nog med det. Så fick jag idag reda på att jag skulle ta ytterligare prover avs utredningen om PCO. Men den va ju klar? Nu ska det tydligen tas flera prover i alla fall. Både morgonprov och eftermiddagsprov, vilket betyder att jag måste ta ledigt från jobbet för att gå till sjukhuset. Muntert, va?
Nytt veckomål
Minst 30 minuters promenad varje dag
Återigen börja använda stegräknaren och redovisa i min filofax eller här
Dricka minst 1 liter vatten varje dag på jobbet
Ta proverna hos sjukvården (ta mig tid att pallra mig till sjukhuset)
Vara öppen och ärlig på besöket hos syster i morgon
Vägning
Nuvarande vikt: 103, 4 kg.
Med andra ord -1 kg
Wuhuuuu!!!
Detta firas med en stor kopp kaffe på balkongen. Vårsol och lite fix med naglarna. Är ni intresserade av bilder, kommer nog en sådan upp också..om ett tag.. ;)
Påskpresent
Jag studerade på universitetet i 4,5 år. Utan lån. Det var mycket tufft. Jag jobbade på sommaren, ibland två jobb (både natt och dag, sov ca 5-6 timmar). Mycket tufft. När jag träffade min sambo, var den bästa vardagslyxen jag visste MJÖLK. Än i dag har jag svårt att "unna" mig själv saker, även om jag vet att jag behöver det....till exempel nya kläder, en ny vinterjacka eller liknande. Även om jag har pengar nu, inte mycket...men ändå mycket mer än 3000 kr i månaden som det var när jag studerade...Jag försöker påminna mig själv att unna mig saker, istället för mat.
Jag älskar naglar! Älskar att måla andras naglar. Älskar att måla mina egna. Älskar att göra olika mönster och så...och varje söndag så spenderar jag minst en timme med att designa mina naglar. Så mysigt. Det är en stund i veckan då jag verkligen njuter. Trots detta så har jag aldrig införskaffat mig riktiga saker. Vilket jag nu ska göra! Kul, va? Lovar att visa resultatet sen..när jag väl får detta på posten ;)
GLAD PÅSK
Påskklänning
Så här ser den ut. Eller i alla fall nästan. Det är samma klänning fast den är grön. Underbar, va?
Helt fantastiskt att det är en klänning som kan "förvandlas" till flera. Möjligheterna är oändliga!
Päronen på besök i påsk
Annars leker livet vidare. Just nu regnar det här uppe. Vilket betyder ingen lunchpromenad, då jag saknar regnkläder och paraply (hade ingen tanke på att ta med det till jobbet).
Så det får bli en kvällspromenad istället. Jag hoppas att få med mig farsgubben och sambon också. Mamma följer nog inte med. Hon har MS, och finner det tillräckligt svårt att färdas över 60 mil på en dag även om hon "bara" är passagerare så tär det mycket på henne. För att ge henne lite uppmuntran funderade jag på om vi skulle ta å shoppa runt i morgon. Jag är sugen på att köpa mig lite klänningar. Har inte burit klänning sedan jag var tre år, ungefär. Med undantag från förra sommaren. :D
Jag har ju som ett personligt mål att försöka köpa "bättre" kläder och sluta gömma mig. Våga vara mer kvinnlig. Sluta skämmas.
Annars, allt bra eller?
Promenad och kvällsmat
I dag var det så fint väder att vi bestämde oss för att gå till restaurangen.
Gissa vart vi åt? ;)
Zumba
Idag har jag testat Zumba, för andra gången i mitt liv. Den här gången gick det mycket bättre och jag kan faktiskt tänka mig att träna det igen. Så så blir det. Mer Zumba.
Kanske är det detta som behövs för att jag ska bli mer pepp?
Spännande!
40 minuter.
Maxpuls: 167
Snittpuls: 129
Lördag och ångestattack
Det var läskigt, så mycket kan jag säga.
Jag skulle motionera, bestämde mig för att köra ett cirkelpass.
Mitt i passet föll jag bara ihop i kramper och började på att störtgråta.
Jag lyckades ta mig till badkaret, som jag fyllde med hett vatten. Där låg jag och skakade och hade svårt att andas i över en timme. Samtidigt som min sambo satt i vardagsrummet och inte hade någon aning om vad som hände.
Ren panik hade jag. Ångest över att jag inte vet vad jag vill med livet. Ångest över att jag känner att det är så mycket saker jag "borde" göra...saker som...jag vet inte...
Har jag berättat att jag har fått ett brev av min läkare?
Hon hade hittat saker i proverna "som jag inte skulle vara orolig för", men som hon ändå ville kolla upp. Jag måste komma in snarast för nya prover. Suck. Mår inte på topp nu kan jag säga. Men efter att ha gråtit ut hos sambon, känns det lite bättre. Lite lättare.
