God jul!

GOD JUL PÅ ER ALLA!!!!


Love you! ;)

December -snart nytt år



Är det inte intressant så säg. Det här med nyår. Och nystart. De flesta börjar liksom om, eller tar nya tag i sin resa mot sina mål. Det blir ju så tydligt också, om man gör det första januari. Det är så lätt att räkna då. Bara just därför, för att jag ska rubba mina vanliga tankemönster så börjar jag inte om....eller i alla fall inte med kosten, det har jag ju redan klarat av. Men med motion, börjar jag redan denna vecka. Varför vänta?

Idag kom mina efterlängtade byxor som jag beställt från Ellos.se. Fyra jeans. Varav en passade som handen i handsken. Ett par passade okej. Två par blir mina första "måljeans". Det är inte mycket som krävs, men ändock...lite....en eller två centimeter kring rumpa och midja så kan jag ha dem också. Målet är att jag ska kunna ha dem innan första mars!! Det ni!
Är alltid envis med mina klienter att målen ska vara mätbara, kom just på att mina egna mål kan vara ganska flytande ibland ;)

Imorgon bär det av söderut. Då ska jag hem till mamma och pappa i underbara södermanland. Mmmm..hoppas bara att vägarna är fina. De senaste dagarna har jag åkt förbi bilolyckor och avkörningar varje dag både till och från jobbet.

Nu ska jag meditera lite. Det är svårt så här i början. Känns flummigt. Men samtidigt nyttigt. Jag har sagt det många gånger förut, och jag säger det igen. NU ligger fokus på att hitta balansen. Harmonin mellan kropp och själ. Snart återvänder också min favoritbloggerska, som haft ett uppehåll i skrivandet. Längtar! Älskar att läsa om andras viktproblem och hur de har hittat lösningar och kan kombinera vanligt liv med viktminskning. Så inspirerande. Jag hoppas att jag i framtiden får vara en del i det gänget. De som inspirerar. Tills dess....

På återseende!

BIA-mätning

FÖRST: Tack för alla kommentarer. Lämna gärna ett spår till er blogg, så jag kan spana in dem å kommentera hos er också.



SEDAN!

Har någon av er någonsin gjort en BIA-mätning?
Hade du frågat mig igår, hade jag svarat nej. Nu kan jag däremot säga; ja, det har jag.
Jaha, och vad gav det dig då?
Jo, serru. Nu ska jag redovisa mina resultat.
Tydligen består 44% av min kropp av fett! Det du. Är det inte äckligt så säg! Det betyder i praktiken att jag bör gå ner 30 fettkilo för att anses vara normal när det kommer till fetthalten hos en kvinnlig individ på 155 cm över havet.
Tja, det är ju goda nyheter. Enligt BMI, bör jag gå ner ca 50 kg. Så...30 känns lite mer uppnåeligt!

Det ännu mer goda nyheterna är att jag har hela 32,5% muskler! Wuhu! Det är tydligen mycket enligt min PT. Hehe. Det "normala" brukar ligga på mellan 23-29%. Så det är ju bra.

Det kanske inte låter mycket för världen. Men det gav i alla fall mig en liten puff i rätt riktning. Dags att ta tag i livet ;)

Ändå stolt.

Så gårdagen va skit.

Men i alla fall. Jag är ändå stolt. Varför?

Jag hetsåt inte. Jag tröståt inte. Bra va? Är så stolt!

Fantastiskt. Så jäkla skönt. Så stolt. Är det verkligen jag?

Visst, det gick inte så bra med letandet efter nya byxor. Men vad vann jag?
Jag fick det bekräftat: att jag kan!
Vad gjorde jag istället? Jag färgade håret: cappuccino! Å det är jättefint..
Å jag klarade av att inte hetsäta. Inte tröståt jag heller. Bra, duktiga mig.
Hejja mig. Jag ska klara detta. Igår behövde jag bara gråta ut.
Nu är det nya tag. Jag lovar.
Jag ska verkligen försöka. Fortsätta. Försöka. Igen.

