Trist start på veckan...
Roliga nyheter; jag har min lingonvecka...(det är inte det som är roligt, tro mig!) OCH jag passar i mina nya jeans som jag fick av sambon i julklapp! I storlek 46. De sitter inte alls så tajt som när jag provade dem för några veckor sedan (då sambon köpte dem och jag "glömde bort" detta)
Andra nyheten; Jag var på bio idag. Och för andra gången i mitt liv var jag på bio UTAN att äta en massa popcorn. Det känns helt underbart. Jag är så stolt! Vi var på Avatar, jag och sambon... Helt underbar film! Alla måste se den!
kul kommer till baka till bloggen.
Grattis till jeansen! Jag köpte ett par andra advent som ramlar av mig nu, härlig känsla när kläderna liksom lossnar =D. Tänkte se Avatar imorgon om det hinns med. Hoppas jag också gillar den!
Att lära sig att gå på bio utan att köpa snask är verkligen befriande :) Och grattis till byxorna!
Svar: Det finns inget enkelt svar på din fråga.. jag har hela mitt liv varit fixerad vid min vikt, dels för att jag blivit kallad tjockis och dels för att hela min familj har överviktsproblem. Kilon, vågen, matvanor, träning etc är något hela mitt liv cirkulerat kring sedan jag var tio.
Enda gången jag INTE varit fixerad, var när jag gick upp över 90kg, och tappade orken. Jag orkade inte, ville inte o brydde mig inte.
Den jag är idag är inte lik hurdan jag någonsin varit tidigare. "Fixerad vid kilona" skulle jag inte vilja kalla mig, faktum är att jag pratar ytterst sällan om vad jag väger med folk, utan pratar hellre matvanor och liknande. Mitt mål är att bli normalviktig, och jag har beslutat mig för att helt enkelt kämpa mig dit och hålla mig på en sund vikt därefter.
Men att utgå från hur MITT synsätt ser ut efter operation tycker jag INTE är smart. Alla är ofantligt olika, och reagerar olika på livet efter operation.
Gå in på dessa forum för viktopade:
http://viktop.se/
http://www.regndroppar.com/forum
och läs vad andra skriver om sina liv efter operation. Vissa tränar som galningar och är VÄLDIGT besatta av kilona, andra går ner ett visst antal kilon och nöjer sig utan att haka upp sig på ifall det går ett kilo upp eller ner mellan varven.
Jag vet att det finns ett fåtal som ångrat sin operation, men jag tillhör inte den skaran. Jag tycker att den här operationen räddat mitt liv eftersom jag var så ofantligt olycklig och "livlös" som sjukligt överviktig.
Hoppas du blev någolunda nöjd med detta långa svar, och kanske fick ännu mer att tänka på :)
Avatar blir det!