Vikten

Så.

I morse vägde jag mig. Gissa om jag blev chockad? Vågen visade 103 kg. : ( Senaste jag vägde mig var den 1 mars. Sedan dess har jag gått upp 1,0 kg. Helvete! Lite ledsen, lite deppig. Men fortfarande pepp. Jag vet inte riktigt vad som har hänt. Men idag vaknade jag på "rätt" sida.

Jag har även fått "hjälp" av en av "mina" barn/ungdomar. Jag hade ett underbart och bra samtal i dag med en ung kille, nyss fyllda 17 år. Hans uppväxtförhållanden, med fattigdom och människosmuggling och slavliknande förhållanden fick mitt hjärta att blöda. Min spontana reaktion var "jag vill adoptera honom". Jag är iofs "bara" (snart) 8 år äldre. Men i alla fall. Det blev som en väckarklocka för mig.

Jag har fortfarande ingen bra strategi. Tyvärr. Jag känner att jag borde ha det. Utan strategi, hur kan jag då veta hur jag ska ta mig till mitt mål?

Just nu sitter jag och funderar på om jag ska köpa mig ett gångband..samtidigt blir jag irriterad på mig själv och tänker "det är väl bara å pallra sig till gymmet" eller "gå ut!". Det är inte så lätt. Eller kul. Jag är rädd. Har stora komplex. Känner mig äcklig, ful och tjock när jag är på mitt gym. När jag promenerar ute har jag märkt på senaste tiden att jag får ont i knäna. Nu är det illa. Jag måste lära mig av mina misstag och gå vidare....


Kommentarer
Postat av: Hanna

Tråkigt med vågen men den är inte allid att lita på. Kämpa på ge inte upp du har kommit så långt i din kamp.



Inget roligt det där med knäna. Har du provat knästöd? Tror inte band är bra om du ont i knäna då det är ännu stummare. Satsa om du har möjlighet på lite bra kläder. Det gör allt så mycket roligare komma ut.



Peppkram

2011-03-21 @ 16:59:31
URL: http://gorgina75.wordpress.com

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
Totalt antal besökare:
Besökare idag:
RSS 2.0