Uppdatering
Kanske dags för en uppdatering.
Jag har haft en riktig formsvacka, denna vecka.
Inget nytt egentligen.
Det är väl så det är.
Jag har vacklat mellan att "inse hur jag ser ut, acceptera och låta va" och
"acceptera att det är svårt å lägga på ett extra kol".
Samtidigt har jag haft ont i kroppen, så ont att jag har haft svårt att kontrollera mitt humör.
Vilket resulterat i att jag har gjort mitt första stora avsteg från LCHF.
Japps, det stämmer.
Ingen är perfekt.
Jag är trött.
Min kropp är trött på att plågas.
För det är så jag känner mig nu.
Att jag plågar mig själv genom att inte tillåta mig att äta det jag vill.
Jag saknar pasta.
Ris.
Bulgur.
Quinoa.
Bröd.
Å andra sidan är fördelarna många.
Jag mår bättre, i det stora hela.
Behöver mindre sömn.
Gladare.
Minskat i omfång.
Trivs bättre med mig själv.
Varför räcker då inte detta?
Vad är det som saknas?
Vad är det jag behöver för att va på topp?
Är det så illa ställt med mig att allt handlar om siffror?
Egentligen är min önskan ganska lätt.
Jag vill vara "normal". Kroppsligt då.
Jag vill ha storlek 40-42 i byxor.
Jag vill kunna gå in i en affär och prova saker och VÄLJA om jag ska köpa eller inte.
Jag vill inte känna mig tvingad att köpa ett par byxor bara för att det är så få byxor som passar mig så att jag måste "passa på" när jag väl hittar något.
Nästa vecka ska jag försöka att ha mindre mål igen.
Jag ska ha mera mentala mål.
Mål att återigen hitta ÄKTA motivation.
För jag vet ju, liksom alla andra, att det finns inget quick-fix.
Samtidigt...
Det känns som om jag försöker.
Det är orättvist.
Jag fuskar inte speciellt ofta.
Jag kallar det iofs aldrig för fusk. Men jag avviker sällan från min kostplan.
Varför går det då så sakta?
Varför går det inte alls?
Varför vill inte vikten följa med?
Det hade bara vart så skönt om jag kunde få NÅGOT litet minus på vågen.
Det hade räckt med ett kilo i veckan. Jag hade vart nöjd med det.
Men nejdå. Min kropp vill inte. Jag förstår inte.
Vad är det för fel?
Jag måste helt enkelt byta fokus.
Försöka hitta tillbaka.
Varför vill jag detta?
För vem gör jag detta?
Varför är det så viktigt?
Byte av fokus, alltså.
Från och med idag.
Mer positiv. Skriva ner saker. Vad är positivt? Hur kan jag nå dit?
Okej. Nu är jag på banan igen.
Ibland behöver jag bara få skriva av mig.
Jag är fortfarande frustrerad över vikten.
Men jag mår bra. Jag har bra värden. Jag känner mig bra.
Någonstans måste väl det gå först? Å sen kanske vikten följer med..?
Vi kan hoppas.
Jag har haft en riktig formsvacka, denna vecka.
Inget nytt egentligen.
Det är väl så det är.
Jag har vacklat mellan att "inse hur jag ser ut, acceptera och låta va" och
"acceptera att det är svårt å lägga på ett extra kol".
Samtidigt har jag haft ont i kroppen, så ont att jag har haft svårt att kontrollera mitt humör.
Vilket resulterat i att jag har gjort mitt första stora avsteg från LCHF.
Japps, det stämmer.
Ingen är perfekt.
Jag är trött.
Min kropp är trött på att plågas.
För det är så jag känner mig nu.
Att jag plågar mig själv genom att inte tillåta mig att äta det jag vill.
Jag saknar pasta.
Ris.
Bulgur.
Quinoa.
Bröd.
Å andra sidan är fördelarna många.
Jag mår bättre, i det stora hela.
Behöver mindre sömn.
Gladare.
Minskat i omfång.
Trivs bättre med mig själv.
Varför räcker då inte detta?
Vad är det som saknas?
Vad är det jag behöver för att va på topp?
Är det så illa ställt med mig att allt handlar om siffror?
Egentligen är min önskan ganska lätt.
Jag vill vara "normal". Kroppsligt då.
Jag vill ha storlek 40-42 i byxor.
Jag vill kunna gå in i en affär och prova saker och VÄLJA om jag ska köpa eller inte.
Jag vill inte känna mig tvingad att köpa ett par byxor bara för att det är så få byxor som passar mig så att jag måste "passa på" när jag väl hittar något.
Nästa vecka ska jag försöka att ha mindre mål igen.
Jag ska ha mera mentala mål.
Mål att återigen hitta ÄKTA motivation.
För jag vet ju, liksom alla andra, att det finns inget quick-fix.
Samtidigt...
Det känns som om jag försöker.
Det är orättvist.
Jag fuskar inte speciellt ofta.
Jag kallar det iofs aldrig för fusk. Men jag avviker sällan från min kostplan.
Varför går det då så sakta?
Varför går det inte alls?
Varför vill inte vikten följa med?
Det hade bara vart så skönt om jag kunde få NÅGOT litet minus på vågen.
Det hade räckt med ett kilo i veckan. Jag hade vart nöjd med det.
Men nejdå. Min kropp vill inte. Jag förstår inte.
Vad är det för fel?
Jag måste helt enkelt byta fokus.
Försöka hitta tillbaka.
Varför vill jag detta?
För vem gör jag detta?
Varför är det så viktigt?
Byte av fokus, alltså.
Från och med idag.
Mer positiv. Skriva ner saker. Vad är positivt? Hur kan jag nå dit?
Okej. Nu är jag på banan igen.
Ibland behöver jag bara få skriva av mig.
Jag är fortfarande frustrerad över vikten.
Men jag mår bra. Jag har bra värden. Jag känner mig bra.
Någonstans måste väl det gå först? Å sen kanske vikten följer med..?
Vi kan hoppas.
Kommentarer
Postat av: emma
hej.
kul att du kikade in hos mig. peppkramar till dig
Postat av: I L F A R T . S E
Har du möjlighet att då du väger dig väga dig på en våg som räknar ut kroppsfetet i procent? Jag höll på att börja lipa förra vecka då jag bara gått ner 2 hekto trots att jag under hela januari skött mig så satans bra.. Sen visade sig att jag hade gått ner 1,3 kilo i kroppsfett. Dvs vågen visade ju bara de där 0,2 kilo men att jag blivit av med massa fett och fått muskler istället gjorde mkt. Kram
Postat av: Joline
Det var ett känslosamt inlägg. Jag tycker det är konstigt att du inte går ner. Det måste vara svårt att kämpa vidare då, men som inlägget innan. Det kan ju vara så att du förlorar i fett! Va häftigt förresten att vi har så mycket gemensamt!!
Trackback