Idag ska jag ta tag i jobbsökandet och skicka ut lite spontanansökningar. Håll tummarna.
Vikt
Jag vet.
Jag skäms.
Men så är det.
Nu gör jag något åt det.
Håll tummarna att det hjälper.
Du är vad du äter
Tycker att Anna Skipper växer å växer i mina ögon. Förut kändes det som om det var en typ av kost till alla. Nu verkar det som om hon individanpassar det mer. Me like!
Tack för alla tips
Nu har jag gjort slag i saken...förutom mina lunchpromenader har jag som ambition att öka mina motionsvanor.
Jag har kollat på de sidor som ni rekommenderade.
Jag ska testa Zumba, igen. Har testat det innan och HATADE det. Men det är för att jag har noll kordination. Svårt att få händer och fötter att göra olika saker samtidigt. Men jag är villig att ge det en ny chans. Kanske två ;)
Sen har jag varit inne på bloggen, som ngn annan tipsade om. Cirkelträning, ska jag också testa. Jag gör minipass med cirkelträning nu..men ska testa nytt. Sen sa Stefan något smart..morgonträning. Även om jag går upp supertidigt (enligt min mening), så ska jag nog testa på lite smått med situps och armhävningar.
TUSEN TACK!
Återkommer med avrapportering!
P.S Tack för peppkramarna igår, det behövdes ;)
Less
Jag vill byta jobb just nu. Snart går mitt vik ut. Jag vet inte vad jag ska göra. Några förslag? Någon som råkar ha ett socionomjobb över?
Tips?
Söker tips på rolig form av träning. Just nu är det mest promenader, vilket jag i all ärlighetens namn inte är så förtjust i...egentligen. Men jag gör det ändå. Tror att det är bra för mig. Men seriöst nu...
Är det någon som har några roliga idéer och tips på hur träning kan bli lite mera kul? Någon som har några förslag?
Vad är er favoritträning?
Berätta! Det är spännande!
Träning
Jag har fått ett träningsprogram på 15 minuter som jag ska göra mins 2 ggr/vecka. Fick det igår. Idag var första gången jag gjorde det.
Bland de saker jag skulle göra var upphopp. Herregu, va jobbigt! Min kropp är såååå tung. Fick ont i knäna efter tredje setet. Suck. Men det blir bättre. Det hoppas jag i alla fall. Jag ska inte ge upp, inte nu, inte när jag kämpat så!!!
Dagens lunch
Så till dagens lunch presenteras följande matsedel:
Äggnudlar, cashewnötter, kyckling samt wokade grönsaker. Detta med styrka två zillar av tre möjliga.
Till detta rekommenderas egengjord bubbelvatten smaksatt med smultron.
Dagens lunch
Till dagens lunch serveras följande:
Hemmalagad pastasås baserad på cream fraish, med champinjoner, lök och kräftskjärtar.
Till detta rekommenderas en bönsallad med tre sorters bönor samt ruccola och körsbärstomater.
Att dricka till denna utsökta måltid rekommenderas vatten a la Norrland, årgång 2011.
Kocken föredrar om vattnet blir direkt tappad ur kran från valfri socialtjänst-matsal i Norrland.
Betyget på ovanstående måltid blev: fem Zillar av fem möjliga. Rekommenderas starkt.
Dagens lunch
Och till dagens lunch serveras följande:
Hemmalagad köttfärsås, med morotsskivor till.
Till detta serveras även strimlad vitkål.
Att dricka till denna utsökta måltid rekommenderas vatten a la Norrland, årgång 2011.
UTSÖKT.
Glöm inte att...
Glöm inte att kommentera mina inlägg! Vad ska jag skriva om? Någon som vill veta eller läsa om något speciellt?
Detta tränar jag allra helst i
30. Glöm inte att
Öh...kläder? Vilken enormt märklig fråga. Jag förstår inte...vad menas?
Där tränar jag helst
29. Detta tränar jag allra helst i
30. Glöm inte att
Jag tränar helst hemma. Så enkelt är det. Det handlar om lathet och rädslor. Lathet: genom att jag tycker det är "jobbigt" att ta mig till något annat ställe, därmed enklare att träna hemma. Rädslor: jag är rädd att folk stirrar och kommenterar. Bygger på tidigare erfarenheter som jag egentligen borde vara över vid det här laget, men det är jag inte. Tyvärr.
Beroende
Eller inte farligt. Men destruktivt. Nu när jag sedan nästan två veckor tillbaka bestämt mig för att INTE väga mig, så känner jag hela tiden att jag vill väga mig. Samtidigt försöker jag tänka på vad livsstils-kvinnan sa; att det inte är vikten som är det viktigaste utan HUR jag mår och känner på insidan.
