MiniZillen

Japp, efter tårar samt en lunch i Sundsvall och lång väg hem och lite inspiration från Biggest Loser -UK blev det 55 minuter på crosstrainern och 10 minuter armstyrka. Är snuskigt stolt över mig själv!

Jag är fast övertygad om att det fungerar med att "bara bryta ihop och sedan komma igen". Va det inte Per Elofsson som sa det? Vem det än var så var det jäkligt klokt. Känner att jag idag kan bära huvudet högt och vara stolt över de kilon jag har på kroppen. Varför? Jo, jag ger i alla fall inte upp! Å det ska viktgudarna veta, jag ger INTE upp i första taget! Denna kamp ska jag vinna, så det så!!!

Det är knät som spökar igen. Igår kväll blev det en kvällspromenad på cirka 40 minuter. Skoskav blev resultatet, men det skiter jag i..det va härligt väder och mysigt att gå i snabbtakt, ensam. Jag saknar min hund och har börjat fundera på om det snart är dags för en valp.

I alla fall. Idag ska jag ta det lite lugnare med träningen. Förmodligen "bara" en promenad.

Igår var jag ju å handlade. Det blev mycet protein, i form av kött och mjölk produkter. Jag har insett att min kropp mår bäst av LCHF-kost. Dock mår jag ofta så illa av den kosten, då jag inte riktigt kan med att äta all fett. Ändå vet jag att kroppen mår bättre med det. Jag sover bättre. Mina utslag som jag har över hela kroppen försvinner och jag slipper leva med ständig klåda. Samtidigt slipper jag allt sötsug, vilket är det bästa. Önskar dock att jag hade lite fler folk att tala med detta om. Eller fler att diskutera å vrida å vända med detta med kosten. Och motionen. Hade varit roligare om man vart två om det också. Nu är ju iofs sambon också med på min kost då han säger att han blir fri från sitt sockersug, vilket är jättebra då han jobbar i närheten av mycket socker (mat och läsk) hela dagarna...

Btw. Bilden är lånad, som ni ser längst ner i högra hörnet. ;)

Just det!

Det har hänt idag också! Jag har tränat 65 minuter på crosstrainern. Backträning blev det idag. Fy vad mina vader värker just nu...men men...! Hur mycket tränar ni varje vecka?
Sorgligt nog börjar jag tappa folk som kommenterar :( Jag vet att jag har varit dåligt på att skriva, ska bättra mig. Tack i alla fall för att ni fortsätter att läsa om min kamp mot kilona. På söndag ska jag väga mig, det var ett tag sedan nu..!

Ikväll, när sambon slutat, ska vi handla mat...en massa nyttigt! Det blir lite som en nystart för oss båda. Ioch med flytten känner vi båda att vi har slarvat lite med regelbundna tider och slarvat med sallad och vätska. Så nu är det rensning i kylskåpet också!

 

Äntligen har jag fått rumpan ur...så att säga!

Idag har jag tränat på min älskade crosstrainer. 65 minuter blev det.

Äntligen är jag på G igen!

Det kändes skönt att få använda sin kropp igen. Det var så länge sedan jag verkligen motionerade sist.

Sedan jag slutade jobba har jag haft en oro i kroppen som heter duga. Känner mig orolig för att jag inte ska få något jobb här uppe. Inga vänner. Ingen viktminskning. Så nervös för att inget händer med vare sig vikten eller jobbsökandet.

I alla fall nu börjar -återigen- jakten på kilona.

Å nu ger jag mig inte.
Jag ska inte tappa siktet.

Nu jäklar.

Det här kommer att fungera.

Ska återuppta mentalaträningen varje dag också. Det hjälpte ju sist.

Hejja mig!

Det är segt att inte ha några rutiner på vardagen. Känns inte som om detta tar någon fart. Känner mig värdelös. Arbetslös å fet. Yippie. Usch. BLIR SÅ TRÖTT PÅ DETTA

Hur skulle livet se ut, utan dator?

Det är frågan.

Just nu ser mitt liv lite kaosartat ut. Jag har knappt någon internetuppkoppling (den lever sitt eget liv...).

Jag ska börja blogga mer regelbundet på onsdag. Då svärmor åkt hem. Nu känner jag att jag mest måste hålla på i lägenheten då hon är så flitig å hjälper till. Jättesnällt. Å skönt att slippa göra allt själv!


Återkommer!

Vad har hänt sedan sist?

Jo, jag har flyttat 102 mil norrut. Jag har varit på arbetsintervju. Blivit erbjuden jobb. Tackat nej pga den långa pendlingen (30 mil om dagen fungerar inte enligt mitt tycke). En jäkla massa springande upp och ner i trappor (flytt ut) å sen igen (flytt in). Jag har vart på arbetsförmedlingen. Har åkt 102 mil norrut tillsammans med svärmor. Ensamma i bilen. Pojkvännen i en lastbil. Så märkliga de senaste dagarna har varit. Mycket mysko. Vad gäller motionerandet har det blivit spring å bärande i trappor. Lite promenad. Annars inte mer. När det gäller mat...så är det så där. Har i alla fall inte ätit någon onyttigt mer än två sockerkaksbitar. Portionsmängden har dock inte varit den bästa. Just nu är som sagt svärmor på besök. Vilket betyder = Mycket fika, MYCKET god mat, MYCKET onyttigt. Än så länge går det bra....


