MiniZillen

Suck.
Nu har jag varit på sjukhuset. Fick träffa min läkare. Han konstaterade att jag har "ömma äggstockar". Och så måste jag ta en hel massa prover på fastande mage på fredag. Och sedan fick jag en remiss till gyn. Hm. Det va det. Inget mer.

Jag kan förstå att han inte ville säga för mycket. Men å andra sidan sa han väl egentligen ingenting, vilket fick mig ännu mera nojjig! Hm. Ja, just det. Han konstaterade också att det var "märkligt" att jag inte har gått ner i vikt så mycket sedan jag började mina försök på allvar! NÄMEN, menar du? "Märkligt sa du?" *ironin dryper*

Jag vet att jag inte borde förväntat mig något mer, men ändå! Jag kunde väl fått veta NÅGOT? Suck. Jaja, nu är bollen i rullning i alla fall, som min sambo sa. Hm. Jaja...det är inte så mycket mer att göra åt det. Som sagt.

Gick en promenad idag. Sedan läkarbesöket har jag inte kännt mig på topp. Känner mig en aningen kränkt, även om min hjärna säger att jag inte borde göra det. Jag känner mig illa berörd över att hela tiden bli misstrodd när jag redovisar vad jag äter och hur och vad jag motionerar. Det är irriterande. Jag hoppas att jag har någon sjukdom, något som de kan konstatera och sedan behandla. Så att jag får något konkret att ta på. Liksom; sjukdom-behandling, lättare att gå ner i vikt. Eller något sådant.

Missförstå mig rätt...
Jag följer en del bloggare. Vissa mer än andra. Nästan alla bloggar om vikt. Många började sin viktkamp senare än mig. Många av de jag följer kör samma "metod" som jag = LCHF och motion. De flesta har förlorat i vikt. Kanske inte så mycket som de själva önskar men ändock! Det händer något på vågen! De SER en visuell skillnad. Jag vet jag är bitter och avundsjuk. Samtidigt är jag sååå lycklig för deras skull. Jag betraktar många av dem som mina vänner, även om vi aldrig träffats...även om de inte vet mitt riktiga namn och jag inte vet deras. Det är oviktigt. Jag är glad för deras skull samtidigt som jag själv inte FÖRSTÅR vad som är fel på mig?!
Jag tycker själv, tillsammans med sambo, PT, kostrådgivare, hälsoutvecklare, arbetskamrater, familj, vänner...att jag sköter mig så bra, att jag gör allt rätt!
Ni märkte ju själva att det jag "fuskat" med under jul och nyår var en handfull nötter med yoghurt överdrag!
Endel av er hörde av er med kommentarer och mail och undrade varför jag reagerade så starkt pga mitt fusk!
Jag förstår bara inte varför många andra kan äta mer godis, läsk, kakor, kolhydrater och ÄNDÅ gå ner i vikt!?!
Vad är det för fel på mig?!

Och det är inte så att jag behöver gå ner i vikt av estetiska själ...
Jag dras med över 50 kilos övervikt. Jag vet jag består av mycket muskler, men det är ingen ursäkt.
Om jag bara kunde minska i centimetrar, så skulle jag lätt kunna väga lika mycket som jag gör nu. Jag lovar!
Jag skulle inte klaga! Det är inte vikten det handlar om i första taget! Det är mer...frustration. Frustration över att försöka, försöka, försöka...och sedan fortfarande ha supersvårt att hitta ett par JÄVLA jeans som passar en! Till och med i tjockisaffärer har jag svårt att hitta kläder! Jag är så trött och frustrerad över detta!

Som ni märker behöver jag skriva av mig. Jag känner att jag inte längre orkar dra samma vals för familjen eller för sambon. Även om de är otroligt stöttande och alltid ställer upp och lyssnar och peppar. Just nu har jag ingen motivation alls att motionera eller följa min kost. Men jag ska göra det i alla fall, det kan ju knappast skada eller hur? För tillfället är jag ingen munter människa. Men det kommer att gå över. Jag vet. Jag behöver bara få "klaga av" mig, andas, ta nya tag och återkomma. Och det kommer jag att göra! Jag är fruktansvärt envis, det ska ni veta. Jag kommer fortsätta...jag återkommer...snart!