Det är så lätt att säga så..om man själv mår bra. Själv vet jag ju att det är sant. Jag mår bra, rent medicinskt. Men inte psykiskt och det påverkas i allra högsta grad av vikten. Även om jag har lovat dyrt och heligt både till sambo och till hälsocoach och livsstils-kvinnan att det är slut med dieter och liknande..så har jag funderingar på att återigen "försöka"...
Jag vet! Min hjärna är sjuk. Och jag förstår inte mitt egna bästa. Sorgligt. Ska det va så svårt?
EFTERLYSER fortfarande sidor/bloggar om PCO, så vet ni något? SKRIV! Tack.
See ya.
Ny vana
När får man kalla något för "en ny vana". Kanske när det är så väl inristat i ryggmärgen att det känns som om det är den mest naturliga saken någonsin? Så känns det i alla fall med mina lunchpromenader. Och va härligt pigg man blir efteråt också!
Jag har hittat en ny inspirationskälla, som jag vill dela med mig av till er alla!
Gå in på följande blogg: http://helenholmberg.se/
Nu måste jag återvända till jobbet..
Hemlig uppdatering
Sitter på jobbet. Normalt så har jag hög arbetsmoral och tycker att det är vidrigt när folk ägnar arbetstid till annat än arbete. Jag är duktig på mitt jobb. Och snabb. Oftast. Tyvärr blir jag "straffad" för detta. Jag får mer arbete av min chef och jag får inget plus på "flexen". När folk klagar på att skatten går till slöa socialsekreterare, så kan jag med gott samvete säga att "inte i mitt fall". Tills för någon månad sedan.
Jag är fortfarande snabb och duktig på mitt jobb. Och det är alltid i första rummet, så att säga. När jag befinner mig på jobbet. Alltid. Men har jag en stund över så händer det..då och då..att jag smiter in här och skriver en rad eller två...eller fem ;)
Hur går det för er med vikten och maten och motionen?
För mig. Helt okej.
Vikten. Inte vägt mig sedan jag va hos livsstils-kvinnan.
Maten. Det går mycket bra. Är riktigt stolt över mig själv. Inte hetsätit något på hela året. Jag har utmanat mig själv och köpt favorit naturgodiset. Och jag klarade det. I flera dagar stod det där och bara tittade på mig. Sedan åt sambon upp det, HAN klarade det mindre bra. Men JAG klarade det. Inget socker. Inget vitt mjöl. Nästan inga kolhydrater.
Motionen. Har börjat med daglig motion. Har som mål att varje dag röra mig minst 20 minuter oavsett vad det är. Och det fungerar bra. Tyvärr har jag inte kommit igång igen efter min förkylning med rejäla svettas-pass. Men det är mitt nästa mål att ta itu med. Jag behöver mer pepp och ska i kväll spendera tid med att surfa runt och bli inspirerad. Detta efter att ha firat sambons födelsedag...som jag nu måste planera innan jag åker hem ;)
På återseende, förhoppningsvis mindre "hemlig".
EFTERLYSES
Kvinnor med PCO. Jag vill lära mig allt!
Vet ni någon som har PCO och bloggar? Tipsa mig, snälla?!
Tusen tack!
Promenad
Inga ursäkter är acceptabla.
Det är bara ta tjuren vid hornen och köra på!!
Hejja hejja!
Jeaggings
Jag var på Kappahl i veckan. Köpte två par jeaggings.
Egentligen är de i minsta laget. Jag kunde gott ha gått upp en storlek till. Men nu får det vara nog. Jag vägrar.
Jag måste motionera ner mig så att det passar perfekt. Så det så. Det här håller inte längre.
Inga ursäkter är godkända längre.
Nu ska jag gå ut på promenad med sambon. Sedan bowling eller biljard och sedan bio!
Mys!
Dött?
Lite dött här inne? Eller?
Lycka
Jag vet inte.
Jag tror att jag blir mer och mer lycklig och börjar sakta men säkert älska mig själv. Jag ser mig själv varje dag i spegeln. Jag kan ännu inte förmå mig själv att säga något högt till mig själv. Men nu kan jag se mig själv i ögonen. Jag skriver varje dag i en bok, innan jag går och lägger mig.
Jag skriver tre saker som jag har gjort bra. Tre saker som jag är tacksam över och tre saker (eller fler) som jag vill ha hjälp med. Jag ber om hjälp. Då jag inte tror på Gud, men inte heller så att jag inte tror på något. Jag tror jag ber till mig själv...eller universum. Eller något sådant. Men det fungerar i alla fall. Så vad spelar det för roll?
Många kanske tycker att det är larvigt. Det här med personlig utveckling genom mental träning. Men det är något jag tror på. Något jag vet fungerar för mig. Jag önskar också att jag var lika säker på det här med vikten. Men det kommer. Det är jag säker på. En vacker dag. Just nu är fokus på kärleken. Jag älskar mig själv. Det är det jag måste göra för att sedan kunna ge kärlek till andra....
