Funderingar och tankar *varning -långt inlägg!*
Känner mig riktigt ensam nu när jag inte har sambon att prata med när andan faller på.
När jag var lite (lågstadiet) var jag mycket ensam. Inte frivilligt, utan påtvingad ensamhet.
Jag tror att det var för att jag mer och mer började lyssna på vad mina mobbare sa.
Att jag är värdelös, att ingen vill vara min vän, att det inte är någon idé.
Det sitter fortfarande i mina tankar. Fortfarande kommer jag på mig själv med tankar som "uttala dig inte i frågan, ingen vill veta din åsikt" eller "prata inte mer än du behöver" eller "det är ingen idé, hon/han vill ändå inte vara din vän".
Någonstans inombords tror jag att alla dessa tankar kommer försvinna mer och mer i takt med att vikten minskar mer och mer. Jag följer många viktbloggare, varje dag faktiskt. Några av dem har gjort en så kallad gastric bypass, och nästan alla dem skriver hur de blir mer och mer sociala.
Faktum är att jag valde min utbildning för att utmana mig själv. Vi något tillfälle fick jag en kommentar av en lärare som sa att detta inte var ett yrke för mig, att det var bättre om jag satt bakom ett skrivbord och inte träffade människor. I mitt nuvarande yrke träffar jag människor varje dag. Många gånger är jag jätteblyg och känner att jag verkligen vill smita från situationen...jag försöker att skådespela mig till självförtroende och försöker framstå som säker...det fungerar oftast.
I dag har jag haft många funderingar kring VARFÖR jag vill gå ner i vikt. VARFÖR det är så viktigt för mig och VARFÖR jag inte bara accepterar situationen och lägger ner...
Jag har kommit fram till följande;
- Jag vill bli gravid, jag vill minska riskerna för mig och barnet
- Jag vill gå in i en "vanlig" klädaffär och kunna prova kläder utan att få ångest
- Jag vill få revansch, jag vill visa alla som kallade mig för misslyckad att jag även kan lyckas med att gå ner i vikt
- Jag vill att min utsida ska spegla min insida, jag vill att det ska synas att min kropp mår bra. Just nu vet jag rent medicinskt att den mår bra, men jag vill kunna SE det..se att det finns muskler, att det finns en midja osv.
Ja, det var nog de viktigaste.
Just nu känner jag mig väldigt ensam, även om jag omges av människor varje dag på jobbet. Jag trivs oftast med att vara just - ensam. OFTAST. Jag har ju min hund. Men jag menar...jag skulle vilja ha en nära vän, någon som brydde sig. Någon som hörde av sig på min födelsedag, någon som frågade hur det där läskiga mötet gick. Någon som brydde sig, helt enkelt. Jag har visserligen min kära fästman. Å han är värkligen min bästa vän. Jag älskar honom så mycket. Men det är inte samma sak. Jag kanske låter kräsen, må så vara. Men jag känner mig väldigt ensam i alla fall... I morgon ska vi ha "lära-känna-varandra"-dag på jobbet. Jag ska utmana mig själv! Jag ska vara social! Jag ska engagera mig i att försöka lära känna någon av mina arbetskamrater. Det känns lite tuffare när alla är mellan 10-40 år äldre än mig. Men jag ska banne mig försöka! Utmana mina rädslor. Min rädsla för att släppa in någon på livet, mina rädslor att om jag öppnar mig så kommer jag bli sårad...I morgon gäller det!
åh gumman! känner igen mig själv i så mycket av det du skriver. vad det gäller att bli mer social så kan jag säga att jag verkligen har blitt mer social efter att ha gått ner över 30 kg. förut vill jag hellre vara hemma. hade ju ändå inget fint att ha på mig och vem gillar en tjockis som mig?
tycker att dina mål med viktnedgången är bra. jag har typ samma. jag vill kunna bli gravid när den dagen kommer och jag vill inte vara kraftigt överviktig då. jag vill också kunna handla kläder "obehindrat" och folk som ser mig nu tror nog inte att jag orkar jogga över 2km i streck utan att stanna och att jag numer knappt blir andfådd då jag anstränger mig.
Vad glad jag blir av ditt inlägg trots det du skriver att du varit med om.
Jag hoppas verkligen att det gick bra på lära-känna-dagen på jobbet idag! :)
Men jag förstår hur du menar, även fast man har sin partner så är det inte samma sak som att ha en Vän. För jag är likadan. Jag har inte särskilt många vänner och har jättesvårt att få kontakt med andra, även fast jag kanske ses som rätt social. Det har mycket att göra med allt mitt ex sa till mig, om hur dålig jag var osv.
Jag var på en sjukt bra föreläsning typ om mindfullness. Hon sa att vid obekväma/stressiga/nervösa situationer så finns ett skitbra tips. Hon gjorde såhär:
En dag ställde hon en tom papperskorg några meter framför henne. Hon kastade mynt dit och varje gång hon träffade så gjorde hon segertecken med hela kroppen och skrek YES och samtidigt varje gång hon träffade så luktade hon på kaffebönor. Hon gjorde sådär ett par dagar, kanske fler.
Och varje gång hon luktar på kaffebönor så får hon den där YES-känslan och känner sig skitbra och självsäker.
Jag har själv dock inte testat det, för jag vet inte vad jag ska ta för lukt, haha. Men det låter skitbra. För doften är det sinnet som träffar den delen i hjärnan där man kopplar minne och sinne direkt och inte går en massa omvägar runt om i hjärnan.
Testa det! Och när du känner dig blyg - lukta på det du har som seger. ;)
Men jag tycker du är skitduktig som kämpar med det sociala! Och du duger precis som du är! Så tråkigt att man ska få men för livet pga några idioter...
känner igen mig själv i så mycket av det du skriver.
Hoppas du är att dina mål är just för dig. Tror det är nycklen. Tidigare har jag försökt x antal gånger gå ner i vikt men slutat i ett totalt misslyckande. Tror det berode lite på att jag gjorde det för "alla" tyckte jag behövde och jag ville bli smal.
Men nu insett att det gäller hitta punkterna varför jag själv vill gå ner i vikt. Min största orsak är att jag vill kunna leva ett aktiv liv med mina barn. Kunna åka karusell mm utan att undra om det håller för mig. Men vill även orka leva och ev. uppleva mina barnbarn och då även orka vara en aktiv mormor.
Det där med mobbing känner jag igen. Tyvärr har det nu även drabbat min dotter och det gör mig så såra. Allt från barndomen rivs upp igen och föröker kämpa mot mobbning. Vill inte hon ska behöva genom gå samma h**vete som jag och du.
<3 Kram <3
