Sex månader -dag 34

Angående gårdagens inlägg vill jag bara säga att chefen tog min oro på största allvar och vi ska ha möte på torsdag morgon med kvinnan i fråga. Kanske kan chefen komma på något bra sätt att hjälpa.


Vad är det som gör att motivationen tryter så? Jag vet inte riktigt. Eller jo, jag vet. Det är bristen på större resultat.
Känns som jag kämpar som ett djur.
Det hjälper inte alls att konstatera att det är gener, att det kommer att ta längre tid för mig än det gör för andra och så vidare. DET hjälper INTE ALLS.
Inte ett dugg.
Jag blir förbannad. Förbannad, arg och känslor av hopplöshet i hela kroppen!

Jag tror att min brist på motivation även grundar sig i annat. Till exempel saknaden av min fästman. Känner mig så ensam i min kamp, han peppade mig varje dag. Pushade mig att träna även om jag inte hade lust.
Sedan är det jobbet också, jag vet inte om jag passar in på socialtjänsten. I alla fall inte den här veckan. Möter så många människor som jag skulle vilja hjälpa mer. Känner att jag blir allt mer berörd. Tack gode gud för det, kanske man ska tänka. Har kollegor som är nästintill likgiltiga. Har en kollega som jag pratar mycket med, hon jobbar också med flyktingar..vi är bara två handläggare som jobbar med flyktingar. Hon säger att det just är på grund av detta som jag ska fortsätta inom socialtjänsten..för att jag inte blir likgiltig.

Hon har en poäng.
Å jag måste erkänna att även om inte kost och motion alla dagar är som jag önskar, så som mitt ideal hade varit. Och även om inte vikten rasat så har jag ändå goda resultat. Detta är något jag måste påminna mig själv om. Måtten har minskat. Men det bästa, som jag ser det, är att jag har gjort förändringar som jag kan leva med resten av livet! Under de senaste 6 månader som gått på detta år har jag lärt mig att INTE tröstäta. Att inte äta när jag är stressad. Och jag har dessutom BARA varit på g till hetsätning TVÅ gånger...MEN det har aldrig blivit en hetsätningsperiod! Bra, va? Jag är mycket stolt över detta, även om det kanske för en utomstående inte verkar mycket. Jag har också bättre självförtroende och tillit till mig själv då jag numera vet om att jag kan klara att vara ensam och ändå lyckats med att inte hetsäta!

Nu ska jag ut på promenad med vovven, på återseende!

Kommentarer
Postat av: Viktory

tycker det viktiga med hela grejen är just som du säger att man lär sig att leva med sitt nya liv. att man får minus på vågen är ju bara ett stort plus så att säga. mår man bättre mentalt tror jag att man inte bryr sig så mkt om vikten. dessutom kanske du har omvandlat fett till muskler. det väger ju mer och muskler är ju stora!

2010-06-22 @ 20:14:12
URL: http://hetsatarn.blogspot.com
Postat av: emma s

Tycker det låter som du kommit en bra bit på väg ju! :D Jobba på! Dock är att slita som ett djur inte samma sak som att man kommer lyckas, man måste göra de saker som faktiskt funkar också! Gör du något som inte fungerar - sluta med det och prova något annat! Experimentera och lär dig vad som funkar för dig. Jag vet att det är svintrist, men genom att dokumentera vad du gör är det lättare både att verkligen veta vad du gör, och dessutom att utvärdera vad som funkar och vad som inte gör det. Men det kanske du redan gör...? :)



Jag vet inte riktigt hur jag kom på mitt mål, styrketränade först ett tag och ville ha något mer konkret att jobba mot. Löpmålet med en mil på femtiofem minuter är mest för att se till att jag kommer träna under sommaren då jag inte har något gymkort. =)

2010-06-23 @ 00:21:57
URL: http://fitmyself.blogg.se/
Postat av: Barbro

Jätte bra att du inte på 6 månader hetsätit.

Snart är de 7 månader sen sist.

Grattis å Lycka till!!:D

2010-06-23 @ 10:17:37
URL: http://byebyekilon.blogg.se/
Postat av: H

Det är ju jättestort att inte tröst- och hetsäta. Bra jobbat! :)

2010-06-26 @ 16:00:19
URL: http://nerkommermanalltid.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
Totalt antal besökare:
Besökare idag:
RSS 2.0