Hm...

Hm...
Fick i dag frågan av min pappa om vad jag anser om gastric bypass.
För ett halvår sedan berättade jag för honom att jag är extremt trött på att hela tiden försöka att gå ner i vikt..men att aldrig lyckas. Jag sa då att jag så fort jag får ett jobb ska jag börja spara till en gastric bypass. Nu frågade min pappa hur det går. Eftersom han ser på mig hur det tär på mig att hela tiden vara så fixerad vid mat och vikt...
Jag svarade ärligt. Jag vet inte.
Jag vet helt enkelt inte. Det går upp och det går ner...inte vikten alltså, utan mina förhoppningar om att en dag lyckats med att gå ner i vikt utan att operera mig. Är det någon som har någon åsikt om detta?
Själv är jag rädd att dö under operationen...
Jag är rädd...för mig själv. Tycker att jag är bortskämd. Jag har ett bra liv. Jag har ett jobb, en familj som älskar mig. Jag har en sambo som älskar mig. Jag har bra hälsa, alla mina värden är bra...Jag trivs med allt i mitt liv utom en sak. Det är min vikt. Varför ska det vara så viktigt? VARFÖR?
Jag försöker sätta mitt viktproblem i relation till vad jag kan vinna med en operation och vad jag kan förlora.
För mig känns det inte självklart, vilket beslut det än blir...
Jag är i alla fall lite arg på mig själv...arg för att jag inte kan vara nöjd med mig själv så som jag är?
VARFÖR ÄR DET SÅ SVÅRT?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
Totalt antal besökare:
Besökare idag:
RSS 2.0