HATAR Å VA TJOCK

Suck.
Har varit å letat jeans hela dagen.
Konstaterade att min storlek 46 inte fanns i ett enda jävla jeanssort. Suck.
Jag hatar å va tjock. Jag testade 48:or. För stora, men bra över rumpan. 44:orna är för små för rumpan, men bra för ben å så...va fasen!
Usch. Har fått såååå dåligt självförtroende och så dålig självkänsla. HATAR just nu allt.
Känner mig som ett jvla offer.
Är arg.
Besviken.
Varför ska jag behöva försöka så hårt, men det händer inget?
Varför?
Hata.
Orka.
Jag vill inte längre.
Kanske är det bättre att bara ge upp. Försöka va en snygg tjockis istället.
Istället för att bli besviken hela tiden?
Va?
Jag vet inte.
Kanske är operation enda valet för mig?
Suck.

Allt är lugnt

Allt är lugnt.

Jobbar på med min LCHF. Inga viktresultat ännu. Antar det beror på min tidigare hetsätning. Idag var det julbord med mina närmaste kollegor, den 1 december kommer vi byta nämnd...vilket förmodligne betyder nya kollegor...tja.vi får väl se.

I alla fall JULBORD! Mumma! Så mycket gott det finns, men som man inte bör äta...mmm...

Dagens mat

Kl 9.00 sex skivor ost med smör på, två coctailtomater

Kl 12.00 tre ägg-halvor, ca 1 dl gräddfil, hackad röd lök, kokt lax, gravad lax, en skiva julskinka, lite grovkornig senap, rostbiff, två bitar sill

Kl 13.00 en kopp grönt te

Kl 20.00 två fläskkotletter, gräddsås med champinjoner och lök, broccoli, squash


Dagens fundering

Idag satt jag och lyssnade på mina kollegor och deras snack på lunchen. Jag deltog inte alls i diskussionen. Kände att de inte ville lyssna på det jag hade att säga. De diskuterade mörkrets påverkan på kroppen och humöret. Alla verkade så deppiga. Å ledsna. Å trötta. Det fick mig att fundera över mitt eget liv.
Jag kände verkligen efter.
Å jag insåg att jag är riktigt nöjd med mitt liv. I stort. Jag är pigg på morgonen. Jag har en man som älskar mig. Jag har en fin lägenhet. Jag har ett jobb som jag trivs med och som är relativt bra betalt. Ja...livet leker. Måste helt enkelt stanna upp och njuta lite. Inte gräva ner sig för att bilen går sönder å att man får punktering på hyrbilen ;) Hehe. Man måste försöka bryta ihop å sedan bara skratta åt det. Det tror jag på!


Hejja mentalträning.

Gå in på starkare.nu

PÅ återseende.

Kokosmjöl

Efterlyser kokosmjöl!!!

Är det någon som vet vart jag kan köpa det?
Vet att det kan finnas på olika indiska affärer. Hm. Ska kolla på en thailändsk affär som finns här i närheten.

DAGENS MATINTAG

Kl 8.00 två skivor fröbröd, tjockt lager smör, fem skivor gurka

Kl 10.00 en kopp kaffe med mjölk (finns inte grädde på jobbet)

Kl 12.00 ca 3 dl köttfärs, ca 1 dl riven ost, 3 coctailtomater, lök, purjolök, 4 msk hamburgardressing (4g kolhydrater/100g, ca40% fett)

Kl 18.00 revbensspjäll, tre skivor ost med tjockt lager smör på, 2 tsk hamburgardressing, ett glas mjölk

Funderar på om jag skulle ta en kopp te nu..och mysa med. Det är så fasligt kallt ute...runt 20-25, usch! Nu vill jag ha lite värme ;)

PÅ återseende!

När är det nog?