På återseende.

 

Så. Kl 08.00 skulle jag gå till jobbet. Då ringde det på dörren.

Öppnade. Och där står min älskade fästman. Han skulle ju inte komma förens idag...på dagen!

Åh, va lycklig jag blev! Han skjutsade mig till jobbet. Sedan följde han med mig och mina kollegor på lunchen. Thai.

Sedan åkte vi till verkstaden och lämnade in bilen. Den måste bli bra nu.

Sedan åkte vi till Borås Djurpark. Där gick vi runt i tre-fyra timmar och tittade på alla djur.

Just nu svävar jag på små rosa moln.

Grabben sover nu. Han har åkt bil sedan kl 21. Kom fram kl 08 i morse.

Så gulligt. Älskar massor!

 

Förra veckans mål gick bra. Det jag missade var att jogga i 15 minuter i sträck, det gick inte. Men det är inget jag är upprörd över eller så. Denna vecka är min sista på jobbet. På söndag ska jag börja flytta till norrland, så det blir en hel del bärande upp å ner för alla trappor, sa jag att jag bor tre trappor upp...utan hiss?

Vad händer ute i cyberrymden? Något nytt?

Är just nu hemma hos mina föräldrar 35 mil från där jag bor. Rätt skönt att ibland återvända hem till mamsen å papsen.
Pappa är just nu ute å springer, han väckte mig förtidigt för att fråga om jag skulle med. Jag sa att vi kunde gå, "det kan vi göra, ring mig när du vaknat" sa han. Jag ringer när jag är färdigklädd. Vad hör jag? En mobil ringer i köket. Han hade glömt den! Så det kan vara. SÅ nu väntar jag på att han ska komma tillbaka så att han kan varva ner med en snabb promenad å jag komma igång med en snabbpromenad på ca 30 minuter.

Så. Idag var dagen D. Dagen då jag skulle testa på jogging. Okej. Hm. Ja, det gick ju kanske inte som väntat. Trodde nog ändå någonstans att det skulle gå dåligt men att det ändå skulle fungera. Men icke! Jag brukar inte säga detta, men jag ger upp med att jogga -för nu! Mina knän ville verkligen inte. Och jag har nog inte konditionen än. Men framförallt så är jag så rädd om mina knän. Jag har tidigare slitit av både ledband och korsband och den smärtan vill jag aldrig vara med om igen. Jag behöver gå ner mer i vikt. Jag vill gå ner mer i vikt. Och jag lovar. Detta är inte det sista ni läser om att jag försöker jogga! Nejdå..inte alls. Men idag insåg jag att jag faktiskt är extremt tung. Speciellt för mina knän.


Varför jogging inte är en del av mitt liv just nu:

-jag är för tung, fick ont i knäna direkt
-har inte konditionen -än


Varför jogging kommer att vara en del av mitt liv i framtiden:
-så bra för kroppen
-förbättrar konditionen
-får fart på viktminskningen
-dem säger att det är bra för å rensa hjärnan :P

Äntligen!

Nu har jag varit å tränat med min gravida galna, men ack så underbara PT. Det blev en hel del cykling, i backe...intervaller. RIKTIGT tungt!! Men...det är bra! Riktigt bra. Vad gäller mina veckomål är jag på G, men redovisar det först i slutet på veckan. Jag hoppas att ni som hängde på mina veckomåls-tokerier också är på G med era mål! Min mat-bit och mentaträning-bit går jättebra. Joggningen har jag tyvärr inte tagit tag i än. Snart, lovar!

Förut har jag tänkt att det är bullshit. Det här med belöningar.

Men jag måste säga att jag har ändrat mig. Ja, jag erkänner. Jag börjar mer och mer tro på att belöningar i form av annat än mat är rätta sättet att gå. Om man använder sig av det på rätt sätt dvs.

Jag tänker mig att jag ska belöna mig själv efter lyckad "livsstilhållning" inte efter antal kilo minskade på vågen. Jag har någonstans i mina tankar börjat acceptera att det kommer att ta tid att få förändring på vågen. Och att jag istället ska fokusera på måtten. Mitt största mål är ju att komma i ett par vanliga jeans i storlek 40-42.

Vilken enorm lycka det skulle vara. Jag kan inte minnas sist jag kunde bära så pass små jeans, och egentligen är de inte så små...men men...

 

Den senaste på belöningar fronten är detta;

 

 

Så jag har funderat lite på nästa veckas mål. Diskuterar det med min bror, även känd som hälsocoachen. Jag kom fram till att jag ska börja i liten skala, så att jag kan klara av det mesta/allting och så att jag inte ger upp eller blir uttröttad och ger upp. Jag har kommit fram till följande.