Jag har förmodligen sagt detta tusen gånger...men jag har tio mil till jobbet. Det betyder mycket tid att tänka och fundera på väg till och från jobbet. Oftast tycker jag att det är väldigt skönt och avslappnande och nerstressande. Har jag sagt att jag jobbar med ensamkommande flyktingbarn? Herregud, ibland blir man så trött på denna politik! Har idag träffat en underbar kille som är totalt missförstådd från skolans håll och även boendepersonal. Blir så irriterad på dessa politiker som är så "på" om att allt ska lösas kommunalt, även om det kanske inte är det bästa för barnet. *suck*

Jaja...idag på vägen hem...när jag bestämde mig för att inte tänka på jobbet, kom jag att tänka på detta med min kamp mot kilona. Jag är fortfarande förkyld och har väldigt svårt för att andas genom näsan, så har inte riktigt vågat att träna än..är rädd att det ska dra ut på förkylningstiden, så att säga. I alla fall. Jag ställde mig frågan "när är det nog"? Egentligen kommer denna fundering från det faktum att jag tvingar i mig majonnäs, vilket får mig att må illa..följer ju numera LCHF...samtidigt får LCHF-kosten mig att må mycket bättre ur andra aspekter; jag är mycket piggare, gladare, bättre och finare hud (har haft problem med huden sedan jag föddes, stora fula variga eksem över hela kroppen) och framför allt har min fixering vid mat släppt. Så fördelarna är enorma! Vilket även andra har påpekat. Nackdelarna är att jag äter mat som får mig att må illa...-läs SMÖR och MAJONNÄS-
Och jag vet inte. NÄR är det nog? När får det vara nog, när ska man ge upp? Ska man någonsin ge upp? Hur länge orkar jag hålla ut? När ska kilona ge med sig....?

Med risk för att alla ni som läser min blogg ska dömma mig och tycka att jag är världens idiot...här kommer dagens erkännande.
Idag hände en av världens -förmodligen- mest pinsamma saker som kan hända en tjock person som jag själv.
Jag är socialsekreterare, som ni kanske förstått -eller läst-. Under ett möte med en av mina klienter, så brakar det till och mina byxor SPRACK. Javisst. Det är numera ett faktum. Jag är äckligt fet och kan inte göra ett jävla skit åt det. MINA BYXOR SPRACK! Som tur var så va ingen på mötet fräck nog att påpeka detta pinsamma faktum. Jag kände att jag ville dö och bara sjunka genom jorden eller något. Usch. Är så ledsen och äcklad av mig själv. Nu måste jag verkligen nått botten...kan man tycka. Jag vet att jag väger mindre än förra året vid denna tid. Men USCH. Mår illa av tanken på vad som hände i dag. Är rädd för att komma tillbaka till jobbet. Är rädd för att möta mig själv i spegeln. Jag är så äcklad av mig själv... Vem är det som vill mig så illa? Gud? Allah? Karma? Vad har jag gjort för att förtjäna det här? Tycker att jag sliter som fasen för att i alla fall sakta närma mitt mål...men icke. Åh, så pinsamt. Jag vill bara krypa in under täcket och försvinna!



På återseende...kanske...

December

Åh. Det är så spännande att återigen vara inne i december-månad.
Jag får en stark lyckokänsla i magen.
Vill planera det nya året och utvärdera det gågna året. Nästa år så ska jag försöka att ha mer tydliga delmål och fler belöningar.

Min dag har vart åt helvete, rent ut sagt. Bilen gick sönder tidigare i veckan...så jag hade hyrbil till jobbet (det går inga bussar). Vad händer en mil från jobbet? Bilen får punktering och batteriet ger dessutom med sig! Men tacka vet jag norrland. Fick massor av hjälp...så det löste sig, även om det var mycket upp och ner och hit och dit...

I alla fall. Inget nytt på viktfronten.
Nu ska jag äta kvällsfika, vaniljpannacotta! MUMS! ;)

Nästan frisk ;)

Det gäller att se det från den ljusa sidan...nästan sjuk, nästan frisk! NÄSTAN FRISK :D

Bra, va? Med Ipren och nässpray är jag fit for fight. Eller i alla fall pigg nog att jobba idag.

Så vad har jag gjort idag för att må bra? Hm. Jag har virkat, jag håller på att göra en extra babyfilt då det helt plötsligt visade sig att damen i fråga väntar tvillingar! Ska överraska henne med två babyfiltar. Min mamma berättade så fint till sin kollega att det är brukligt att man till första barnet får något stickat eller hemmagjort. Vilken vacker tradition, tyckte hon...å mamma som inte kan sticka ;) Så det föll på mig.
Vad har jag mer gjort? Njutit av att sambon är borta. Massor av levande ljus och sedan favoritserien på datorn! MYS!

På återseende.

Gissa vad! (fortfarande sjuk)

Just det, jag är fortfarande sjuk.
Trist nog. Dessutom så har vår älskade bil lagt av! Kul va? Jag som har 10 mil till jobbet..å inga bussar går. Suck.
Jaja. Jag var i alla fall fortfarande sjuk i dag. Men i morgon ska jag banne mig ge mig iväg till jobbet, det känns bra. Skönt och positivt.

Hur är det med er då?

Jag har testat på att "meditera", men jag vet inte riktigt hur man gör. Letar efter en "ljudbok" eller liknande med instruktioner. Har läst om det på nätet, och försökt göra på samma sätt. Vi får se. Ska testa igen i kväll.

Konstigt nog känner jag mig gladare och lyckligare än på länge. Varför? Jag har lite olika tankar kring detta. Jag tror och hoppas att det har med att jag på senaste tiden valt att fokusera på mitt inre och på min "brabok". Jag vill verkligen att jag ska börja läka innifrån. Jag vill fortfarande gå ner i vikt, jag vill kunna bli gravid en vacker dag. Men just nu känner jag att jag vill fokusera på mitt inre. Bli lycklig och glad med den jag är. Kanske kommer vikten att rasa då också? Min kostrådgivare tycker att jag äter bra, hon tror att det kommer att ta ett tag innan min kropp reagerar...för att jag har ett förflutet som jojo-bantare. Kanske är det så, kanske är det bara så att min kropp inte vill, inte kan gå ner i vikt. I vilket fall som helst så måste jag lära mig att älska min kropp oavsett vad. Jag måste älska mig. Vad som än händer. Jag tror att detta kommer att hjälpa mig i min kamp mot min ätstörning. Om jag älskar mig själv, varför då fortsätta att plåga min kropp med hetsätning? Eller hur? Det är ju hur logiskt som helst, egentligen. Och nu ger jag allt. Verkligen. Jag har klarat mig i flera veckor utan att hetsäta. Hurra för mig! Jag klarar detta! Ett steg närmare mitt mål. Vikten kommer följa med och minska med stormsteg, bara jag håller i detta nu. Bara jag gör detta. Hejja mig. Nu jäklar!


Fortfarande sjuk

jag vet. Det suger.
Jag är fortfarande sjuk. Men nu en aningen mer positiv. :D
Snart är jag frisk igen.

Jag har funderat på att börja med meditation. Jag fick idén av Medium, ni vet TV-serien. De sa att det var ett ypperligt sätt att motverka stress, den typ av stress som kroppen känner men som man kanske inte medvetet känner i huvet, fattar ni vad jag menar eller?
Jag har läst mig in lite på detta och tror att det vore något för mig. Det krävs inte så mycket, till en början bara 10 minuter. 10 minuter att reflektera innåt å slappna av. Det och skriva i min "brabok", jag hoppas att de ska ge min själ lite mera ro. Ro att ta hand om mig själv innifrån också!

På återseende!

Sjuk

Ja, just det...det är det som har drabbat mig denna helg.

Är riktigt nere. Dricker te, tuggar vitamintabletter och Ipren...och halstabletter. Hm...inte kul. Hoppas att jag känner mig bättre i morgon. Fick sjukskriva mig för morgondagen. Typsikt. Nytt jobb. å då blir jag sjuk så fort? Hm...suck.
Kan det vara stressen som visar sig nu?

Jag lever

Jo, det stämmer. Jag lever. Bara inte haft ngn lust att skriva. Vet inte vad jag ska skriva om heller. Vet inte...

Dag 67

Var hittar ni all motivation?

Själv så har jag numera en väldigt peppig sambo. Jag berättade för honom att jag behöver extra pepp, för den här gången lyckas jag. Det är inget snack om saken. Men jag behöver bli peppad.  Nu har jag köpt gymkort, simkort, kostrådgivning och jag har min peppande sambo vid min sida. Det här kan inte gå fel.

Idag firar jag dag 67. Inte för att det är något speciellt. Men ändå. Idag är det 67 dagar sedan jag hetsåt. Hela 67 dagar. Det är bra, det är duktigt. JAG ÄR DUKTIG. Hejja mig! Har jag sagt att jag har skämt bort mig själv med att köpa nya trosor?! Ibland måste man bara skämma bort sig själv och peppa sig själv....

Hur har ni det med peppandet?

Dag 65

Ja, jag vet inte. Nu har jag vägt mig igen. Så är det. Nu väger jag 97 kg. Så det så. Det här året har varit upp och ner och upp igen. Jag ska fortsätta med LCHF, och den här gången ska det fan i mig fungera! Jag hatar att "förlora". Det känns som om min kropp inte vill samarbeta. Vilket, tyvärr har fått konsekvenser för mitt motionerande...suck. Men ändå. På något konstigt vis känns det ändå bra. Jag börjar sakta men säkert bli tillfreds med mig själv. Kanske var det just det som var meningen med detta år? Ett år av mentala prövningar med vikten för att få mig att inse att det måste få ta sin tid. Det är ändå märkligt hur den mänskliga hjärnan fungerar. Så irriterande envis. Så redo att ta an utmaningen återigen, efter att ha blivit nedslagen, nedkastad och spottad på...ändå redo att resa sig upp och fortsätta denna kamp för att nå målet att äntligen nå målvikten. Fantastiskt.


Start vikt: 102,6 kg BMI: 42,5
Nuvarande vikt: 97,0



 


Dag 64

Halvdag.
Då är det viktigt att unna sig själv något. Som ett bad. Som lite mys i soffan framför en film eller lite tv.
Har just klivit ur ett bubbelbad. Mysigt. Blir lite småsmeg av LCHF-dieten. Eller seg på eftermiddagarna, på morgonen är jag superpigg! Det ska dock tilläggas att jag inte alls är en morgonpiggperson, eller va inte det innan i alla fall.

Snart är det jul! Har ni köpt några julklappar?

Dag 63

Inte för att det kom som en stor överraskning. Men jag äter tydligen för LITE fett för att äta enligt LCHF...så mer fett!

Men roligt att höra att mina närmaste två kollegor också testat LCHF. De gick båda ner i vikt. Varför de slutade? För att de älskar godis för mycket...och kakor. Hehe. Hon jag ska vikariera för, verkligen ÄLSKAR kakor! Hon är gravid, därav mitt vikariat.

Btw. Tror ni på att man blir så sötsugen vid graviditet att man MÅSTE äta socker? Eller är det bara en myt. Eller rent ut sagt, en LÖGN för att få frossa utan att någon kommenterar? Man kan ju "skylla" på graviditeten, menar jag...hm..det där är så mysko. Det är roligt att ha en kollega som är gravid, det gör mig extra peppad att gå ner i vikt. Vill så gärna kunna bli gravid. Jag kan säkert det nu också...om vi skulle försöka. Samtidigt vill jag vara i mitt esse, så att säga. Vill må bra. Vill inte heller utsätta mig själv eller ett barn för den risk som det innebär att vara fet å gravid.


Dag 62

Puh. Japps, jag överlevde släkthelgen. Jag bara älskar min mamma å pappa. De är helt underbara. Lite jobbigare med min mormor. Morfar är bra. Mormor är också bra, men i lagom mängd.

Igår va vi på hockey.



Hm. Livet flyter på. Jag har äntligen kommit in i flytet med att laga tillräckligt med mat till matlåda. Med andra ord: matdelen går bra. Vikten = oförändrad. Motion = fortfarande svårt att planera in det. Ska dock bli bättre. Just nu lägger jag dock ner mer fokus på maten. Hoppas att vikten ger med sig samtidigt. I helgen tänkte jag återigen mäta mig, för att se vad som händer....

På återseende

Tidigare inlägg Nyare inlägg
Totalt antal besökare:
Besökare idag:
RSS 2.0